En vecka går så fort

En vecka i Kristinehamn är strax avklarad. Förvånansvärt lugn, inga större utsvävningar vare sig på juldagen eller någon annan dag heller för den delen. Har för en gångs skull hunnit ha riktigt tråkigt och det hör inte till vardagen! Känner mig riktigt utvilad och nöjd med den här julen men åker med glädje tillbaka hem till Oslo imorgon. Lugna stunder i all ära, men nu vill jag hem och känna på livet där igen. Tillbaka till gymmet och pinas, träffa tjejerna på en kaffe eller promenad och bara vara hemma, utan att känna sig lite i vägen.

Har träffat mina finisar Pam & Tilda under veckan också och jag blir så glad varje gång jag pratar med dem. Det är två skilda världar som möts, men när man väl kommer ner på djupet är vi exakt samma personer som vi alltid varit. Inga konstigheter, bara ren och öppen ärlighet - på gott och ont!

Det vankas strax nyårsafton och i vanlig ordning har jag inga planer. Det brukar lösa sig i sista sekund så jag väntar. Har bunkrat upp med båda mousserande och annat smått & gott så bra blir det nog hur som.

Tack för den här gången Kristinehamn, nästa gång vi ses är nog snön borta och våren på gång. Som jag längtar!

Julhelgen

Med en ohyggligt tung resväska, till hälften fylld av julklappar och till hälften fylld med kläder begav jag mig hemåt mot värmlandsskogarna. Stannade till en sväng i Karlstad för att hitta julklappar till mig själv men kom tomhänt hem. Hann med en lunch med mamma och sambo, därefter var det hem till Kristinehamn och sätta igång med julstöket. Efter det har det gått i ett, men för en gångs skull har jag hunnit ta det lugnt med en bok i knät och glögg vid sidan av mig. 

Jul är mysigt, att just min julafton är något stressig och fylld med lite ångest för att man inte kan dela sig i två och umgås med båda föräldrarna är förmodligen något jag kommer få leva med en bra stund till. Ute i skogen, hos mormor och morfar, bjöds det på många decimeter snö och ännu mer mat. Åt mig illamående (det händer varje år) och tog en promenad efter det. Det bästa med att vara hemma är att man kan höra tystnaden. Njuta av stillheten och lägga allt annat åt sidan. Skulle vilja kalla det terapi i världsklass! 

Har träffat den ena vildbasaren efter den andra, först hemma hos J & S och deras lilla galning. Fullt ös från början till slut. Sen hemma hos M & P, där finns det två energiknippar som är högt och lågt samtidigt. Puh! Semesterveckan börjar lida mot sitt slut och på lördag åker jag hem till Oslo igen. Tillbaka till jobbet och träningen. Det ser jag inte fullt så mycket fram emot.. 

Tänkte ta mig en promenad i skärgården nu och jag överväger starkt halkskydden som delades ut här på jul. Isgata ute och eftersom jag är som Bambi på hal is har jag en oroande känsla över hur det kommer sluta.. 

oh well.

Nej, det hände ju inget idag. Ingen undergång i alla fall. Undrar vad Mayarna (?) tänker nu. "Jaha, vad ska vi göra nurå?". Dagen var som vilken vanlig dag som helst. Jag vaknade, åt frukost, hämtade julklappar som jag beställt på nätet, tränade med PTn, jobbade, åkte hem.. Nej, den var inte alls som vanligt. Jag tränar vanligtvis inte på morgonen och idag kom jag plötsligt på varför. Min kropp är inte vaken och den vaknar inte heller. Den sviker mig, får mig att slita ännu mer för att till slut göra mig rasande förbannad. Kunde inte prestera hälften så bra som jag tidigare gjort på träningen idag och nu har jag en veckas ledigt. Träningskläderna är nerpackade vill jag lova! Här ska det inte bara frossas i mat i veckan, det ska tränas också! Nåja. Vågen visade ytterligare nedgång åtminstone, så lite ljus i den långa, lååånga tunneln ser jag. 

Har spenderat kvällen på att packa. Det är så vansinnigt trist. Man måste ha med sig en outfit ifall man ska göra ditten och en annan ifall man ska göra datten. Troligen kommer jag sumla runt i joggingbyxor hela veckan. Det hade inte gjort mig olycklig kan jag lova. Borde väl knoppa, bussen går 8.50 imorgon och så morgonpigg som jag inte är så är jag otroligt rädd för att försova mig. Det blir jag ungefär jag och resten av alla svenskar i Oslo som ska åka hem samtidigt. Trångt på bussen. Mys. 

Allt händer för första gången någon gång..

I söndags bjöd bror och svägerska ut mig på jullunch i en något (läs: mycket) försenad födelsedagspresent. Det var fantastiskt mysigt, hela stället var präglat av jul och många glada människor, det satt en snubbe i hörnet och spelade gitarr och maten var god. Efter tre timmars pratande och ätande gick jag hemåt i snön som numera är slask och is. Berättade nöjt dagen därpå att jag hade haft en fantastisk julbrunch för alla på jobbet men strax därefter så började jag må akut illa. Med tanke på att 70% av arbetsstaben antingen legat hemma i vinterkräksjukan eller influensa så tänkte jag att det var min tur, så jag ilade mot bussen och hastade hem. När klockan slagit 8 på kvällen hade ingeting mer hänt än att jag mådde fruktansvärt illa och hade magkramper som jag inte trodde var möjliga. Stannade för säkerhets skull hemma idag med och i min tristess ringde jag brodern för att diskutera julklappar. Då berättar han att han också varit dålig och då föll plötsligt pusselbitarna på plats. Det var ingen magsjuka som härjade, det var helt enkelt något vi båda ätit på söndagen. Vad är oddsen att vi båda annars skulle blivit dåliga och fått exakt samma symptom? Kort och gott ringde jag restaurangen och frågade ödmjukt om det var någon mer som ringt om söndagsbrunchen men de verkade såklart uppriktigt förvånade och hävdade att de också äter av maten och ingen av dem hade känt något. Nehej. Jag skickade för säkerhets skull ett mail till någon för att verkligen säkerställa att rätt person fick den här informationen, för jag menar - betalar man först dyrt för en brunch och sedan måste man betala 265 norska kronor för en kanna kaffe, ja då ska man ha någon slags kompensation. Så nu väntar jag med spänning på vad resultatet av det här blir.

Jag kanske ska kräva att de betalar min klipp- och slingtid hos frisören som jag i ren frustration och brist på annat gick till? Den mina vänner gick på 2000 kr. Vi har alldeles för mycket pengar i det här landet alltså, jag höll på att krypa ur skinnet. 2 cm utväxt och 1 cm toppning för 2000. Ja, vad ska man säga.

Trots allt var det en mysig eftermiddag på det här stället

Imorgon blir det i alla fall en tur på löpbandet och sedan kvällsjobb, ska bli gott att komma tillbaka till kaoset igen (speciellt när det bara är 3 dagar kvar till hemgång).

Indeed

Yeah

Varje lördag, oavsett vad jag gjort på fredagskvällen, vaknar jag 8.43 och det finns inget undantag. Just den här lördagen var jag äntligen utvilad när jag vaknade, så nu surfar jag runt för att hitta de två sista julklapparna! Hade planerat att köpa mammas julklapp igår, men när jag väl var inne på köpcentret så kom jag på vad jag skulle köpa till alla andra också. Så nu är jag så gott som klar med alla julklappar! Ingen mer julstress, nu längtar jag bara tills klockan blir 9 nästa lördag för då hoppar jag på bussen hem mot Värmland. Kommer bli en annorlunda jul med tanke på att varken Claes eller Erik kommer vara med i år, men jag tror nog det blir mysigt ändå. Det är ju ett par vänner med barn man ska hinna träffa också.. Så det kommer bli fullt upp! 

I dag hade jag tänkt att ta det lugnt, men min kära PT föreslog att vi skulle ta ett pass idag också och jag vågar ju inte säga nej. Ska snart åla mig ur sängen, för jag måste fixa lite vin till kvällens partaj och därefter avklara ett cirkelpass och en simtur. Jag har fått stränga order om att äta så lite kolhydrater som möjligt, och liksom förra gången så kämpar jag med att hitta recept utan kolhydrater men som inte ska vara LCHF. Kroppen kände av det igår, det kändes som marken försvann under mig flera gånger och jag hade ett konstant flimmer framför ögonen (om det berodde på att jag fokuserat på datorskärmen i x antal timmar eller om kosten var orsaken till det har jag inte kunnat sätta fingret på än dock). Men hur som helst känns det som det är värt det, i torsdags tvingade PTn upp mig på vågen och den visade en nedgång på 1 kg. På en vecka. Jag trodde inte på det, medan PTn var både exalterad och orolig. Egentligen är det inte vikten som jag fokuserar på nu, det är fettmassan. Den SKA reduceras kraftigt och jag förväntar av mig själv att jag i februari har en betydligt mer muskulös kropp än vad jag idag har!

Nu ser jag att snöovädret har kommit till Oslo också. Toppen!

Igång!

Det första riktiga passet med PTn avklarades igår. Cirkelträning - en långsam pina! Insåg hur dåligt kondition jag fått vara de sista veckorna när jag bland annat har glassat i Egypten med öl varje dag och ett par after work mitt i veckan. Jag tog därför resolut min väska och stapplade till gymmet idag för att springa. De som känner mig vet att jag avskyr det, jag är lite av en hund i när det kommer till löpning.. Jag vill ha en boll att springa efter. Nåja, jag tog mig upp och sprang i 20 min (med en paus på 1 min för jag trodde mina benhinnor skulle smälla av). Sen kollade jag pulsen. 189. Haha. Nja, jag är inte riktigt där än men löpningen ska jag fortsätta med. Vad är vanligt undrar jag.. Hastighet på löpbandet, lutning och tid?

Igår blev jag rånad också! Herre jösses! Skulle köpa lite olika nötter för att göra en hemmagjord müsli, det plus ägg och fil gick på den nätta summan av 350 kronor. Tror nog jag får hamstra på mig en hel del när jag är hemma över julen.

Gnälligt

Huvudvärken är ett faktum. Efter 5 dagars konstant huvudvärk tänkte jag att det inte kunde bli värre, men drick en flaska rödvin och vips så förvandlas den till en lättare migrän. Så här ligger jag, nerbäddad i soffan & svär över att just jag ska ha ont. För några helger sen träffade jag min kiropraktor när jag satt på ett skabbigt uteställe och där uttalade jag mig om att kiropraktik minsann inte var något för mig och jag tackade nej till fler behandlingar. Efter det här vill jag inte ta kontakt med honom igen fastän det är det enda jag kan tänka på. Knäck min nacke, tryck på musklerna och få bort huvudvärken please! Får hoppas träningen gör sitt istället och om inte så får jag väl ta mig till en annan kiropraktor, det suger att vara stor i käften & alldeles för stolt för att erkänna sina missar.

Något som åtminstone var en positiv överraskning idag var snön som ligger på marken. Så mysigt, men ack så lite. Nu börjar julstämningen byggas upp, igår inhandlades det både adventsstake & stjärnor till fönstren. Nedräkningen har börjat - 10 dagar kvar till semester!

Gjort är gjort.

Första passet med personlig tränare avklarat. Det var ingen trevlig upplevelse vill jag lova. Återigen togs det en massa tester, bland annat den procentuella fettmassan på kroppen. Som den ska reduceras! I ren ilska och förbannelse över att jag inte tränat bort den än signade jag upp på 20 pt-timmar. Ja, det var det sparandet ja.. Många kanske tycker jag är dum som säger att det är en personlig investering, men det är så jag ser det. Hellre pengar på någon som får min hälsa att bli bättre än en ny Mulberry-väska (som jag säkerligen skulle tappa bort eller förstöra innan jag hann uttala namnet). Nu blir det med andra ord lite gotte och mer fokus på hälsan. Det känns för jäkla bra! 

Nu är det inte många dagar kvar till jul och jag har återigen ingen aning om vad jag ska köpa till nära & kära. Dessutom har jag heller ingen aning om vad jag ska önska mig av dem heller. Längdskidor? Svårt att få med sig hem på bussen. En kamera? Kommer nog inte på tal.. Strumpor? Nja. Får spåna vidare på det. 

I morgon är det fredag, igen! Känns som veckorna endast består av måndagar och fredagar. Weird. Ett par HIMYM-avsnitt nu, sen blir det natten. 

💜

Vilken perfekt helg! Umgåtts med fina människor som fått mig skratta så käkmusklerna värkt. Ytterligare ett par nya filmer i telefonen som visar dålig fylledans och jag har fjärilar i magen. Låt det gå vägen nu då, pretty please!

Andra singlar går ut..

En halv kyckling, potatissallad, två öl och en chipspåse. Det är en singels kvällsmat det.. Kände mig lagom tragisk men what the heck! Toppar det med På spåret och tvättar en maskin. Välkommen helgen!

På, i, med, vid, eller....?

Veckorna går i en rasande takt! Igår träffade jag äntligen Madeira-paret igen och det bjöds på god middag & rosevin. Vem säger att man inte kan dricka det en mörk kväll i november? Återigen blev jag osäker på min svenska, när det blev en vild diskussion om uttrycket "ta tjuren vid hornen". Herr C menade bestämt att det heter "ta tjuren I hornen" och tacka vet jag google. En knäpp på näsan på honom och jag kunde andas ut igen. Huruvida det heter till jobbet, på jobb, i teamet, på teamet eller allt annat som kräver en proposition gör mig numera till en jäkligt osäker svensk. Erbjudandet om svensks för invandrare blir mer och mer aktuellt vill jag lova.

Imorgon fredag och planerad övertid. Men på lördag, då hoppas jag på att få en fin-fin kväll med egypten-gänget!

Musik á la Egypten

Ligger och tragglar med en playlist inför den kommande egypten reunion som går av stapeln på lördag. Det ska rökas vattenpipa, tittas på bilder och förmodligen drickas baileys (till karlarnas förtjusning). Problemet är att hitta dessa låtar som spelades, det är rent av omöjligt att 1. minnas dom och 2. hitta dom som man hör i bakgrunden på alla filmer som spelats in. Jag har fortfarande 3 dagar på mig så jag får fortsätta, annars blir det en kort fest på 35 minuter om vi ska följa playlisten. Käckt att man kan sätta på repeat! 

Har nyss kommit hem efter en biokväll med kombon, breaking down part 2. Jag blev inte besviken, men är heller inte imponerad. Sevärd är den verkligen! Kunde inte låta bli att fnissa åt småtjejerna som förtjust suckade när Jacob eller Edward kom i bild och jag kan tänka mig att de önskade att de var Bella många gånger under filmens gång. Själv åt jag frenetiskt popcorn, speciellt när det var lite mer nervpirrande scener.. 

Humöret har vänt! Som jag väntat och längtat! Det var något med helgen som gjorde att jag plötsligt mår mycket bättre och är mer positiv igen. November-mörkret har återigen gjort sig påmint med andra ord, men nu ser jag fram emot ljusare tider. 18 dagar kvar, sen vänder det och att jag har en semestervecka över jul gör inte saken sämre! Spendera tid med nära och kära, deras barn och fästmän. Det är nästan så jag blir förvånad när jag kommer hem och ingen är gravid eller har förlovat sig igen! Men jag tycker det är härligt, men min biologiska klocka har ännu (tack och lov) inte börjat ticka. Än så länge räcker det med bebis-mys för en stund. Nu inväntar jag åtminstone 2 bröllop inom en snar framtid! 

Back to business, nu ska jag googla på egyptisk musik. Hej!

Folkilsk

Morgnar är verkligen inte min kopp te. Idag tvingade jag mig upp i anständig tid men när jag insåg att jag skulle missa bussen jag planerat ta blev jag lack. Ja, jag kanske bara har mig själv att skylla men det är sjukt irriterande. Speciellt när vi ska ha lansering av e-handeln på jobbet 8.15 och våra höjdare kommer på besök. Inte helt sugen på att sladda in mitt i hela jippot. MEN, jag tror inte jag är ensam om att tycka att morgnar är jäkliga. Kom en dam in på bussen, flera lediga säten men hon skulle prompt sitta bredvid mig där jag hade ställt min monsterstora träningsväska. Så jag tog snällt väskan och satte den i knät men tro fan att hon nu blev irriterad för att väskan stöter i henne och hon sitter och armbågar mig för att visa sitt missnöje! Och torsdagar dom vanligtvis brukar vara den bästa dagen i veckan.. Ah!

Kurs?

Jag har en liten dröm. Kanske är det snarare en önskan. Jag vill kunna göra fina frisyrer! Mitt burr ser likadant ut dag in och dag ut, och när jag väl försöker lägga manken till så slutar det vanligtvis med bränd hårbotten, mjölksyra i armarna och samma burr som vanligt. Eftersom jag är helt inne på det här med att plugga, så tycker jag att en frisyrkurs låter alldeles fenomenalt. Det här med att övning ger färdighet tror jag ingenting om, för som jag har försökt. 

Sitter och njuter av en öl till tonerna av Ziggi Marley. Snart kommer kombon hem och då vet jag att det blir TV för hela slanten. Förstår inte tjusningen med det, speciellt inte med de norska kanalerna vi har som bara visa skräp. Såg på Masterchef USA förut, och jag blev lite lätt mörkrädd. En kom in med en apa på axeln, en annan hade med sig en häst. Avsikten var inte att tillaga vare sig apan eller hästen, utan de var mer där som moraliskt stöd och för att få domarna att minnas dem lite extra. Pricket över i:et var nog när hästen flyttade bakbenen bakåt och lättade på trycket. Då dog det lite i mig och TVn stängdes av. 

Sköngänget

Har äntligen fått lite bilder från resan! Här är sköngänget under den sista utekvällen.

homemade

Hemmagjord pyttipanna är smaskens! Kände mig väldigt vuxen när jag tog lite av varje från kylskåpet och gjorde mat av, vanligtvis kastar jag det som blir över och köper mig något nytt. Inte helt ekonomiskt, speciellt inte i landet som skiter olja och satsar på sina egna gårdar, bönder och djur. Oavsett sitter jag i nu i soffan och önskar jag kunde få sova. Blev inte många timmars sömn i natt men däremot var det mycket att göra på jobbet som vanligt. I veckan lanseras e-handel och nu ska det sista fixas och vara klart innan vi öppnar upp för våra kunder. Allt jag vill, det är att ha en lång och skön semester. Ja, jag vet att jag nyss hade en vecka i värmen men jag är konstant trött och hittar inte motivationen till jobbet. Var alldeles för längesedan jag var taggad för att gå till jobbet, och jag har ingen aning om vad som ska vända det igen. 

Ikväll blir det en stund i solariet och sen har jag en plan på att börja med vecko-meny. Borde ju vara hur smidigt som helst. Sen ska jag även krypa till korset och kontakta min personliga tränare igen. Kommer verkligen inte igång med träningen, hur mycket jag än försöker visualisera hur gött det är, så spritter jag inte iväg direkt. Jäkla november, är övertygad om att det är det som är problemet. Mörkt, regnigt, kallt och allmänt tråkigt. Jag bor verkligen på fel sida ekvatorn. 

Kvällens ångestframkallande

I ett svagt ögonblick skaffade jag mig en profil på en nätdejtingsite. Jag har inte varit speciellt aktiv där eftersom allt känns ganska krystat. Igår skulle jag bara kolla läget, se om någon tagit kontakt, och då ser jag till min fasa att en kille på jobbet har varit inne på min profil. Kontot blev avstängd snabbare än man kan säga ketchup och nu sitter jag våndandes på bussen till jobbet och funderar på hur jag ska hålla masken.

Norge är för litet för att man ska kunna vara anonym. Crap.

Snabbvisit

Början av dagen i torsdags startade inte helt som jag förväntat men den slutade desto bättre.

Kom fram till Kristinehamn på torsdagen och åkte direkt upp till M och hennes små söner. Var barnvakt i en timme, åt en 1-åring och en 8-åring. Fin kompott. Jag snurrade runt, sprang efter en liten som kröp som en dåre och samtidigt skulle jag underhålla den mindre roade 8-åringen. När timmen var slut andades jag ut och var återigen imponerad över att man klarar av mamma-livet. Resten av dagen spenderades tillsammans med min andra familj innan bror och fru hämtade mig. En fin middag hemma hos pappa och K, fantastiskt att träffa dom igen!, och sen var det sängen. 
Begravningen var på fredagen kl 11 och det var som att släppa en bomb, åtminstone för mig. Plötsligt förstod jag att det faktiskt var på riktigt och under första psalmen brast det totalt. Det var en fin begravning men såklart hjärtskärande. Vi (jag, bror och fru) hade tänkt att åka mot Oslo direkt efter men det slutade med att vi umgicks med familjen och sedan träffade vi andra delen av familjen på kvällen. Det var bra, alla fick ventilera och prata om sitt, men framförallt var det härligt att träffa alla. 

Vi hann med en snabb repa in på Maxi för att inhandla lite kött och kyckling innan vi styrde kosan mot Oslo. Jag tror inte vi var uppskattade när vi kom inrusandes tre minuter i tio, men måste man handla så måste man. Efter tre timmars bilresa var vi framme i Oslo och jag somnade innan jag hann la huvudet på kudden och vaknade 12 timmar senare.

Nu ska jag krypa ner i sängen och se nya avsnittet av Greys anatomy, precis i vanlig söndagsanda. 

Ett stycke stress

Jag är en tidsoptimist. Har alltid varit och kommer troligen alltid vara. Det började redan på högstadiet, jag bodde granne med skolan men kom alltid några minuter för sent. Idag var inget undantag. Jag hade förvisso gått upp tidigt men satte mig för att kolla jobbmailen och plötsligt hade en halvtimme gått. Jag halvsprang (med en tung väska såklart) upp mot tunnelbanan, stod och såg på hur minut för minut gick. Bussen skulle åka 8.50 och klockan var 8.45 när t-banan rullade in på stationen. Jag tog två trappsteg i ett, vrålade URSÄKTA! till alla som placerat i mitten av rulltrapporna och sprang för mitt liv sista biten. Busschauffören hälsade med: "Var det Kristinehamn här?" Och jag nickade, eftersom jag inte kunde prata för jag var så andfådd. Det ilade i tänderna och jag kände nog lite blodsmak när jag tänker efter..

Så, min plan om att ha en lugn morgon och köpa kaffe & frukost att ha med mig på bussen falerade. Men jag sov som ett barn och missade nästan att vi var i Karlstad. Det blev ett bussbyte och nu har jag äntligen fått min frukost!


Älskade Värmland, det är så fint här.

Inga konstigheter.

Det här med bloggandet går upp och ner, och största orsaken till det är att jag inte längre känner att jag kan skriva om de här små detaljerna som händer i mitt liv. Varför det är så? Ja, det kan man ju undra.. 

Från och med nu orkar jag inte längre skriva i kryptiska former. Här kommer det. 

Jag har haft två fantastiska månader med en person som jag inte skulle vilja välja bort för något. Problemet (alltid finns det visst ett sådant) är att han precis kommit ut från ett långt förhållande, och som känt har jag inte haft ett förhållande på en evighet. Jag är redo, det är inte han. Så nu slits jag mellan förstånd och vilja. Egentligen, för mitt eget bästa borde jag inte fortsätta träffa honom ifall jag skulle falla för honom. Men å andra sidan har jag en person jag kan prata med allt om, en person som får mig att skratta tills tårarna sprutar och som får mig att känna mig lite mer levande igen. Det vore kanske en idé att strunta i att vara så förbannat förnuftig och hellre ha det bra en stund, kommer smällen så gör den det, kanske den inte kommer alls. 

På fredag är det begravning och det har onekligen påverkat mitt humör hela veckan. Jag har inte varit hemma och träffat familjen efter att Claes dog och jag är rädd för hur jag kommer reagera när jag träffar dem. Oavsett räknar jag med att det blir en fin begravning, precis såsom han hade velat ha det. 

Härliga helg!

En kväll i lugnets tecken.. Hur skönt som helst! Har precis kommit hem från mina nya "grannar". Efter flytten bor jag numera 1 minuts promenad från min gamla kombo och hennes karl. Jag kände mig lite ensam här tidigare ikväll och ringde över och lät lite ynklig. Plötsligt hade jag middagssällskap och en TV-kväll utan dess like. Norska talanger (eller Norske talenter som det heter), Skavlan och Senkveld. Innan jag bäddar ner mig för kvällen ska jag försöka få ner ett Greys avsnitt så jag kan somna till det..

Jag har en känsla av att den här helgen kommer bli finemang! 
Imorgon ska jag på Band of Horses, ett indierockband från USA! Biljetterna köptes tidigt i våras, och nu är det äntligen dags! 

På söndag ska jag på en talkshow "I kveld med Ylvis". Två heta bröder som har en talkshow varje söndag och onsdag, med David Batra. Orsaken till att jag fått en biljett är för att UNICEF ska vara huvudmålet med showen och eftersom IKEA är en av huvudsponsor till UNICEF har vi fått biljetter för att delta. Jag hoppas dock innerligt på att slippa hamna framför kameran, men det är väl eventuellt en smäll jag måste ta. 

Underbart med helg igen! Igår fick jag den glädjande nyheten att min kära vän i Göteborg har fött en alldeles fantastiskt söt liten prinsessa. GRATTIS till er! 

bild från tvnorge.no

No stress..

Första träningspasset efter semestern är alltid en plåga. Det sved i halsen, näsan rann och jag trodde nästan jag fått astma. Dock är detta endast resultatet av en vecka full med onyttigheter, vattenpipa och cigaretter. Kanske är det värt det för vem vill ägna sig åt träning på semestern? Har faktiskt gjort ett tappert försök (1 gång) och det gick inte alls bra. Hur ska man hinna med att träna när man kan göra så mycket annat, som att dricka en öl vid strandkanten, äta en god stek eller ta en liten siesta? 
Oavsett vet jag en person som kommer ha lite problem med att gå normalt imorgon. Men det är bara att kasta sig in i det igen, för jag mår som en liten nyponros efteråt. 

Tycker det är otroligt lustigt att många goda ting kommer i tre, i mitt fall har det kommit i två. Det råder en lätt sinnesförvirring i mitt huvud just nu och jag vet inte helt vad jag ska tro eller tänka. Tror nog jag får låta tiden bestämma. No stress, no hassle. 

Är på ett sjukt shoppinghumör, men vart jag än ser så hittar jag inget som faller mig i smaken! Det är just typiskt när man vill gå lös med kortet. 

...Och med dessa smärre i-landsproblem tar jag och stänger de blå för idag. 

Veckan som gick alldeles för fort.

Semester är alltid obeskrivligt skönt och när den dessutom blir så kul att man skrattar så tårarna rinner varje dag är det extra härligt.

Det blev en sista minuten till Egypten (ja, igen) med min resebundis och två sköna killar. Det har druckits öl, ätits pommes, dansats, badats, solats & snorklats. Önskar jag hade en kamera som jag kunde fota i vatten med.. Korallreven och fiskarna var helt fantastiska! Vattnet var så turkost och framförallt klart så man såg många många meter framför sig.

Nu är det återigen snart vardag och det är dags att ta beslut som inte bara innebär vad man ska äta till middag och vad man ska dricka till.

.

Två dagar kvar till semester och sol. Gardinerna är uppe i lägenheten. Det börjar arta sig.

Många samtal hem varje dag. Ska det verkligen behöva ta 3 veckor innan en begravning ska kunna ta rum? Det kommer bli hemskt. Jag förstår det inte än. Vill kanske inte förstå det. Är enklare att gömma sig bakom jobb, flytt & semester. En jul med en mindre familjemedlem. Önskar tiden kunde stanna, vill inte att det ska hända mer nu.

Ta inte livet för givet sägs det. Men det gör man, ändå tills man inser att livet är otroligt skört.

7de flytten.

Det har hänt mycket på få dagar. Mitt upp i sorgen gick flyttlasset. Vi hade återigen hyrt en flyttfirma och det är värt varenda krona! På 2 timmar hade de flyttat ut allt från lägenheten, kört till den andra och flyttat in. Det gäller att hålla sig undan, så vi flyttstädade köket medan de bar. Saken är biff. Vi är inflyttade, tände en brasa igår kväll och njöt av att bo på rätt ställe igen. Det enda som fattas nu är gardiner. Vi köpte en stege igår, den högsta som fanns, men inte ens det hjälpte. Jag är för kort. Så med lite snabb huvudräkning är jag nu övertygad om att vi har en takhöjd på ca 3 meter.
Här kommer vi nog trivas!

7:de flytten på 4,5 år. Man kan ju tro att jag gillar det!

Det som kanske varit väntat skedde alldeles för oväntat. Livet är inte rättvist. 

Ett barn mister sin förälder. Föräldrar mister sin son. Syskon mister sin bror. En kvinna har mist sin man.
Den ihållande sorgen, hjärtat som brister i bröstet och tårarna som inte slutar rinna. 
En fruktansvärd sjukdom har återigen vunnit och kampen om livet gick förlorat. 
Den förtvivlan som uppstår när man inte kan hjälpa eller befinner sig för långt bort från sina nära. 

En varm och fantastisk människa har idag somnat in. En person som alltid var genuint intresserad av människor i hans närhet och som brytt sig om sina medmänniskor. En person som borde fått leva många år till har plötsligt lämnat oss. Det finns inte ord som kan uttrycka hur jag känner. 

Jag älskar dig, underbara morbror. Livet kommer inte vara detsamma utan dig. 

It's getting closer..

Känner mig färdigpackad. Vilket jag såklart inte är. Men det är sjukt svårt att packa ner kläder eftersom jag måste ha något att välja mellan i 5 dagar till. Möblerna vi inte får plats med ligger ute till försäljning. Det enda jag gruvar mig till är flyttstädningen. Och att plocka ner lampor. För att inte tala om att borra i väggar! Tur att vi kommer bo granne med en av mina närmsta vänner som har en händig sambo. Man lockar med lite öl och vips är allt färdigborrat! Dock är det lite för mycket med både flytt och sjuka dagar på jobbet. Jag ser ut därefter också. Härjad kvinna. Imorgon blir det lite mer träning och ett besök i solariet.

Har blivit helt insyltad på kap verde. Dit vill jag åka! Men varför är det så dyrt? Oh well. En annan gång. Nu blir det sängen. Godnatt folks!

Packa liten packsäck

I dag började vi packa ner lägenheten. Om en vecka sitter jag förmodligen i samma soffa som nu, men i en ny lägenhet. Här går det fort i svängarna, i fredags var vi fortfarande ute och letade och fyra dagar senare är flyttfirma beställd! Ska bli otroligt fint att komma tillbaka till Majorstuen, ett stenkast från Bogstadveien och en kort väg till gymmet, parken och kära bror med fru. Ja, jag har ju förvisso inte så långt nu heller men att bo mitt i stan är inte min kopp te. 

Den enda nackdelen med att flytta är när man ska packa ner vad. Kläder använder man, mat ska man äta och duscha behöver man göra. Så det innebär att det vi nu har packat är det vi egentligen kan packa. På måndag kommer jag kasta ner allt i svarta sopsäckar, som jag brukar, för att sedan inte veta var någonting finns. Men jag antar att det hör till. Eller? 

Har en veckas semester efter flytten också, så nu letar jag sista minuten-resa för fulla muggar. Med tanke på att mina två semesterveckor i augusti bestod av regn och 10grader vill jag till ett varmt land och sola min bleka kropp. Vart kan man åka? Jo, Kanarieöarna, Egypten eller Turkiet. Kanarieöarna har jag sedan länge bannlyst. Egypten var jag i tidigare år. Turkiet kanske? Jag ska aldrig säga aldrig, nästa inlägg beskriver jag säkert min lycka över att ha bokat en resa till just något av dessa ställen. 

Annars sitter jag och förbannar mig över hur min hjärna är funtad. Jag försöker lägga band på mig, men vill så gärna. Vill inte visa för mycket, men vill helst av allt vara nära hela tiden. Fattar inte vad som händer. Ogillar att inte ha kontroll på mig själv, inklusive mina rappa fingrar och glafsande mun. Suck. 

Tar den sista droppen rödvin och läser "Morgon i Jenin" istället. Det får mig definitivt på andra tankar.  

Dubbelt hurra!

Sitter på en spårvagn mer eller mindre ensam. Har haft en lugn helg med huvudvärk & feber men den blev plötsligt bättre med ett spontant besök hos en vän (?).

I lördags fick vi äntligen det glädjande beskedet att vi fått en lägenhet. Vi hann bli lite oroliga, men mest förbannade på alla hyresvärdar som hellre låter folk buda på hyror istället för att se på folket. I fredags gick vi till en lägenhet vi först dissat, men i ren desperation ringde jag ägaren och fick en bra ton direkt. 12 timmar senare ringde han och erbjöd oss lägenheten! Nu ska vi äntligen flytta tillbaka till Majorstua! Har längtat dit sen vi flyttade från det! Om 2 veckor går flyttlasset och veckan därefter har jag tänkt åka på semester.

Nu är det måndag, och oavsett vad alla säger om att börja sitt nya liv på måndagar så ska jag återgå till mitt gamla liv där jag tog mig tid att spendera 2 timmar på gymmet varje dag!

På ett flygtåg.

Dagen har kommit! Eller egentligen är det morgondagen som är dagen med stort d. Som IKEA-anställd VILL man åka till Älmhult, där allt började för en herrans massa år sen. Nu är jag ett par timmar från det. Om ett par timmar flyger jag till Köpenhamn för att sen ta tåget mot Hässleholm. Imorgon ska vi träffa våra svenska IKEA-kollegor och gå på kulturmuseum. Häftigt för en IKEan som mig. Åker tillsammans med några kollegor och räknar med två härliga dagar med skratt! Är det inte konstigt vad lite som ska till för att man ska bli motiverad igen?

Den som väntar på något gott..

I många månader har jag tänkt att jag ska börja köpa tidningen vagabond. Den bästa resetidningen, den tidningen jag en dag i livet vill publicera mina artiklar. Få tips om världen och börja planera var, hur och när. Som ett brev på posten kom dagens group on-erbjudande. Ett års prenumeration för 189kr. Jo, man tackar!

Happy Friday!

Äntligen fredag. Underbara, härliga fredag! Sitter och väntar på att maten ska bli klar, fiskgratäng & ris. Hade gärna druckit lite vitt till det men hann inte inhandla något idag. Får nöja mig med vatten. Eftersom jag inte kommit till gymmet en enda gång denna veckan lider jag av skuldkänslor och då är det lika bra att jag håller mig borta.

Det är verkligen höst ute. Det blåser, regnar och löven börjar falla. Och det är mörkt. Den värsta tiden på året för mig med tanke på att min synfält reduceras med åtminstone 50%. Men det som är fint är att kunna sitta uppkrupen under en filt i soffan med tända ljus och njuta av ett glas rött. Ah!

Lägenhetsjakten är en historia för sig. No luck denna gången heller. Men vi har ju en månad på oss. Ingen stress, lite stress, stress stress stress..

Underbara vänskap!

Imorgon får vi veta om vi har en ny lägenhet att flytta till eller inte. Som jag tidigare nämnt är det inte helt lätt att få en lägenhet här, man är en av sextio på varje visning. Våra kriterier är så enkla som; centralt, någorlunda kika stora sovrum, värme inkluderat i hyran och bod. Synd bara att vi inte är ensamma om de kriterierna. Men under morgondagen får vi alltså veta. Kommer gå på helspänn hela dagen, precis som sist, när vi fick redan på att vi kom "tvåa". Suck.

Fick ett underbart brev på posten idag. Ett vackert armband från världens bästa vän. Blev så glad och rörd att tårarna letade sig fram. Det är pest och pina att bo så långt från sina nära. Önskat jag kunde ha er runt mig varje sekund. Till avsändaren vill jag bara säga; tack för att du är den du är. Mitt liv skulle inte vara detsamma utan dig. Te amo para siempre!
Till er andra: jag saknar er så det hör ont!

Pre-flyttstäd

Igår städades det ordentligt hos oss. Med en varsin öl i handen och handskar på skurades badrum och köl från topp till tå. Om en månad ska vi vara ute från lägenheten så lite före-flyttstäd är alltid bra. Kruxet är att vi inte hittat någon lägenhet än, som vanligt finns det många, men de är antingen alldeles för dyra eller så passar de inte oss. Har fixat en soffa att bo på ifall det inte går vägen, men räknar med att det löser sig.

När jag kom hem från jobbet och ett besök hos kiropraktorn igår, samt en runda inne på affären upptäckte jag till min förfäran att jag hade gått omkring med gylfen nere. Hur länge vet jag inte, men jag är övertygad om herr kiropraktor såg det. Hur skulle han inte kunna göra det när jag ligger på rygg medan han knäcker? Oh well. Värre saker har hänt. Som att jag gick in i en stolpe i fredags och haft ett svullet ögonbryn sen dess. Men det är en annan historia..

A bit harsh, but also true.

Keep on moving!

Burned

Känslan som infinner sig efter träning är toppen! Man känner sig fräsch, glad och har en sliten kropp. Ända tills man är på väg ut från omklädningsrummet. Där har en spegel placerats och det är inte vilken spegel som helst, den påminner om när man går in i lustiga huset - där man blir superkort och får en höftbredd utan dess like, exakt så ser man ut. Blir lika modstulen varje gång. Jag har till och med sneglat på andra, hur dem ser ut i verkligheten kontra i spegeln. Det vansinniga är att de ser helt normala ut. Det måste vara vinkeln! Äh, tacka vet jag speglar som gör en på gott humör, inte den där glädjedödaren!

För att dra det lite längre är det då kanske inte så konstigt att unga tjejer får vanföreställningar. En sådan här spegel kan ju krossa vilken osäker människa som helst! Men den kan ju ha motsatt effekt också, jag blir förbannad och tar i extra mycket på passet efter att ha bevittnat mina korta 163cm tyna ner till 100cm och att de centimetrarna istället placeras på min rumpa och mina lår. Så, imorgon blir det spinning och magträning på ett annat gym, med normala speglar!

Lugna gatan.

En lugn hemmakväll efter 6 dagars arbetsvecka. Vad kan slå att se på Harry Potter och drömma sig bort till magins värld? Glömma det man måste och borde göra är behövligt men det sker väldigt sällan nuförtiden. Har hört på finsång från puben på hörnan, först trodde jag det var karaoke men sen insåg jag att det bara var glada norrmän som stämde in i låten som spelades. Om och om och om igen. Man kan ju inte bli arg, inte ens när dom ställer sig rätt under fönstret och ylar, det är ren och skär fyllesång som vi alla gillar.

Hoppas på fint väder imorgon, då har jag tänkt ta på mig terrängskorna och bege mig ut på vandring.

Tänka innan man agerar..?

Efter regn kommer solsken, är det inte så man säger? Har haft två riktigt tuffa dagar på jobbet, kommit hem hålögd på kvällarna och känt mig som världens sämsta ledare. Det är ett skådespel där jag måste hålla tungan rätt i munnen hela tiden för att undvika missnöje. Tungan var uppenbarligen inte på rätt ställe de senare dagarna i veckan och reaktionerna var kraftiga. Konsekvenstänkandet var också ordentliga reducerat på grund av alldeles för lite tid på för många arbetsuppgifter. Jag fick samla mig och erkänna mitt misstag som lyckligtvis blev accepterat. Men det tär på kropp, hjärna, sinne och känslor när man känner sig oerfaren, sårbar och maktlös. Har mina fina kollegor att tacka för stödet och uppmuntringarna. Det är återigen ordning i boet och jag har lärt mig en läxa. Så nu startar jag om på nytt. Hösten blir fin, jag känner det!

Inte så dumt.

Det där med kiropraktor var inte alls dumt. Ja, jag var nervös och pratade på om allt möjligt och det blev en del svordomar när han plötsligt la hela sin vikt på mig men de spända musklerna är nacken har gått från hårda bollar till .. knappt befintliga. Från att vara en skeptiker till att bli frälst! Ska dit på fredag igen, han rynkade lite på pannan när jag berättade att jag haft ont i mer än ett år, så nu har han beordrat intensiv behandling. Inte mig emot!

Var helt slut när jag kom hem efter besöket, gäspade ikapp med en kompis och klockan nio gav jag upp och somnade. Vaknade 12 timmar senare, så nu känner jag mig fräsch!

Benknäckaren

Är ett kolli efter ett hårt styrkepass idag. Återigen påminns jag om att man inte ska ha uppehåll från träningen, den blir så mycket jobbigare när man ska tillbaka igen! Räknar med en del stela muskler imorgon, och på det ska jag för första gången i mitt liv besöka en kiropraktor. Jag frågade honom vänligt om han kunde göra annat än att knäcka men oavsett vad jag säger eller önskar kommer det bli ett par smällar i min rygg imorgon. Jag vet att de pluggar ungefär 5 år för att bli certifierade, men jag ser ändå bilden framför mig; hur han håller mitt huvud i sina händer och vrider om, och något går fel. Huh! Håll tummarna för mig imorgon, speciellt du Pam, dina funkar alltid ;)

En tanke som blev till fler.

Det är sant som de säger.. Tiden går fortare när man blir äldre. Jag hinner knappt blinka innan det är ny vecka igen, vilket både skrämmer mig och gör mig glad. Jag har aldrig tyckt om när tiden står stilla, älskar förändringar lika mycket som att ha en dag eller två när jag drömmer mig tillbaka i tiden när jag hade det bra.

Det kändes som någon knäppte med fingrarna den här veckan, jag hann inte reflektera att måndagen snart blev fredag och att det återigen var helg. Jag kan heller inte förstå att för en vecka sedan hade jag precis packat upp väskan efter en 7,5 timmes tågresa genom Sverige. Skrämmande, men skönt. 

Återigen är det full fart på dagarna, möten avlöser varandra och jag funderar på vad jag ska äta till middag. Letar lägenhet, är på gymmet, dricker vin med vänner och pratar alldeles för mycket strunt på puben. Livet är inte så dumt. I dag när jag och ett par vänner satt på en filt i parken och drack hembryggt kaffe slog dock en tanke mig.. Varje gång jag är på ett nytt ställe så väcks en lust och jag vill för allt i världen inte bo kvar i Oslo. När jag var i Köpenhamn började tankarna virvla, kanske ska jag testa det ett tag? Och senast, när jag var i Stockholm och insåg att det inte var så illa, ja då började jag fundera på om Stockholm inte vore ett bättre alternativ? Så, även om jag trivs i Oslo och har det bra just nu så tror jag innerst inne inte att detta är staden jag kommer bo i när jag blir gammal. Det finns så mycket kvar att se, att prova på och jag borde gripa chansen när jag väl har den. Det innebär förvisso att jag måste lämna en trygg tillvaro, med ett jobb som jag ständigt ger mig nya utvecklingsmöjligheter och  en stor skara fantastiska vänner. Fast å andra sidan finns det andra jobb som utvecklar sina anställda minst lika mycket, och är min stora skara vänner mina riktiga vänner så finns dem kvar. Det är så otroligt enkelt att tänka, men att komma till handling är desto svårare. Oavsett är jag ganska så övertygad om att jag har alldeles för mycket nyfikenhet kvar i mig att jag inom ett par år har rört på påkarna. Så, innan mina tankar förvandlas till handling ska jag fortsätta njuta tillvaron. Precis som de som inte har den inre stressen av att vilja vara någon annanstans. 

När jag var hemma i Värmland så dammade jag av mina piano-talanger och började spela lite. Nu vill jag ha ett eget piano! Det var så otroligt avkopplande att spela igen, plötsligt hade minuterna blivit timmar och jag var alldeles för sen till kafferepet med vännerna. Åtminstone vet jag vad jag önskar mig i julklapp, men med tanke på mina flyttvanor blir det nog inte ett piano. Snarare en liten handy keyboard. Men, vad jag egentligen ville komma till var: om du är stressad, lyssna på en liten piano-snutt. Det hjälper, jag lovar.. Åtminstone för mig. Men det viktiga är att även om tankarna virvlar, jobbet (eller hemmet) kräver mycket av dig så behövs egentid en stund om dagen. Andas rätt, stanna upp och tänk på bara dig själv. 

Everything comes to an end.

Semestern lider mot sitt slut, imorgon är det dags att börja jobba igen. Som vanligt kan jag inte sätta fingret på om det har gått fort eller inte för det känns som en längre evighet sen jag var i Oslo. Ska oavsett bli skönt att slippa leva i en resväska och sova i min egen säng.

Kristinehamn är sig likt, träffade vänner och drack alldeles för mycket kaffe. Sedan åkte jag till Falun och träffade några fler vänner över helgen för att sen åka tillbaka till Kristinehamn ett par nätter innan jag tog bussen till Stockholm, Amelie och Coldplay-konsert! Har haft det jäkligt bra och jag tyckte om Stockholm, mer än vad jag egentligen vill erkänna.

Efter två veckor med alldeles för mycket alkoholintag laddar jag för en vit månad. Har inte förstått det där med att hålla igen och det känner jag nu när byxorna blir svårare och svårare att knäppa..

Tack till alla er som var med och gjorde min semester så härlig! Ni är bäst!

Semesterhemmafru

När det ska lagas mat i ett relativt okänt kök (inte ofta jag står för matlagningen hemma hos fadern nämligen) så bjuder det ofta på mycket förvirring, svordomar och letande. Alldeles nyss låg jag med rumpan upp i vädret för att hitta en ugnsform, för att sedan hitta den (genom ett samtal till min kära far) högst upp i överskåpet. Nu ska det lagas mat för att fördriva tiden! Har haft en helt orkeslös dag, sov länge men vaknade aldrig till. Antar att det är ok att ha det så på semestern, och det är ganska skönt att se på TV-program som inte ger mig någonting. Jo, något andligt program skrämde skiten ur mig i vanlig ordning, men det var så spännande att jag inte kunde sluta titta. 

I går var jag hos frisören. Ännu en gång kom jag ut därifrån och var inte nöjd. Missförstånd, missförstånd, missförstånd. När jag säger att man ska klippa upp håret liiite, så menar jag max 1,5 cm. Hon roffade åt sig och klippte av desto mer. Så med mitt lilla självfall ser det inte klokt ut. Frisören själv tyckte det var JÄTTEfint, men såg mitt missnöje i spegeln och frågade hur jag ville ha det.. Ptja, vad med att du tejpar på mitt hår igen?! Nåja, slingorna blev bra åtminstone och jag blev inte rånad på kuppen. Nu blir det uppsatt hår i ett par veckor till håret växt till sig lite. Hädanefter ska jag bara gå till de frisörerna jag vet jag blir nöjd med. Kosta vad det kosta vill! 

Efteråt blev det fika med Josse, Pamira och Emelie (och barn såklart). En timme blev två och till slut hade barnen tröttnat på vårt tjat, och ville göra något annat. Så blev det, jag åkte till nästa anhalt för att titta på serieterrängen här i Kristinehamn. Att små barn kan springa så fort! Jag hade aldrig hängt med i det tempot, det vill jag lova. Efter halva loppet, dvs 450m, hade jag nog legat på backen och flämtat. Det är ren sprint från start till mål. Kanske man borde dra ihop ett gäng som springer det nästa år..? Ja, då menar jag inte 900 meter, utan de vuxnas runda. Hur lång den är vet jag förvisso inte, men den kan ju inte vara längre än halvmilen.. eller? 

I morgon är det sista dagen här i Värmland, åtminstone som det ser ut nu.. På fredag kör jag och Jeanette med familj upp till Falun för att spendera tid med äldsta bästa vännen och hennes familj. Vi har nog inte setts på 2 år, så det ska bli sjukt kul!! 

Nej, tillbaka till matlagningen (och bakning) ja. Wish me luck!

Ack Värmeland du sköna..

Semestern kunde inte ha börjat bättre! Grillning hemma hos mamma, med vin inköpt bara för hon vet jag tycker om det. En promenad på stan på lördagen där mamma fick välja vad hon ville till sin försenade födelsedagspresent. Söndagen som bjöd på strålande sol & som tillbringades vid Hemsjön i mammas gubbes stuga. Kantarell-stekning & räkfrossa ute på verandan på kvällen. Älskar att få egentid med mamma, det händer alldeles för sällan!

Imorse tog jag tåget vidare till hemstaden, lämpade av väskan och åkte raka vägen hem till Maria & Ebbe. Förvånades återigen av vad lustiga grejer man gör för att få en liten krabat att skratta, eller för att lära honom krypa. Skrattattackerna avlöste varandra under hela dagen och jag avslutade kvällen i skärgårn hos pappa & hans fru med grillat & pianospel.

Älskar att ha tid med mina nära & kära,! Imorgon ska håret fixas och sen har jag precis ingenting planerat. Kanske ta en promenad, läsa en bok eller bara vara. Livet på en pinne det!

Wonderful

Väskan packad efter mycket om och men. Tre gånger fick jag riva upp allt för att packa på nytt, varje gång försökte jag plocka ur något utan att lyckas. Klockan 14.30 imorgon tar jag semester och styr kosan mot Arvika. Jobb i all ära, men det här har jag längtat efter! Väderguden verkar inte vara på min sida, från lördag och framöver blir det regn, regn och återigen regn. Men, det innebär långa, långa fikastunder! Bara boka in mig, har samma nummer som alltid!

På hög tid att stänga de blå så jag kommer upp i anständig tid imorgon! Godnatt.

Nedräkning!

Det tvättas och städas, och så det packas här på Sven Bruns gate! ..Egentligen så tvättas det bara, städningen får bli en annan dag och packningen likaså. Tre ynka dagar kvar på jobbet innan det är dags för semester! Även fast jag tyckt veckorna har segat fram tills nu så tycker jag plötsligt att jag nyss var på semester. Längtar tills jag sitter på tåget hem mot Värmland. De här två veckorna kommer bjuda på familje- och kompishäng i Värmland, Dalarna och .. Stockholm. Haha. Jag kan briljera med att kunna nästan alla flaggor i världen men jag vet inte vilket landskap huvudstaden ligger i. Det är faktiskt det som är orsaken att jag åker dit, har varit där tre gånger tror jag. Så här ska det upplevas och turistas! Coldplay ska ses också, det får inte förglömmas. Så om någon har något briljant tips om Sthlm, let me know!

Det här firas med ett glas rose!

Bittersweet.

Det känns som semestermodusen har gett mig en hård smäll på käften. Antingen det, eller så är det helgen i Köpenhamn som fortfarande är kvar i kroppen. Oavsett har jag inte lust till någonting. Vill inte gå till jobbet, vill inte träna, vill inte äta eller sova. Jag bara sitter med en orolig känsla i kroppen och ett ständigt dåligt samvete. I skrivande stund inser jag att det inte kan ha något med den kommande semestern att göra. Vad det då är vet jag inte. För några månader var jag taggad, jag skulle kunna ha bestigit ett berg utan några hjälpmedel men nu har jag problem med att ta mig utanför dörren. 

Ok. Det här låter nog värre än vad det är. Min spontana diagnos på mig själv är nästan depression och det vill jag understryka är fel, fel, fel. 

Vad jag insåg ikväll är att jag saknar att ha ett stort tjejgäng att hänga med. I Kristinehamn var vi ett sjukt stort gäng, i Göteborg likaså och för att inte tala om Madeira. Här är det lite annorlunda. Förr var det inte så, men det kanske är smällar man får ta när man har en annan tjänst på jobbet än de andra vännerna har(?). Mina kollegor är den största andelen av mina vänner i Oslo. Kan sakna att inte ha fler vänner utanför jobbet, saknar att prata om något annat än hur vi ska lösa ditten och datten, vill hellre prata om .. ja, vad som helst annat. Ibland funderar jag lite på var min sociala förmåga har tagit vägen, den får liksom grävas fram efter hektiska perioder på jobbet som det varit det senaste halvåret. 

Dessutom blev jag förälskad i Köpenhamn! Även om jag såg ut som ett levande frågetecken mestadels av tiden så älskade jag hur chill det var. Det kanske är där man ska plugga. Apropå plugg, någon som vet var man kan läsa ett kandidat/bachelor-program inom PR & Kommunikation? Let me know!

På en balkong i Glostrup

Sitter på en balkong i Danmark och inväntar mina kära vänner. Solen skiner, det är varmt och jag mår! Danmark är chill, här är det en högre toleransnivå på det mesta, nästan som i vilket sydeuropeiskt land som helst.

Och stora öl bjuder de på också! Inte illa!

Ett glatt gäng.

 Brudparet med syskon.

Kärleken och glädjen vibrerade i luften den här dagen. 

Helt underbart.

1 augusti!

En snabb sväng på stan innan jobbet idag. 1 timme - 6 affärer. Tycker det är bra jobbat. Har aldrig förstått tjusningen med att stå och vrida & vända på mig i en provhytt i en halv evighet. Sitter det bra så köper jag, tvekar jag går jag till nästa plagg eller butik. Återigen visas min pojkflickiga sida. I en perfekt värld hade jag inte ens behövt prova kläder. Bara gått in,, tagit det jag ville ha och gått ut igen. Men det kommer troligen aldrig ske.

I helgen kommer jag nog få bita ihop dock, jag ska till Köpenhamn och gå på shopping där. Med två andra tjejer. Förhoppningsvis är det fint väder, så när de andra åmar sig framför spegeln kan jag avnjuta en öl på en uteservering. Självklart ser jag fram emot en helg i landet där jag endast uppfattar 25% av vad de säger. Har aldrig varit i Köpenhamn. Tror jag. Det obligatoriska är väl Strøget, röd pølse och öl.

Dagens uppladdningslåt innan jag kliver in genom dörren på jobbet är Gusttavo Lima - Balada. Tche!

Regn och rusk

En lördag som går i blå-gult tecken. Idag ska jag hjälpa min kära T att shoppa möbler på IKEA, och när shoppingen är klar ska även allt bäras upp till femte våningen. Räknade trappstegen igår för att mentalt förbereda mig. Hoppas innerligt att jag hinner hem till damhandbollsmatchen kl 17.

När jag åt frukost kollade jag på OS, och det var beachvolleyboll som spelades. Det är inte mycket till kläder de har på kroppen alltså, all cred till dem! Tänk att hoppa, kasta sig handlöst och springa omkring med hundratals ögon och kameror som bevakar varenda rörelse. Hade inte velat sett mig själv, det är en sak som är säker!

Readable?

Kastat in handduken för dagen. Saknar att plugga, otroligt nog. Är inte nöjd med tillvaron när jag inte har något att syssla med efter jobbet. Så förhoppningsvis kan jag med en sen anmälan komma in på någon kurs i höst. Tills dess ska jag läsa Shantaram. 948 sidor. Men, om jag gillar boken dvs, har jag dock troligen läst ut den om någon vecka.

Utmattad.

Som alltid vaknade jag en halvtimme efter att klockan slutat snooza och jag kasta täcket för att göra min höjdhoppsliknande rörelse för att ta mig ur sängen. Kommer till jobbet där mailen ramlade in och frågorna haglade. En sjukskrivning inkom. Den enda förutom mig på jobbet som kan behärska en arbetsuppgift under semestertider. Med käkarna hårt hopbitna försökte jag lösa problemen som skulle lösas (här får man använda sina matematiska kunskaper alltså, och som känt är jag ingen höjdare på det) medan var och varannan person knackade mig på axeln för att få hjälp. Just idag, onsdagen som jag trodde var en torsdag, kunde jag inte ge långa och utförliga svar som jag vanligtvis gör. Till min förvåning är det just det som många förväntar, att man tar beslut åt andra. Reaktionerna var överraskande men jag vände mig tillbaka till skärmen och svor över att jag stressade. Satte på lite reggae och bachata för att lugna nerverna. Hann inte till träningen och fick jobba över 2,5 timme. Vändningen på dagen kom när min släkting hörde av sig och ville ta en promenad. I strålande solsken gick vi runt en av Oslos finaste parker. Det var varmt, det var härligt. Och återigen blev det en bra dag. 

Att komma till insikt.

Idag blev det torsdagsvin med kombon och det innebär alltid massa diskussioner om diverse saker. Även om jag många gånger kanske klagat och drömmer om en egen lägenhet så är det inget som toppar en kväll med goda skratt. Förmodligen hade jag varit mörkrädd. Sovit med en lampa tänd. När man bott ihop så länge slutar det gärna med att man antingen kan avsluta varandras meningar alternativt att ha vissa uttryck som används mer än ofta. Det hände idag; efter jag berättat en liten anekdot så öppnade båda munnen och sa samstämt "så det var du?!" varpå vi båda tystnade och kombon sa "är det dags att vi gör slut kanske?". Det ÄR skönt att ha någon sittandes i soffan bredvid sig, även om man inte säger ett ord på hela kvällen. Så idag sätter jag frågetecknet vid: Varför gnäller jag över att bo med någon?

Citerar härmed också en av mitt fantastiska jobbs värderingar, Gemenskap och entusiasm. Love it!!

Dags för fröken salongsberusad att säga god natt!

Sommarben

Imorgon får jag trotsa regnet och ha klänning eller shorts på mig. Gjorde en makaber vurpa i lördags kväll (där fick jag för att jag hade för höga klackar på mig på Oslos gator) och mitt knä fick sig inte bara en liten skråma men ett ordentligt köttsår och svullnade upp till en tennisboll. Idag vägrade jag något annat än jeans och satte på ett plåster. Dumt gjort igen. Det ser värre ut än tidigare. Så nu blir det att kasta plåstren och låta kroppen läka bäst själv. Underligt att det alltid kommer något i vägen när man bestämt sig för att komma igång med träningen igen..

Note to self: Jag, alkohol, mörker och klackar funkar inte ihop. Sluta att försöka!

Tillfälligt sinnesförvirrad.

Igår bestämde jag mig för att inte äta mer skräpmat eller godis på åtminstone en månad. Idag när jag kom hem från jobbet var jag så sjukt hungrig och behövde gå till affären, vilket de flesta vet ofta leder till att man köper något man inte borde göra. Jag försökte stå emot så mycket som möjligt, men på något magiskt sätt kom en chokladkaka ner i korgen. Jag betalade, packade ner allt i påsen och gick hem. Smånöjd men ändå lite sur på mig själv att jag köpte chokladen tänkte jag: "jaja, nu har jag köpt den, då kan jag lika gärna ta en ruta". Och jag börjar leta efter den. Den är borta. Va?! Jag är helt övertygad om att jag la ner den i påsen, och letade på alla underliga ställen i lägenheten där jag eventuellt kunde ha lagt den. Snopet fick jag erkänna mig besegrad av mitt undermedvetna. Jag har fortfarande inte hittat chokladen. Förmodligen la jag inte ner den i påsen, eller så har jag lagt den på ett ställe som jag inte kan minnas. 


Så här sitter jag, något nyttigare än vad skulle varit om jag fått med mig chokladen. Får bara tacka mitt undermedvetna för insatsen idag!

9 dagar på svensk mark..

Något av det värsta jag vet är när en kroppsdel somnar. För mig är det oftast benet eller foten som råkar ut för denna domnande, stickande känsla. Värst av allt är när det domnar från tårna och upp till ljumsken. Då är jag verkligen inte tuff. Stödjer på benet för att återfå kontrollen (och få igång blodcirkulationen igen), men det svänger som oftast bakåt och jag får halvt panik och tror att jag ska knäcka benet i två. Lyckligtvis har det aldrig hänt och jag tror det skulle mycket till ( 2-3 x min vikt) för att det skulle inträffa, men farhågorna och skräcken lever ändå kvar. 

Ja, man får en del tid att tänka när man har semester. En vecka i Värmland gjorde mig gott, och att inleda den med ett fantastiskt bröllop var en helt perfekt start! Kärleken flödade och jag kände mig gladare och lyckligare än på länge. Vemodet slog till hårt efteråt, verkligheten jagade ikapp och jag insåg vad längesedan det var jag kände den där känslan. Kärlek. Tack och lov fick jag utlopp för den under helgen, alla kramar, leenden och gnistrande ögon var  nog för att jag skulle känna mig tillfreds igen. Dessutom spann det vidare när jag kom hem till vännerna med alla deras barn och även familjen.  Blev överrumplad i torsdags kväll, plötsligt skålades det för mig eftersom jag tagit studenten för andra gången i mitt liv. Därefter åts det jordgubbstårta och allt var så härligt svenskt. 

Semester i Värmland.

Samma stund som jag stämplade ut från jobbet idag kände jag hur lättnaden sköljde över mig! En veckas ledigt framför mig och jag ska njuta! Först ska fina bror gifta sig och sen styr jag kosan mot Kristinehamn och solen (?). Som alltid är packandet den stora frågan, det är inte enkelt att packa för en vecka i Sverige. Sol, vind, regn eller .. snö? Man vet aldrig, så det packas ner lite av varje. Jag är en ordentlig fryslort och är livrädd för att behöva sitta och huttra om kvällarna, därför åker tjocktröjan med var jag än ska. Dessutom är jag sjukt praktisk Många gånger vill jag ta på mig högklackat, men risken för att behöva springa i dem (jag har språngmarsch varje morgon för att hinna med bussen) gör att jag hellre tar på mig platta skor. Jag fascineras av människor som klär sig lättklätt och snyggt. Det verkar som dem aldrig fryser eller har bråttom. Vad jag inser är att man egentligen borde bita ihop lite, frysa för fashion och planera tiden väl för att slippa springa. Men det känns som en riktig utmaning jag inte har ork att ta tag i än. Så jag får väl helt enkelt gå i ylletröjor och converse till den dagen jag antar utmaningen.

Oavsett värme eller inte hoppas jag semesterveckan blir bra. Har planerat att träffa x antal människor, men det är ingen av dem som vet om det än..

Midsommar

Medan mina svenska vänner firade midsommar på traditionellt sätt firade jag den med mina ledar-kollegor på en vandring uppför ett berg. Slitsamt men mysigt med grillning, vin & vacker utsikt över Oslofjorden.

Gamla tider..

Känner mig lite fånig som längtar tillbaka till det gamla som varit och som egentligen inte var så bra. Men när man inte har något, då är det enkelt att falla tillbaka till gammalt tankemönster.

Jag behöver dock råd och tips - mindre än 1,5 vecka kvar till bröllop och jag vet inte längre hur jag ska ha håret. Eller hur jag ska gå ner 2 kg i vikt. Så please, ge en stressad kvinna konkreta och realistiska knep!

Måndagsalkohol.

När jag tar mig ett glas vin, eller för den delen, en öl, då spritter det alltid lite i kroppen. Gör lite småont i nerverna.. eller kanske är det lederna? Oavsett är det lite obehagligt skönt och jag njuter av det. Måndagar ska göras till bra dagar, och därför är vin väldigt passande. Egentligen skulle jag tagit mig till gymmet, men all sömn i helgen gjorde mig alldeles för pigg igår när jag skulle sova så jag var vaken större delen av natten. Istället bestämde jag mig för att "plocka". Det är ett vedertaget uttryck från min kära vän, och jag har aldrig förstått tjusningen med det. Men jag tänkte åtminstone jag skulle testa, så jag började rota i lådor och dra ut allt på golvet för att sedan tröttna på det och börja med något annat. Mitt egentliga mål var att hitta mina 2 bh:ar som plötsligt har försvunnit, men no luck. Däremot fick jag ordnat lite i lådorna, dammsugit bakom sängen (DET var på tiden) och kastat en del kläder (och upptäckt en del fina skor!). Snart ska jag lägga mig tillrätta och läsa Läckbergs sjunde bok. I morgon blir det att gå på visning av en lägenhet. Håll tummarna för att den är fin och att vi får den om vi så vill. 

Lasse.

Vad jag har gjort denna helgen kontra vad jag borde ha gjort? 
Jag har sovit cirka 27 timmar av den här helgen och det har inte funnits en chans till att hålla sig vaken. Något säger mig att jag borde ha gjort det som egentligen var planen, dvs, åka till Årjäng och gå på namnfest (vilket jag var tvungen att hoppa över då jag har två deadlines på jobbet till imorgon som jag inte påbörjat). Så även om jag känner mig som världens sämsta kompis som inte närvarade på namnfesten, och vet att jag får bita i det sura äpplet imorgon när jag kommer till jobbet så behövde jag uppenbarligen sova. Hur som, skönt var det. 


Idag spelade Lasse här i Oslo. Tyvärr var jag för snål denna gången, hade inte lust att betala 750kr för att se honom. Han spelade på Norwegian wood, och ikväll skulle även Sting spela. Hade det varit en något bättre artist hade jag lätt köpt biljetterna och glatt gått innanför kravallstängslen. Istället satt vi utanför området och lyssnade på honom. Fina Lasse! Funderar starkt på att köpa en biljett till Putte i parken på lördagen, bara för att höra på honom. Det tråkiga med hans konserter är att jag längtar så till den så att när den är slut blir jag nedstämd och vet att jag måste vänta ett år tills nästa gång. Upprymdheten och glädjen man får av hans vanligtvis sorgliga låtar, som konstigt nog passar sig till vilket humör man än är på.. Ska nog lyssna på ett par låtar innan jag kastar in handduken och sover ytterligare ett par timmar. 

Smaskigt!

Äntligen har de kommit tillbaka i affären; bigarråerna! De är så goda att jag inte kan behärska mig, och trycker gärna in för många på en gång. Man kan tro jag använt någon app, men det är bara jag utan smink med massa bär. Vem behöver appar?

Soleil

Nu när jag återfått min fritid igen är jag tröttare än någonsin. Och dessutom shoppar jag mer än vad jag gjort på flera år. Försöker lägga band på mig, men vem vill inte ha lite fräscha kläder inför sommaren (som kommer komma, snart..) Men det bästa är ändå att jag nu inte längre är en stödmedlem till gymmet, utan jag är där 3-4 ggr/vecka. Den ena orsaken till det är att klänningen jag ska ha på broderns bröllop är precis på håret och jag har inte lust att stå där på dagen och inte få igen klänningen! 


Helgen i Göteborg var precis som jag förväntat mig, fantastisk. Vi trotsade regnet och drack rödvin, åt pizza, drack öl och snackade skit i timtal. Göteborg är en fin liten storstad. Allt känns så behagligt. Jag blir glad när jag är där. Jag måste tillbaka dit snart igen. Har ju ytterligare en mage ett bevaka, det tar aldrig riktigt slut på denna befruktningen. Förutom den här magen så finns det en hel del vackert att vila ögonen på. Kom på mig själv att gå omkring och le fånigt åt alla vackra mansfolk som passerade mig under helgen. Var finns de i Oslo? Ja, jag vet att jag glorifierar göteborgarna, det har jag alltid gjort. Men deras uttrycksfulla dialekt kombinerat med... Egentligen behövs ingen kombination. Dialekten gör sitt. Sedan finns ju Liseberg. Det är alltid ett plus! 


Vardagen är här igen dock, och nu är det återigen på tiden att skaffa en ny lägenhet. Uppdaterar sidan (ja, här finns det bara en sida man kan hitta lägenheter) flera gånger om dagen och ber en tyst bön om att drömlägenheten dyker upp med ett maxpris på 12000kr/månad. Ja, det lär ju inte hända. Då ska man ha riktigt med tur. Men hoppet är ju det sista som överger en, säger de som vet. Jag tror vi kommer få hosta upp några tusenlappar mer i månaden, men vad gör det bara jag får en lägenhet jag trivs i. 

Söderut.

Har fjärilar i magen och känner mig nästan lika förväntansfull som ett barn dagen före julafton. Sitter på bussen till Göteborg och hoppar av förväntan. Idag ska Madeira-folket sammanstråla på sjuans. Tror inte vi har setts allihopa sen jag bodde på ön, vilket innebär 4 år sen. Ska bli så sjukt kul! Och imorgon ska jag träffa mina vapendragare från den tiden jag bodde i Götet. Känner redan nu att jag inte vill åka hem igen..

Älskar dock Oslo och dess konst på byggnader, den gör mig lite upprymd och glad.

Grodor som hoppar ut.

Livet är så mycket enklare nu när ångesten är över! Jag har hur mycket tid som helst, och har kommit igång med träningen igen - och tycker det är kul! I helgen åker jag till Göteborg för att träffa gamla Madeira-folk och det ska bli toppen att komma tillbaka!

I helgen hade vi sommarfest med jobbet. Var lagom skeptisk, eftersom vi skulle vara ute i skogen men det blev en otroligt lyckad kväll! Det bjöds på grillad mat i alla slags former och tävlades gjorde det också! Musik-quiz med tillhörande sång brölades ut i den annars så tysta skogen och sen var det dans resten av kvällen. Hamnade därefter på efterfest och kom hem halv sju i söndags. Bieffekterna med att dricka med kollegor är måndagen. Jag betedde mig, medan andra inte gjorde det lika bra. Men jag och min stora käft.. Igår fick jag ett mail från en kollega, som också var med på efterfesten.. "Hej! Ska vi klättra ihop i veckan?". Vad gjorde jag? Gömde mig bakom datorn tills jag hittade någon som kunde berätta vad jag sagt egentligen. Jodå, jag hade stolt hävdat mig själv vara nyfiken på det här med klättring och att jag GÄRNA följde med någon gång. Jag är ju både höjdrädd och alldeles för klumpig för något sånt!

Så nu laddar jag här på bussen, måste komma på en riktigt bra ursäkt. Hjälp.

Nya ord.

Jag tycker att jag är relativt ung och fräsch, men när det kommer till vissa förkortningar i den fantastiska "cybervärlden" som de mindre unga och fräscha skulle uttrycka det stannar jag ibland upp och funderar på om jag föråldrats. För ett tag sen bet jag till slut ihop och frågade en vän vad ftw betydde. Hade fått för mig att det betydde fuck the way. Helt fel. For the win är den korrekta utskrivningen av förkortningen. Och när jag fick förklaringen började jag fundera på hur jag i så lång tid gått och trott på min egen, påhittade, förklaring. Fast å andra sidan finns det ju ett annat typ av språk som jag heller inte förstår fullt ut. Mamma-språket. Det är gulliga förkortningar på hederliga svenska ord. Mellis till exempel. Jag har ju återigen dragit en slutsats och vill få det till mellanmål. Men varför mellis? Ska vi börja säga kvällis också då? Och varför inte frukis? 


Med risk att ha förnärmat och skändat de flesta i min vänskapskrets så får jag väl avsluta med att säga: Jag kommer nog dit jag också någon gång. Egentligen är jag nog mest avundsjuk på att ni kan använda nya ord medan jag måste hålla mig till de korrekta orden. 

Att njuta livet..

Idag luktar det konstigt i Oslo. Först blev jag lite orolig att det var jag som luktade, men kunde snabbt konstatera att jag inte doftar vare sig bränt gummi varvat med nyklippt gräs. Köerna in till stan var rena rama stoppklossarna idag med, jag har ännu inte luskat ut om det beror på att Justin Beiber spelar på opera-taket idag eller om det samma köer som alltid. Det kan förvisso också ha någonting att göra med den pågående strejken. Skolor, dagis och kommunanställda strejkar på grund av deras "låga" löner, kan förstå dem dock. Hur kommer det sig att människor som utbildar, utvecklar och underhåller barn under hela deras barndom ska få dåligt betalt? Oavsett, även strejkarna höll till mitt i Oslo idag, så det kan också ha varit orsaken till kaoset. Och kanske också lukten. Det kanske är så kommunalanställdas frustration blandat med fjortonåringars lycka luktar tillsammans, bränt gummi blandat med nyklippt gräs? 


Helgen hemma var helt fantastisk. Det var längesedan jag hade tid till att ta det så lugnt som jag gjorde. Solade i stillhet, det enda jag hörde var fåglarnas kvitter och de förbaskade humlornas brummande. Till det läste jag en bra bok och kände solen bränna på min, återigen, vita kropp. Åt grillat, drack rosé och umgicks med familjen. Helt fantastiskt med lite kvalitetstid! Jag hann också träffa lilla Ebbe, och jag häpnade själv över hur löjlig man är när man pratar med barn. Tråkigt nog påpekade jag det för Maria, Ebbes mamma, och det magiska över barnspråk övergick hela tiden till asgarv, på grund av att jag aldrig kan hålla mina tankar för mig själv. När jag hade satt mig tillrätta i bussen och den rullade västerut, mot Oslo, började jag fundera på hur det är att bo i Karlstad. Kanske det är dags att förflytta sig igen? Jag menar, 4 år på ett ställe är alldeles för lång tid för mig. Vi får väl se.. 


I morgon sätts betygen i skolan, än så länge har jag fått betyg i fem av sex kurser. 3 mvg och 2 vg. Nu väntar jag spänt på att få se om jag klarade av den sista kursen. Hoppas så innerligt att det gick vägen! 


Sommaren är på gång, jag känner mig fri igen och nu ska det tränas inför bröllopet. Klänningen satt som smäck, dock något för tajt på vissa ställen så för att undgå katastrof efter bröllopsmiddagen ska jag minska någon centimeter i omkrets till. 

En el tren.

Äntligen en arbetsvecka till ända. Den gick förvisso fort i vanlig ordning, som alltid känns livet lite lättare och lite bättre när det är över 25 värmegrader från det att man kliver ut från lägenheten till man vid 22-tiden motvilligt går hemåt igen.

Jag hade förväntat mig det värsta, eftersom jag tidigare har haft sjukliga problem att somna, och nu skulle solen ligga på och värma upp mitt lilla hål till sovrum hela dagen - jag skulle inte ha en chans att kunna sova! Tvärtemot, jag somnar in som ett barn på natten trots bastuvärme och duntäcke. Orsaken? App:en mindfulness. Tack för tipset Amelie! 5 minuters "meditation" gör att kroppen blir helt avslappnad och alla stressande tankar försvinner. Hur briljant som helst!!

Nu sitter jag väl placerad på tåget mot Sverige. Klänningen jag köpte till brorsans bröllop var för stor, och gör att undvika ytterligare en tullavgift beställde jag en ny till mamma. Så nu ska jag dit och prova klänning samt fira Mors dag på landet med morföräldrarna. Sen ska svida om till tant och träffa små knottar. Till skillnad från Sverige är annandag pingst en röd dag i Norge.. Win!

Kvällsgrillning

Det är grönt överallt, solen skiner och jag kunde inte hålla mig borta från att köpa en engångsgrill och öl för att sedan placera mig på en filt i slottsparken. Anchis var också med och vi pratade om våra drömmar och dumma saker vi gjort för kärlekens skull tidigare i livet. Vi drack cider och öl, och ser plötsligt två av kungens vakter komma spatserande mot oss. Medan de säger till oss att vi inte får grilla i parken frågar jag med munnen full av korv: "va?! Sen när då?" varpå de tittade uppgivet på oss glada korvfantaster innan de spatserade vidare till nästa gäng som också grillade. Vi hann åtminstone tillaga maten innan vi släckte grillen, så vi satt nöjda kvar och drack en öl till innan vi packade ihop sakerna och gick hemåt. En fin avslutning på en annars väldigt hektisk dag. Kan återigen säga att det inte är dumt att ha sin lägenhet bredvid en stor park. Man känner sig nästan som hemma..

17. mai

Det slår aldrig fel.. Hoppar alltid högt i soffan när någon ringer på porttelefonen. Jag förstår inte hur svårt det ska vara att trycka på rätt knapp? Jag räknar dagarna tills vi får svar från hyresvärden om vi kan avbryta kontraktet tidigare, mina grannar stressar mig. Nog för jag kanske blivit något av en eremit den senaste tiden, eller så beror det på att jag inte blir yngre men det irriterar mig att en så enkel sak som att sluta knacka på fel dörr, dra i handtaget eller att brandlarmet går i tid och otid. 


Idag är det Norges dag. Vad gjorde jag? Satt hemma och pluggade. Jag trodde att min skoltid skulle vara över, men när man slarvar skjuter man sig själv lite i foten. Så nu har jag 1,5 vecka på mig att fixa allting, och det hoppas jag verkligen att jag gör. 


Dagens gladnyhet är i alla fall att jag bokat in en helg i Göteborg i juni! Ska bli härligt att komma till Sverige framsida igen, det var alldeles för längesen. Tips på bra vandrarhem eller hotell?