När det ska lagas mat i ett relativt okänt kök (inte ofta jag står för matlagningen hemma hos fadern nämligen) så bjuder det ofta på mycket förvirring, svordomar och letande. Alldeles nyss låg jag med rumpan upp i vädret för att hitta en ugnsform, för att sedan hitta den (genom ett samtal till min kära far) högst upp i överskåpet. Nu ska det lagas mat för att fördriva tiden! Har haft en helt orkeslös dag, sov länge men vaknade aldrig till. Antar att det är ok att ha det så på semestern, och det är ganska skönt att se på TV-program som inte ger mig någonting. Jo, något andligt program skrämde skiten ur mig i vanlig ordning, men det var så spännande att jag inte kunde sluta titta.
I går var jag hos frisören. Ännu en gång kom jag ut därifrån och var inte nöjd. Missförstånd, missförstånd, missförstånd. När jag säger att man ska klippa upp håret liiite, så menar jag max 1,5 cm. Hon roffade åt sig och klippte av desto mer. Så med mitt lilla självfall ser det inte klokt ut. Frisören själv tyckte det var JÄTTEfint, men såg mitt missnöje i spegeln och frågade hur jag ville ha det.. Ptja, vad med att du tejpar på mitt hår igen?! Nåja, slingorna blev bra åtminstone och jag blev inte rånad på kuppen. Nu blir det uppsatt hår i ett par veckor till håret växt till sig lite. Hädanefter ska jag bara gå till de frisörerna jag vet jag blir nöjd med. Kosta vad det kosta vill!
Efteråt blev det fika med Josse, Pamira och Emelie (och barn såklart). En timme blev två och till slut hade barnen tröttnat på vårt tjat, och ville göra något annat. Så blev det, jag åkte till nästa anhalt för att titta på serieterrängen här i Kristinehamn. Att små barn kan springa så fort! Jag hade aldrig hängt med i det tempot, det vill jag lova. Efter halva loppet, dvs 450m, hade jag nog legat på backen och flämtat. Det är ren sprint från start till mål. Kanske man borde dra ihop ett gäng som springer det nästa år..? Ja, då menar jag inte 900 meter, utan de vuxnas runda. Hur lång den är vet jag förvisso inte, men den kan ju inte vara längre än halvmilen.. eller?
I morgon är det sista dagen här i Värmland, åtminstone som det ser ut nu.. På fredag kör jag och Jeanette med familj upp till Falun för att spendera tid med äldsta bästa vännen och hennes familj. Vi har nog inte setts på 2 år, så det ska bli sjukt kul!!
Nej, tillbaka till matlagningen (och bakning) ja. Wish me luck!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar