Början av dagen i torsdags startade inte helt som jag förväntat men den slutade desto bättre.
Kom fram till Kristinehamn på torsdagen och åkte direkt upp till M och hennes små söner. Var barnvakt i en timme, åt en 1-åring och en 8-åring. Fin kompott. Jag snurrade runt, sprang efter en liten som kröp som en dåre och samtidigt skulle jag underhålla den mindre roade 8-åringen. När timmen var slut andades jag ut och var återigen imponerad över att man klarar av mamma-livet. Resten av dagen spenderades tillsammans med min andra familj innan bror och fru hämtade mig. En fin middag hemma hos pappa och K, fantastiskt att träffa dom igen!, och sen var det sängen.
Begravningen var på fredagen kl 11 och det var som att släppa en bomb, åtminstone för mig. Plötsligt förstod jag att det faktiskt var på riktigt och under första psalmen brast det totalt. Det var en fin begravning men såklart hjärtskärande. Vi (jag, bror och fru) hade tänkt att åka mot Oslo direkt efter men det slutade med att vi umgicks med familjen och sedan träffade vi andra delen av familjen på kvällen. Det var bra, alla fick ventilera och prata om sitt, men framförallt var det härligt att träffa alla.
Vi hann med en snabb repa in på Maxi för att inhandla lite kött och kyckling innan vi styrde kosan mot Oslo. Jag tror inte vi var uppskattade när vi kom inrusandes tre minuter i tio, men måste man handla så måste man. Efter tre timmars bilresa var vi framme i Oslo och jag somnade innan jag hann la huvudet på kudden och vaknade 12 timmar senare.
Nu ska jag krypa ner i sängen och se nya avsnittet av Greys anatomy, precis i vanlig söndagsanda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar