En tanke som blev till fler.

Det är sant som de säger.. Tiden går fortare när man blir äldre. Jag hinner knappt blinka innan det är ny vecka igen, vilket både skrämmer mig och gör mig glad. Jag har aldrig tyckt om när tiden står stilla, älskar förändringar lika mycket som att ha en dag eller två när jag drömmer mig tillbaka i tiden när jag hade det bra.

Det kändes som någon knäppte med fingrarna den här veckan, jag hann inte reflektera att måndagen snart blev fredag och att det återigen var helg. Jag kan heller inte förstå att för en vecka sedan hade jag precis packat upp väskan efter en 7,5 timmes tågresa genom Sverige. Skrämmande, men skönt. 

Återigen är det full fart på dagarna, möten avlöser varandra och jag funderar på vad jag ska äta till middag. Letar lägenhet, är på gymmet, dricker vin med vänner och pratar alldeles för mycket strunt på puben. Livet är inte så dumt. I dag när jag och ett par vänner satt på en filt i parken och drack hembryggt kaffe slog dock en tanke mig.. Varje gång jag är på ett nytt ställe så väcks en lust och jag vill för allt i världen inte bo kvar i Oslo. När jag var i Köpenhamn började tankarna virvla, kanske ska jag testa det ett tag? Och senast, när jag var i Stockholm och insåg att det inte var så illa, ja då började jag fundera på om Stockholm inte vore ett bättre alternativ? Så, även om jag trivs i Oslo och har det bra just nu så tror jag innerst inne inte att detta är staden jag kommer bo i när jag blir gammal. Det finns så mycket kvar att se, att prova på och jag borde gripa chansen när jag väl har den. Det innebär förvisso att jag måste lämna en trygg tillvaro, med ett jobb som jag ständigt ger mig nya utvecklingsmöjligheter och  en stor skara fantastiska vänner. Fast å andra sidan finns det andra jobb som utvecklar sina anställda minst lika mycket, och är min stora skara vänner mina riktiga vänner så finns dem kvar. Det är så otroligt enkelt att tänka, men att komma till handling är desto svårare. Oavsett är jag ganska så övertygad om att jag har alldeles för mycket nyfikenhet kvar i mig att jag inom ett par år har rört på påkarna. Så, innan mina tankar förvandlas till handling ska jag fortsätta njuta tillvaron. Precis som de som inte har den inre stressen av att vilja vara någon annanstans. 

När jag var hemma i Värmland så dammade jag av mina piano-talanger och började spela lite. Nu vill jag ha ett eget piano! Det var så otroligt avkopplande att spela igen, plötsligt hade minuterna blivit timmar och jag var alldeles för sen till kafferepet med vännerna. Åtminstone vet jag vad jag önskar mig i julklapp, men med tanke på mina flyttvanor blir det nog inte ett piano. Snarare en liten handy keyboard. Men, vad jag egentligen ville komma till var: om du är stressad, lyssna på en liten piano-snutt. Det hjälper, jag lovar.. Åtminstone för mig. Men det viktiga är att även om tankarna virvlar, jobbet (eller hemmet) kräver mycket av dig så behövs egentid en stund om dagen. Andas rätt, stanna upp och tänk på bara dig själv.