Det är så jag säger det..

I helgen har jag haft kvalitetstid med mamma i Karlstad. Hann med ytterligare ett läkarbesök som gav mig mer smärtstillande och sa att jag skulle hålla ut en stund till.. Igår var jag ute för första gången sen jag var på Håkan i Oslo, och denna gången såg jag Håkan igen. Om möjligt än bättre! Det var tryck på Nöjes kan jag lova, inte en torr panna på vänstra sidan av scenen.. Trodde jag skulle svimma av en sväng för det var så sjukt varmt, men höll mig på benen och vrålsjöng till varenda låt. I Oslo finns inga bra dansställen men jag tror jag tog igen ett års dans i lördags.. Vi var en god blandning folk som gick ut ihop, alla runt 28-30 år. Vi vimlade på dansgolvet med 18-åringarna och jag kände mig riktigt gammal, men sket lite i det och dansade vidare. Idag när jag vaknade med fastklistrade linser så kände jag till min lycka att halsen var bättre! Öl var tydligen den bästa medicinen av de alla! 

Nu är sitter jag på en 30 graders varm buss mot Oslo och har gått igenom dag för dag vad jag gjort hemma i Sverige och jag sitter och ler dumt åt alla härliga stunder jag haft med de fina människor jag har runt mig. Är extremt tacksam och glad att vara mig just nu! Tack för att ni är just de ni är! 

En mindre långsemester

Veckorna har gått fort efter operationen som gick bra. Med det menar jag att narkosen funkade och att halsmandlarna är borta. Helvetet började efteråt.. Flesta veckan levde jag på isglass. Bara isglass. Andra veckan började de riktiga plågorna och jag åt egentligen ingenting. Jag åkte hem till värmland och hoppades på att bli bra till jul men icke. På dopparedan fick jag hänga på akuten i 6 timmar och få diverse pencillin. 1% av de son opereras får infektion och jag var en av de.. Så med nytt pencillin och massa smärtstillande tog jag mig igenom jul som för övrigt var en av de bästa på länge! Jag åt julmat och ignorerade att det skar i halsen när jag svalde, jag vägrade gå miste om mormors revbensspjäll och julmusten! Nu är jag snart i Karlstad för att återigen träffa en läkare för tro inte att penicillinet jag fick har hjälpt nåt avsevärt.. Vill man ha en snabb viktnedgång rekommenderas detta verkligen men annars skulle jag avråda från att göra operationen.  Nu har förvisso inte alla sån otur som mig givetvis.

Annars hade jag en fenomenal dag igår med långfika hos en gammal barndomsvän och resten av stallgänget och sen åkte jag och en annan kompis till Karlskoga för att träffa en annan favorit. Älskar att saker och ting aldrig förändras oavsett hur lång tid det går mellan gångerna! 

Det börjar krypa i benen...

Nu börjar det krypa i kroppen på mig.. 5 dagar har jag nu spenderat utan halsmandlar, men med smärtstillande istället och nu börjar jag tröttna. Som jag tidigare skrivit så var jag nervös inför hur ont jag skulle ha efter operationen och andra diverse bagateller.. Jag märker liksom inte av smärtan. Kan känna lite på morgnarna när jag är helt utan kemiska hjälpmedel, då värker det upp mot öronen och jag har extremt svårt att svälja men efter att jag tag en voltaren så avtar det inom en timma. Det tar kanske två timmar innan jag kan få i mig någon mat (läs: fil och vatten) men sen går det utan problem resten av dagen. Läkaren sa ju förvisso att de första dagarna skulle vara som en lek och sedan skulle det börja kännas efter ungefär en vecka. Igår fick jag höra att femte dagen var värst. Alla har ju olika smärtgräns och dessutom går ingreppen olika bra och dåligt, men jag anser mig som en av de lyckliga just nu i alla fall. Igår kunde jag till och med äta lite Ahlgrens bilar, de slank ner utan problem.. 

På onsdag åker jag till Sverige igen och stannar i 11 dagar! Blir bra att komma hem till Värmland lite istället för att sitta i den här lägenheten. Har hunnit se igenom första säsongen av "Orange is the new black", troligen ett halvår senare än alla andra, men det var bra underhållning! En serie avbetad, nu ska jag börja se alla andra jag missat så jag håller mig sysselsatt mellan sovpauserna. Väl i Sverige tänkte jag passa på att träffa de flesta, men det ska inte bli något stress av det och jag kommer inte träffa någon som har någon förkylningsbakterie på sig. Skulle jag lyckas toppa sjukskrivningen med en infektion i halsen och halsböld (ja, det finns de som får det efter operation) så hade jag kanske inte blivit förvånad men jäkligt sur. Så nu vet ni det, ät vitaminer, mineraler, drick ingefärathé och tran - då kan vi ses! 

Halsmandlar - ute!

Jag överlevde narkosen, har klarat två dagar med ett matintag av smoothies och isglass, har en svullen hals så när jag pratade låter det som jag har decenniets halsfluss och dessutom knapras det inte piller - de stoppas in. Har även överlevt en dag utan snus och så nu kan det inte blir värre. Det här med att sövas alltså.. Tycker det är en riktigt skön känsla, läkarna pratar lugnt runt dig och plötsligt så somnar du in.. och vaknar någon timme senare utan att veta var du är, vad du kan ha sagt under narkosen och hur länge du sovit. 

Jag bad om ett glas vatten direkt när jag vaknade, men det fick jag inte. Jag bad att få veta varför jag bara hade ont på vänstersidan och inte höger, men det fick jag inte. Narkosen gjorde dock sitt, jag blev upprörd men kunde vare sig prata speciellt högt eller orkade inte röra en fena. Hem kom jag till slut och då ville jag vare sig dricka vatten eller veta något. Jag ville bara bli varm igen. Hade finaste kompisen med mig som var min barnvakt och vakade över mig hela dagen och kvällen. Väldigt tacksam att ha en sådan som henne runt sig i situationer som dessa!

Jag hade ju tänkt gå på en detox-kur nu, men snart är alla glassarna uppätna och jag behöver ha fler! Detox, hah! Vem försöker jag lura egentligen? Jag drömmer om turkisk peppar hela tiden, för varje gång jag tänker på det tar jag en glass.. Idag har jag fått i mig ett glas Biola (fil), ett halvt glas smoothie och tre eller fyra glassar. Är förvisso en diet, men inte den detoxen jag hade förställt mig. 

Nu ska jag i alla fall gå till sängs och kolla på någon film. 

Dramatiska framtid (?)

Klockan har precis slagit över 00.00 och idag är det en månad kvar tills jag fyller. Jag längtar som vanligt inte, men vet att jag heller inte kan stanna tiden.. Så det blir väl att bita ihop och möta verkligheten. Nästa gång blir jag 28 år. När jag pratade med mamma häromdagen utbrast jag dramatiskt: "MAMMA, förstår du att din yngsta blir 28 år nästa år?!" och hon replikerade med sin lugna röst: "Ja, Sofia, det förstår jag." Bara sådär, ingen panik hos henne men bara hos mig. En gång i tiden lärde jag mig ett citat som användes ofta "Man är fan inte 20 längre" och nu är det bra längesedan jag både använde frasen och var 20. Vansinnigt att tiden gått så fort. Fortare lär den väl gå, så det är bäst att hålla i hatten och försöka hänga med i det svindlande tempot. 

Men om vi ser det ur en annan synvinkel så är jag om en månad inte längre sambo, eller kombo om man hellre vill kalla det så. Jag bor ensam. Det, för er som inte helt förstår, är en euforisk känsla! Den blir mer påtaglig ju närmre datumet för övertagningen av lägenheten kommer och jag har redan börjat planera i minsta detalj - både hur flytten ska gå till men också hur jag ska möblera, hur jag kommer må och hur jag kommer känna den dagen jag vaknar upp i en tyst och tom lägenhet. Jag har tidigare inte brytt mig om hur det ser ut där jag bott, för det har ju bara varit tillfälligt. Detta är förvisso tillfälligt det med, men det är en helt annan grej. Detta mina vänner, detta är lycka! 

Annars så gruvar jag mig inför operationen. Jag fick ställa in helgen i Hemsedal för att ta hand om förkylningen som kommer och går, men jag hoppas att det ska gå vägen. Lika bra att snitta mandlarna  så jag slipper gå med halsdukar mer än 6 månader per år. I vanlig ordning (jag har varit sövd ett par gånger förr) oroar jag mig för att inte vakna upp igen. Dessutom oroar jag mig för smärtan efteråt (har upplevt ett par jäkliga episoder med smärta också). Jag oroar mig för mitt humör eftersom jag samtidigt (och återigen) ska sluta snusa. Jag oroar mig för hur de smärtstillande pillren och sopp- & smoothiesdieten ska behandla varandra. Jag oroar mig för att rösten ska ändras. Jag oroar mig för att halsen inte ska ha läkt innan jul. Jag är förberedd på ett rent helvete. Men med det hoppas jag att min svartmålade 2 veckors period framöver eventuellt blir bättre än vad jag föreställer mig. Har ni några goda soppor som kan rekommenderas? 

Kvällsmaten idag bestod av ett glas rött och riskakor. Tragiskt, men magiskt. Efter 10 timmars jobb hade jag vare sig ork eller lust att laga mat så det blev en fin avslutning på dagen. Är så trött att jag knappt kan hålla mig vaken, men ändå kan jag inte sluta se på en typisk kärleksfilm på tv. 

Helgen skulle egentligen spenderas i Hemsedal men jag får snällt hålla mig hemma och kurera förkylning & tom plånbok. Hemsedal står kvar. Tänker så för att inte få ångest över att missa en nice helg. 

Alldeles för mycket tänk

I bland är jag väldigt tacksam för att jag har ett jobb jag kan gräva ner mig i, ett gym jag kan gå till och annat smått jag kan pyssla med så jag får tankarna på annat håll. Alltför många gånger som jag ofrivilligt bryr mig om saker jag egentligen borde hålla på avstånd från gör att jag sakta men säkert slinker ner till ett dystrare ställe. Det händer varje år vid den här tiden, då allt känns så påtagligt. Jag saknar familjen mer än vanligt, vännerna hemmavid som ger mig så mycket när det finns tid för det och saknaden efter en annan livsstil. Jag vet med mig att känslan kommer återkomma varje år till den dagen jag känner mig helt tillfreds med mitt liv och mina val. Jag har en stor önskan om att kunna få dela mig och fortsätta med det livet jag lever nu och samtidigt kunna göra det jag drömmer om. 

Men drömmen kommer aldrig försvinna och livet fortsätter, så nu får jag hellre börja planera vilka inköp jag ska göra till lägenheten. Det viktigaste är definitivt bra högtalare så jag kan sjunga gällt och jävligt medan musiken överröstar mig. Därefter skulle jag gärna vilja ha en soffa, soffbord, matbord, en smart-tv, byrå, mattor, tavlor, blommer etc etc etc. Det är en lång lista och just nu är det ganska bittert att nästan alla mina möbler blev vattenskadade för några år sen. Tur för mig så gillar jag att bränna pengar.. 

Ja jösses, höll på att glömma! Var på Håkan i fredags och DAMN vilken show han bjöd på! Jag var helt salig efteråt så i dag har jag köpt biljetter till konserten i Karlstad 28 december, SOM jag längtar!

I dag saknar jag familjen lite extra mycket. 

Farväl kollektivlivet

Lägenhet är i box, den 6te januari får jag troligtvis flytta in i min egna lägenhet. Det är en etta, men jag har inte tid eller pengar till att kräva något mer just nu. Det viktigaste är att jag efter 8 år i kollektiv äntligen får mig något eget. Det är fantastiskt att bo med andra människor, jag säger inte något annat, men jag antar att jag börjar bli såpass till åren att jag vill ha mitt egna privatliv. 

Kollektivhistorian började när jag flyttade från Kristinehamn, i 2006. Då tog jag en resväska och flyttade in hos en tjejkompis i Göteborg. Vi delade på en etta i 2 månader innan jag fick ett rum i en lägenhet som jag delade med två grabbar. Göteborgsresan var kort, och strax därpå flyttade jag till Madeira och delade lägenhet med två stycken, det var en del rullians på människorna så jag där fick jag lära mig att bo med diverse folk. Hade ett kort stopp i Oslo där jag delade lägenhet med två norskor. Därefter fortsatte jag mot Målöy, och delade ett litet hus med 8 personer. Efter det hade jag ett avbräck från själva kollektivlivet, men att vara ute och resa på en liten budjet innebär att du delar rum med människor du oftast aldrig lära känna - du bara utväxlar några ord och hör deras snarkningar. Efter resan åkte jag återigen tillbaka till Oslo och delade lägenhet med två norskar, sen med tre svenskar. I 2010 flyttade jag ihop med min nuvarande kombo och en gammal vän från Krhamn. Vi bodde väl ihop cirka ett år och sen var det ny lägenhet med en ny tredje part. Efter ett år igen så flyttade jag och E vidare själva och nu är snart resan slut... Bör jag säga för den här gången? 

Jag smider planer för hur jag ska inreda den lilla, men mysiga lägenheten och jag ser framför mig hur jag ska bjuda in vänner mest hela tiden. Kanske det blir helt åt andra hållet, jag blir en eremit som helst vill vara för mig själv.. Men jag räknar med att det är ok för en stund(?). 

Hur som, skönt med måndag imorgon. I dag har det inte gått i många knop, var i väg på zumba förut och det är det mesta jag utfört idag. Kastar in handduken för den här helgen och hoppas på att veckan som kommer, med inköpta vitaminer och mineraler, ger mig lite mer energi.

Att leva utan telefon

Tre dagar utan telefon, men jag klarade mig.. Med nöd och näppe bör tilläggas. Idag fick jag äntligen en telefon igen, men som van iPhone-användare var övergången till Samsung något komplicerad. Efter mycket svordomar och googlande fick jag till slut synkat alla mina kontakter och nu har jag fått kontroll på hur jag gör de enklaste grejerna. Phew. 

Var på visning igår, var en söt liten lägenhet som jag tror jag kan trivas i åtminstone för en stund. Ska iväg och träffa fastighetsägaren imorgon, sen får vi se om jag blir med egen lägenhet eller inte. Hade varit grymt skönt att få just den lägenheten för hon som bor där nu ska sälja av en del möbler som jag kan tänka mig att köpa.. Mindre saker att köpa, mindre saker att bära på. Så nu får vi hålla alla tummar och tår! För ovanlighetens skull tänker jag alltid på min kära väns tummar när jag använder det uttrycket. Hon vet varför. Trots omkretsen på dom har de inte bringat lycka än, men kanske den här gången?! Håll dom hårt kompis! 

Avslutningsvis var det surt att se Sverige förlora mot Portugal idag. Han är bra kvick i benen, madeirianen. Tur att man kan åka till Brasilien ändå.. 

Godnatten. 

Härliga helg

I fredags hade Oslo finbesök av Lars Winnerbäck. Vi hade peppat hela veckan för konserten och jag stack tidigare från jobbet för att hinna träna innan vi skulle iväg. När jag kom hem öppnades en öl direkt och så satt vi och chillade lite. Insläppet öppnade 18.30 och konserten skulle köra igång 19.30.. Vi hade iskallt räknat med att han hade förband men mitt i lugnet så fick vi reda på att han inte hade något förband och då var kl 18.50 och jag satt fortfarande i träningskläder. Snabba ryck, vi satte oss i en taxi 19.20 och hann precis in, köpa öl och gå på toa, sen började det. Som vanligt var det magiskt och det var många gånger jag stod med håren resta på armarna. Vi fortsatte vidare ut i kvällen och hade en riktigt bra sådan..

Var något sliten igår men fick till en brunch med en väninna och sen stack vi på bio och kollade på Gravity. Den rekommenderas starkt, helt vansinnigt spännande med 3D-glasögonen på.. Efter det gick vi hemåt och då skulle jag snabbt uppdatera min telefon men vad händer? Den lägger av. Jag får inte igång den igen, kan inte återställa den så nu ligger den vid sidan av mig och är död. Det är just fint en lördagskväll när man har gjort planer med massa olika folk.. Slutade med att vi gick över till en kompis och hennes sambo för att dela på några flaskor bubbel, ost och kex.

Idag vaknade jag och mådde något sämre än gårdagen, men jag pallrade mig upp ur sängen och tog en promenad med några kompisar. Sen var det att svida om till födelsedagskläder för idag fyller svägerskan år. Vi åt fantastiskt god mat; anka, blomkålspure, mandelpotatis och vinsås. Sen var det quiz på gång och svenskarna gick av med segern.. Waho!

Imorgon ska jag på visning av en hyreslägenhet.. Det går fort i svängarna här..

Godnatt allihopa!

Tålamod vs. spontanitet

Jag vänder på varenda slant som finns i hushållet, undersöker på alla banker jag kan få lån på och försöker förgäves få in pengar till kontantinsatsen.. Resultat är: inte bra. Jag kommer omöjligt få ihop 350k (utan att sätta mig själv i skuld till alltför många) inom loppet av två månader. Heller inte inom loppet av två år. Det är bara att acceptera det faktum att jag spenderat mina sparpengar på resor (vilket jag inte ångrar en sekund!) istället för att tänka långsiktigt och sätta in dom på ett sparkonto. Drömmen om en egen lägenhet känns därför vääääldigt avlägsen just nu. Så vad gör jag? Ja, antingen får jag flytta in i ett nytt kollektiv (vilket är det minst tänkbara av allt just nu) eller så får jag hyra en liten kott för alldeles för mycket pengar. Ibland får vi människor som gärna är lite väl impulsiva vakna upp, möta verkligheten och bita i det sura äpplet. Om jag ändå hade mer tålamod och vilja till att vänta lite och inte bestämma mig för en sak och då ska det ske.. NU!

Låg och grubblade länge och väl i natt, tror jag såg på klockan sista gången vid 03.00 och tack vare den tankesessionen vaknade jag vare sig av väckarklockan, alarmet på telefon, när det ringde i telefonen eller när E gick till jobbet. Tur för mig så började jag inte jobba förrän kl 12, men att vakna en timme innan man ska börja och ha 45 minuters restid dit bådar aldrig gott. Jag sladdade in på kontoret runt halv 1, låtsades som ingenting (som jag alltid gör) och började dagen. Det är verkligen min akilleshäl - jag kommer väldigt sällan till jobbet när jag "borde". Egentligen har jag ingen fast tid men kärntiden är mellan 9 och 15. Det gör dock att det är väldigt svårt för mig att predika att man alltid ska komma i tid till jobbet. Förbättringspotential till 110% på den med andra ord. 

Det tar jag tag i en annan dag, kanske någon gång i nästa år. Jag har ju mindre än 20 arbetsdagar kvar i 2013. Vart tog det här året vägen?

Blåmåndag

Måndag är måndag. En dag omtyckt av vissa, avskydd av andra. Jag sällar mig inte till någon av de kategorierna utan står som en typiskt neutral svensk i mitten och säger att det är lagom ok med måndag. Oftast. Idag hade jag en mindre bra morgon inkluderad en försovning, en buss som tog en evighet på sig och en arbetsmoral som låg och snusade på botten. Jag satt i flera timmar med vårt reseräkningsystem och blev upprörd över minsta lilla. Dessutom var jag mer disträ än vad jag vanligtvis är vilket inte är lyckat i min arbetsvardag. Minns inte ens om jag hälsade på alla i teamet idag.. Vändningen kom när jag motvilligt gick till gymmet och jag trampade som en vansinnig på spinningcykeln i 55 minuter. Jag trampade bort den jävliga morgonen och den minst lika jävliga dagen. Efteråt gick jag hem och åt helgens rester av fläskfile och sallad, det var då dagen toppades. Lite ska till för att man återigen ska hitta tillbaka må jag säga. Ett avsnitt Downton Abbey på det så kändes måndagen helt ok. 

Igår när jag hälsade på mina gamla Madeira-kollegor (som numera bor i Norge) diskuterade vi som vanligt massa olika ämnen, men något som fastnade var min halsmandelsoperation som går av stapeln om 30 dagar. De hävdade bestämt att rösten kommer förändras, och att det har gjort det för mångfalden av de som gjort operationen. Jag lystrade som en hund och kastade mig över telefonen och googlade för allt vad det var värt. Hittade jag något som bestred deras påstående? Jo, de flesta svaren jag kom över var att rösten förändrades tillfälligt men andra menade att de fått en annan röst. Inte helt betryggande med andra ord.. Vem vet, antingen vaknar jag upp från narkosen med en mansröst eller med en pipig, nasal stämma.. ELLER så pratar jag mindre grötigt.. För det stod det mest om, de som opererat bort mandlarna får en bättre "klang". Jag ställde frågan till paret om jag pratade grötigt men det fick jag inget direkt svar på. Ja, det återstår att se (eller höra). Oavsett börjar jag bli riktigt nervös, varför vet jag inte helt. Det går nog bra, som det mesta brukar göra. Förhoppningsvis. 

Full fart

Det tar minst sagt varit en händelserik vecka! I måndags flög jag ner till Köpenhamn, tog tåget till kråkstaden Hässleholm och övernattade där. Tidigare på dagen hade jag försökt styra med lån i flera olika banker eftersom stunden är kommen och jag ska ta mitt första riktiga lån någonsin. Hade spanat in en perfekt lya för mig, men tyvärr var allt hassle förgäves då det första budet som kom in var 150' över prisantydning och där sprack min budget kan man väl säga.

Jag hade fina dagar i Älmhult, att se hela värdekedjan är verkligen nyttigt för allt. Träffade två gamla kollegor som numera bor i Älmhult och tog igen ett års prat på två kvällar. Sista dagen åkte jag till Helsingborg för att träffa några andra IKEAner och därefter tog jag tåget vidare till Kastrup och flög hem igen. Det bästa med resor som dessa är att få ett ansikte på de man dagligen har kontakt med och får en inblick i deras vardag. Dessutom blir jag om möjligt ännu mer övertygad om att jag jobbar i ett av världens häftigaste företag! 

Tog mitt förnuft till fånga i fredags och letade mig fram till gymmet (med tanke på min lysande frånvaro där den senaste tiden) och hoppade på ett TRX-pass. Ni som inte provat det än, gör det! Det är skitkul, ja vanligtvis, den här gången såg jag stjärnor framför mig och hade blodsmak i munnen redan efter 15 minuter. Har rört mig som en 80-åring både igår och idag men det är värt det! 

Resten av månaden kommer fortsätta bra med två konserter, winnerbäck och Håkan, och annat smått och gott. Sen närmar vi oss en helg i Hemsedal och därefter är jag "ledig" från jobbet i sammanlagt 3 veckor. Frågan är om man kan köra en detox under tiden man ska läka ett sår, eller är det bara dumt? Äta kommer jag ju inte kunna göra ändå. 

Winter in my heart

Har haft en bra tapaskväll med de bästa killarna jag känner. De har precis köpt en lägenhet som är beyond vad jag kan önska mig men jag är otroligt glad för deras skull. Längtar redan tills vi ses igen. Med ett par glas vin i kroppen stod jag och väntade på tunnelbanan, längtade efter en cigg och drömde mig bort. När jag väl satte mig på t-banan, ensam, utan någon person vare sig framför eller bredvid mig kände jag mig verkligen ensam. Den här känslan som dyker upp då och då när man längtar efter den bättre hälften, den dök upp, precis som i en dålig film (eller amerikansk, förutsägande film). Underligt det där, hur man kan längta efter något som inte finns eller någon som man inte träffat än eller som man har träffat men inte vet om. Samtidigt som jag satt och tänkte lina vindruckna tankar lyssnade jag på en låt som heter "winter in my heart". Den är absolut inte slående, men det är en vacker text som satte sig första gången jag hörde låten. Och för att göra saken ännu tydligare - jag kan lyssna på en låt långa gånger, kunna melodin utantill och texten likaså utan att förstå innebörden av den. 

"It must be winter in my heart 

There’s nothing warm in there at all 
I miss the summer and the spring 
The floating, yellow leafs of fall 
A million colors fill my eyes 
The Roman candles and the stars 
The calendar says July 4th, but it’s still winter in my heart 

They say flowers bloom in spring 
Red and golden, blue and pink 
They say seasons turn in time 
There’s our changing, why won’t mind"

Tack för uppmärksamheten och godnatt. 

Idol och vin

Det är fredag men inte är det helg för det. Imorgon kör jag på med den sjätte arbetsdagen den här veckan. Är måttligt trött på att bara äta, jobba och sova nu.. Nästan så jag längtar till sjukskrivningen i två veckor med en efterföljande semestervecka. Mitt motto som alltid varit att inte leva för jobbet men jobba för att leva efterlever jag riktigt dåligt just nu.. 

Har tillbringat kvällen framför Idol och ett glas vitt. Men imorgon efter jobbet blir det tapaskväll hos några kompisar och på söndag ska jag på visning. Lite ljusglimtar framför mig med andra ord. Dessutom åker jag till IKEAs Mekka på måndag.. Eller ja, eftersom jag inte ägnar mig åt planering så var alla hotell i Älmhult fullbokade så jag ska bo i Hässleholm måndag till torsdag och pendla mellan Älmhult och Helsingborg. Ska träffa några gamla kollegor och på torsdag åker jag vidare till Göteborg och min gamla kombo. Längtar efter att träffa alla igen så nu får det gärna bli måndag! 

Idag publicerades en annons i en norsk tidning med statistik på lägenhetspriserna här i Oslo. De sjönk i oktober med 1,5% och sänkningen kommer fortsätta.. Jag håller tummarna för det och hoppas snart jag bor i min egna lägenhet. Sätter man det i perspektiv är det horribelt, men en kvadratmeter i de områden jag vill bo kostar i runda slängar 50.000 papp. Vansinne. Oavsett, när jag köpt mitt ska jag bjuda på en ordentlig inflyttningsfest, det har ni mitt ord på! 

Hemmafix

Idag tog jag tag i det tråkigaste jag vet, pedikyr. I den perfekta världen hade jag haft pengar till att få det fixat varje månad men eftersom jag vare sig känner att jag har tid eller lust att lägga pengar på det så ofta fick jag ta saken i egna händer. Skönt när det är gjort och fint blev det. Passade på att färga ögonbrynen också, utan färg är de näst intill osynliga så det är bara att mata på med färg. 

Imorgon börjar jag sent, dvs kl 12. Äntligen hinner jag med veckans första träningspass! Motivationen har varit som bortblåst den senaste tiden men nu är det bara att köra igång igen. Ska snöra på mig skorna och tvinga mig upp på löpbandet innan jag ger mig i kast med de stora grabbarna och deras hantlar. (Jag tar givetvis bara 1/3 av vad dom gör men vägrar vara tjejen som inte vågar mig på det). Men hellre tyngre vikter och muskler än inga vikter och inga muskler. Hade på TVn igår när Top Model Norge var.. Jag förundras över att deras långa, smala ben håller dom uppe. Speciellt när de har 10 cm klackar på sig.. Alla är vi olika men ibland är jag glad för mina stabbiga ben. Och att converse finns. 

Tycker alltid det är svårt att sätta en titel på inlägg

I dag hade jag en tanke om att skriva ett par kloka ord om vänskap men efter två arbetsdagar på 12 timmar stycket samarbetar hjärnan inte helt med mig. 

Fördriver tiden med att lyssna på musik, drömma mig bort, leta lägenhet och planera de kommande månaderna. Planeringen går sådär, liksom lägenhetsletandet så egentligen återstår bara musiken och drömmarna. Med dom stänger jag de blå och sover tills jag vaknar imorgon. Den som menar att sovmorgnar är överskattat, den personen och jag kommer aldrig vara överens..

Vinna eller delta?

Dagen är över, provet är genomfört och jag var som förväntat sämst på matten. Tur att jag har lite koll på svenska och engelska, annars hade jag inte fått många poäng alls. Snittet har oavsett höjt sig mot förra gången, men jag är inte helt nöjd så det ska göras ytterligare en gång till, eller två - vad vet jag?

Fick åtminstone en hel del kvalitetstid med Pamira och det är alltid lika kul. I vår enfald trodde vi att vi skulle kunna plugga ihop i fredagskväll men det slutade mest med prat i allmänhet.

Nu är det dags att slappa lite, så ölen är öppnad och fötterna i högläge. Nu ska jag bara njuta, njuta av att jag genomförde provet och gjorde det bästa av situationen. "Det handlar inte om att vinna, det handlar om att delta".. Vanligtvis håller jag inte med om det här ordspråk, men idag funkar det rätt fint. Gillar när man kan anpassa ordspråk efter humöret, det blir så mycket bättre då.

Skål och trevlig helg!

Ingrepp x 2

Efter att ha fått en syrligt provocerande kommentar av min kära bror i söndags bestämde jag mig för att ta tag i träningen igen. Dialogen gick ungefär så här: 
-SHIT, vad trött jag är efter träningen, säger bror. 
-Ah, men rätt skönt ändå va? Jag har fan inte tränat på 2 veckor!, säger jag. 
-2 veckor? Ja, det syns. Eller, jag skulle snarare säga att det inte ser ut som du tränat på 4 veckor!, säger bror. 
-........tack., replikerar jag. 

Så, i måndags gick jag upp halv 6 och sprang på löpbandet och lyfte lite vikter innan jobbet. Jobbade därefter 8 timmar, sen pluggade jag till provet. När jag kom hem låg jag i fosterställning på soffan för det värkte i hela kroppen. Igår gick jag upp samma tid och gick på ett spinningpass, åkte till jobbet och sen pluggade jag till 20. Musklerna värkte så jag trodde de skulle krypa ur skinnet och jag gick och la mig för att slippa pinan. Idag tog jag ledigt från träningen, men istället var jag hos tandläkaren och hos öron-näsa-hals. Resultatet av dessa besök var: jag måste antingen dra ut två visdomständer eller laga de pyttehålen på dom och jag ska operera bort halsmandlarna 10 december. Jobbade några timmar på det, fixade fransarna och nu ligger jag äntligen i sängen. Måtte denna vecka ta slut fort. Och måtte såren läka fort så jag kan äta julmat.  

Potenser och annat tjafs

Den här helgen har hjärnan fått jobba kan jag lova.. Nog för jag tänker en hel vanligtvis också alltså, men att försöka läsa in Matte A och B på två dagar har varit utmattande. Nu undrar jag bittert varför jag inte bara hade ett bra betyg från skolan och varför i alla dagar jag anmälde mig till högskoleprovet. Jag ska ju egentligen inte söka något program vare sig till våren eller hösten. Jag skulle i och för sig kunna skippa det, men jag är ingen quitter. Jag skulle kunna gå dit utan att vara förberedd, men det skulle sluta med vansinne, frustration och tandgnissel. Dessutom hade jag kunnat börja plugga för längesen, men gjorde jag det? Tur att jag är en person som lär av mina misstag, för jag vet att om jag inte får ett bra resultat denna gången så anmäler jag mig till våren också. Ibland önskar jag att jag vore lite med laid-back med saker som detta. 

Jag har med andra ord pluggat matte som aldrig förr, pluggat svenska ord som man aldrig någonsin använder och glatt gjort engelska-delen (den trodde jag inte jag behövde plugga till) och insåg att det finns några tusentals engelska ord jag heller inte kan. Insåg att jag behövde ta en paus från matten förut när jag räknade ut att 860-400 blev 150. Inga konstigheter. Hade bror över, för att hjälpa mig och han frågade mig nog tre gånger innan jag insåg att jag räknat fel. Så, min kommande vecka kommer bestå av plugg och jobb. Har packat träningsväskan för morgondagen, för om jag ska hinna med allt så blir det att träna innan jobbet imorgon. Ve och fasa. 

Nu ska det göras panerad torsk och broccolimos, men därefter ska jag SOVA.

Förlåt

Jag har varit otrogen. Jag skaffade en annan blogg men insåg nu efter några veckor att det är ju här jag har samlat mina tankar och upplevelser sedan många år tillbaka. Därför ber jag om ursäkt och kommer återigen vara aktiv på den här sidan. 

Kvällstänk

Överväger att skaffa en ny blogg. Tänker att det kanske kan få mig att börja skriva igen, men anar att det är ännu en ursäkt.

Ligger i sängen och har i flera timmar nu funderat på att stänga av datorn och sova. Glasögonen trycks bara längre och längre upp mot ögonen, näsan är täppt och jag gäspar mig tårögd. Är inte helt redo för att dagen ska vara över, fastän det är tisdag. Det kan ha något att göra med att jag ska till läkaren imorgon bitti för att sedan småjogga upp till naprapaten och bli knäckt, knådad och stucken med nålar innan jag ska till jobbet.

Jag tror helt ärligt att jag fått virus på min dator. Jag har en Mac. När jag skaffade den för 2-3 år sen sa jag högt och tydligt att om det är någon som skulle vara den första att få virus på sin Mac, ja då var det jag. Och nu tror jag stunden är kommen.

Svammel, nu stänger jag de blå. Godnatt.

Augusti

I skrivande stund är sommaren officiellt över. Numera är det september och höstens första dag. Jag välkomnar hösten med blandade känslor, men tackar juni, juli och augusti för den bästa sommaren på länge! 

Juli bjöd på den bästa sommaren och värmen på många år, och trots att jag jobbade mer än vad jag var ledig hann jag med att njuta dessa dagar och kvällar. Semester blev mer än lyckad! Jag kan i mitt stilla sinne inte förstå varför jag aldrig förr har velat resa i Europa?! 

Jag började i Grekland, på Kreta - landade i Chania och tog bussen vidare till Rethymnon där jag träffade på ett par kompisar. Tanken var att stanna där i 3 nätter, men vi hade alldeles för kul ihop så jag stannade i 6 dagar. Sol, bad och god mat kännetecknade den veckan! På lördagen lämnade jag kompisarna och tog en färja över till Santorini för att tillbringa 3 dagar där. Jag hann se vackra Fira och Oia, se den vackra, svarta stranden Kamari Beach och träffa flera härliga människor. Flög därefter vidare till Italien och Rom... Spenderade två dagar i Rom, skavsåren nalkades men det var det värt. Vackra hus, monument, palats, statyer och Colosseum såklart. Vatikanen var såklart stängd när jag var där, men det kanske var tur - det fanns en hel del att uppleva på alldeles för kort tid! Efter att ha blivit mätt på Rom, turister och kypare som var lika trött som mig på turister satte jag mig på tåget mot Florens. Jag blev förälskad ögonblickligen! Staden med floden Arno, de vackra broarna, den vackra katedralen och de härligaste italienarna. Hit åker jag lätt igen! 2 dagar efter ankomst till Florens åkte jag dock vidare till Cinque Terre - det var en lättnad att få se och känna havet igen efter några dagar i ett stekhett Rom och Florens. Otroligt vackert och pittoreskt. Här kände man den italienska kulturen mest av all platser jag var på. Sista stopp blev i Pisa, där jag bara hängde i en halv dag. I Pisa ligger allt på promenadavstånd, så jag tog sonika min backpack på morgonen och travade iväg till flygplatsen kl 6 på morgonen. Tog flyget till Barcelona och inväntade tjejerna. Hade inga problem att slå ihjäl tiden där - för första gången på flera veckor hade jag en ordentlig dusch, jag hittade en manukyr och pedikyrsalong och letade fram en supermarket med god och billig cava. Vistelsen i Barcelona bestod mest av strand och bad, drinkar, öl och god mat. Ja, och La Sagrada Familia kyrkan. 

Med tanke på allt jag hann se, alla olika möten med nya människor och chansen att få uppleva tre kulturer och tre länder på tre veckor gjorde att semestern kändes betraktligt längre än vad den var!

Juli

Dagarna går och jag hinner inte helt med att blogga. Det är fantastiskt skönt att ha något att göra hela tiden så ingen är gladare än jag! Eftersom den skandinaviska sommaren äntligen har visat sig från sin bästa sida har det varit en del häng i parken med grillning och öl, med andra ord desto mindre hälsosam livsstil men vad gör det? Ett par erfarenheter rikare har jag också blivit, att gå på date är något jag vanligtvis skyr men jag valde att gå utanför komfortzonen och prova. Den var mindre bra, men nu vet jag det. 

Har varit en weekend i Polen, fått finbesök av en av de bästa - Matilda och haft fantastiska sommarkvällar här i Oslo. I skrivande stund försöker jag planera semestern som står bakom hörnet. Jag har aldrig varit duktig på planering, men nu tror jag första 3 dagarna är i box. Det börjar i Grekland, Kreta för att vara specifik och därefter vidare till Santorini, Ios och sedan avsluta Greklandsvistelsen i Athen eller på Korfu. Allt är beroende på var jag kan ta en färja vidare till Italien. Har en plan om att resa västkusten upp och avsluta i Rom för att sedan flyga till Barcelona och träffa mina kristinehamnsbrudar Tess och Nett. Tror det kommer bli en awesome semester. Mitt enda orosmoment är hur jag ska få solkräm på ryggen, och eventuellt hur mycket det kommer kosta. Men man lever bara en gång, bränd rygg har jag haft förr och lönen kommer ju in förr eller senare så jag kommer inte stå pank i en liten by i västra Italien. 

Har under en period tänkt mycket på att köpa lägenhet här i Oslo, men efter ett möte med banken fick jag kalla fötter och kommer nog fortsätta med att hyra. Att ta miljonlån och få en liten lägenhet på cirka 40 kvm är inget som lockar just nu. Nej, inte alls faktiskt. 

Juli har helt enkelt varit en fantastisk månad, trots mycket jobb men jag försöker verkligen leva i nuet och vägrar låta någon förstöra min tillvaro. 

Ego?

Idag när jag var hos optikern fick jag en fråga jag aldrig trodde jag skulle få medan jag fick min syn bedömd. Hon sa förvisso att hon skulle ställa en personlig fråga och att jag inte behövde svara, men jag kan ju inte låta bli att svara på en fråga.. Eller? Anyways, mitt i förhöret om hur länge jag haft linser, glasögon, allergier, torra ögon så berättade jag att jag har RP och det är ju en ganska ovanlig ögonsjukdom/synskada/handikapp så alla optiker får en drömmande blick och börjar ställa massa frågor. Den här var alltså ny..

"Har du barn?"
"Nej, det har jag inte.."
"Har RPn fått dig att tänka att du inte ska skaffa barn?"
"Eh, nej det har den inte."

Så började jag tänka efteråt. Vadå? Är jag ego som aldrig har tänkt tanken att inte skaffa barn för jag har en ärftlig sjukdom? Livet är ju inte förstört för att man har reducerad syn? Jag snubblar omkring, får folk att skratta och ser ingenting i mörker men inte är min livskvalité sämre än någon annans? Självklart önskar jag ju att jag också kan se stjärnorna på himlen, kunna gå ut på krogen utan att bli stoppad för ag ser för onykter ut, och kunna köra bil i mörker men man får anpassa livet efter det man kan göra istället för att fokusera på det man inte kan göra. Nu är det inte ens säkert att jag får barn. Men jag tror knappast att retinitis pigmentosan kommer vara orsaken om jag inte får det. Punkt. 

Apropå livskvalité så åker jag på långweekend imorgon. Warszawa och jag ska träffas en sommarhelg i juni. Det ska käkas polsk mat, jag ska njuta spa-behandlingar och shoppa. Om 12 timmar måste jag åka hemifrån. Om jag har börjat packa än? Näe. Jag hällde upp ett glas vin och blev sittande i soffan. Inget nytt under solen med andra ord. 

Planering

Det handlar om kvalitet. Livskvalitet. Det handlar om att inte stressa till gymmet för att gå ner ett par hekto utan njuta en öl tillsammans med en väninna. Sommaren bjuder på alldeles för många godsaker för att jag ska kunna säga nej. När den dessutom är såpass kort som den är bör den avnjutas ännu mer. 

Fick äntligen hem Mediterranean Europe med Lonely Planet så nu ska det reseplaneras inför semestern! Hade en tanke om Kroatien, Italien och sen avsluta i Spanien men Grekland börjar locka mer och mer.. Vad är att föredra, Kroatien eller Grekland? Spanien är redan klart, lägenhet är ju bokad så där blir det ingen förändring men det är första etappen. Italien måste jag till, vill se Rom, dricka italienska viner och äta massa pasta och pizza! Men först, Warszawa! Den som har tips om några av dessa ställen, let me know! 

Här är vi, 3 läckra damer från midsommarnatten.

Livets lilla spel

Inom loppet av 100 timmar kan det hända mycket i ett liv. Både toppar och dalar kan upplevas. Man hinner bli glad, full av förväntan och förhoppning men inom kort förbyts glädjen till förvåning och frustration. Som tjej vänder man på den minsta detalj, medan det för en kille kan handla om en världslig sak. Det är spelet som antingen är förväntat eller bara ett påhitt för att bygga upp spänningen, det spelet är så jävla game over. Passera gå och kom inte mer tillbaka. Jag stannar på Drottninggatan, och du som vill spela vidare - varsågod. 

Undermedvetet(?)

Ni vet den här förvånande känslan som uppstår när man är helt övertygad att man gjort allt som man ska och så upptäcker man att så var inte alls fallet? Jag har haft ett par sådana upplevelser de senaste dagarna. 

Den ena var häromdagen när jag försov mig. Jag kokar alltid ett ägg på morgonen under tiden jag sminkar mig och fixar håret. Så var även rutinen denna morgon. Trodde jag. När jag går ut till köket för att stänga av hällen och svalka ägget inser jag att det har kokat på fullt ös utan något ägg i. Snopet men mest irriterande för jag var kramp-i-magen-hungrig. Fick slänga väskan över axeln och småjogga mot bussen utan frukost i magen. 

Den andra händelsen var alldeles nyligen, när jag kom hem från jobbet. Jag sparkade till något när jag öppnade dörren och inser att där står den illaluktande soppåsen som jag kastade i morse. Konstigt, hur är det möjligt tänkte jag. Började även spekulera i om min kombo kommit hem tidigare från semester och ställt en påse där. Det fanns inte en tanke på att jag inte hade tagit ut den i morse. Det hände alltså aldrig. Lika snopet var det. 


Btw, gillar väderprognosen för midsommar. 20,8 mm regn. Underbart!

Fredag, 21.06.2013

Tid	Varsel	Temp.	Nedbør	Vind
kl 0–6		18°	0 mm	Flau vind, 1 m/s fra nordøst
kl 6–12		15°	0 mm	Lett bris, 5 m/s fra nordøst
kl 12–18		21°	15,6 – 24,4 mm	Lett bris, 5 m/s fra øst
kl 18–24		20°	8,6 – 20,8 mm	Laber bris, 7 m/s fra øst

Allt eller inget.

Biljetter till Lasses konsert i Oslo är inköpta! Nu är det bara att vänta till den 15de november, för då ska vi mötas igen. Ja, tillsammans med några tusen till. Hade egentligen hoppats på en sommarturné med vacker Lasse-musik på Operataket som för några år sedan, men det här blir bra. 

Har fortfarande inte hört något från läkaren och mina prover. Ska ta och ringa imorgon, begära en remiss så de kan plocka bort mina halsmandlar och så ska jag begära att få en ny tid gratis. Jag skulle kolla min leverfläckar som uppenbarar sig fortare än jag hinner säga "sol". Tack vare att jag blev felbokad så glömde jag bort att säga ifrån om det. Det borde funka? Ja, det funkar. 

Snart är det midsommar och ändå fram tills torsdag natt ska det vara strålande solsken, sen vänder det och så kommer regnet lagom till svenskarnas mest uppskattade dag. Har skanderat att man måste ha klänning på sig på midsommar, oavsett väder, och nu är det nog jag som får bita i det sura äpplet. 

Var på gymmet tidigare idag och jag måste säga att det är underhållande att se på andra människor. Det kom en söt liten tjej (ja, hon hade en kropp väldigt få skulle tacka nej till) och begav sig in mot maskinerna. Komiskt nog så var en maskin för hög för henne, och hon började titta sig runt efter hjälp vilket är helt fine. Men sen när hon gjorde två-tre reps, för att vända på huvudet och "be om hjälp" igen medan hon snurrade sina ipod-lurar runt fingrarna besannades mina spekulationer. Hon var där för att få kontakt med grabbar. Väldigt intressant, vet inte hur bra det gick men såg åtminstone en eller två stycken stå och prata med henne. Vi fick ögonkontakt ett par gånger och jag hoppas inte min alldeles för intresserad blick avslöjade mig (har dock svårt att tro hon såg något annat än ett röd-svettigt ansikte med tanke på att jag slet som ett djur på crosstrainern medan jag bevittnade detta). Det var ju grabbar som såg bra ut som pratade med henne, eller som hon pratade med. Jag tänkte vidare på det när jag tränade lite styrka och ser i spegeln en kollega bakom mig. Vi började prata och då dök lilla söta tjejen upp och hade exakt samma min jag tidigare haft när jag såg henne prata med dudsen på övervåningen. Det ska dock nämnas att min kollega inte är i 20 års åldern, och inte heller i 30 års åldern. Så möjligt att den söta lilla tjejen inte alls tänkte som jag tidigare tänkt, eller så tänkte hon att det var ödets nyck. Haha. 

När vi ändå är inne på gymmet så måste jag ju också kommentera andra människorna pustande, frustande, gnyande, stönande och jag vet inte vad. Jag ska helt ärligt säga att jag också ger ifrån mig en svordom eller annat när det är tungt, men detta sker endast när jag är med PTn. Medan jag stod och tränade min styrka så kom en snygg, svensk PT med en tjej i släptåg. Under en övning så blev det tydligen jobbigt för tjejen och hon stönade precis som om hon gjorde något helt annat. Till slut fick jag ta mig därifrån, jag klarade helt enkelt inte av att höra hennes flörtiga prat och skratt i pauserna och stönet under övningen.  Antar det är sådant man bör lära sig att stå ut med när man tränar på ett massgym. 

Ensam hemma

Det var en ordentlig snabbvisit i Värmland i helgen. Håret hann färgas, jag hann träffa mina kära föräldrar och ett par vänner. Hann även testa på hur Harrys i Kristinehamn var, och hur det kändes att sova bort en hel dag efteråt istället för att träffa de vänner man tänkt sig. 

Nu är jag ensam hemma. Den bästa känslan! Jag kan spela min musik medan jag lagar mat. Jag har haft på TVn under tiden jag käkade, annars har jag spelat gitarr så fingertopparna ömmar nu såhär i efterhand. Helt underbart att inte fokusera på dåliga TV-program för en gångs skull! Dessutom har jag lärt mig locka håret med en plattång. Jag har gjort matlåda och mellanmålslådor x2 tills imorgon. Man blir bra mycket mer effektiv och glad. 

Förkylning har mer eller mindre släppt så imorgon gör jag debut på gymmet igen, ska bli skönt att få röra på kroppen efter en vecka av självömkan, godis och alldeles för god mat. 

Fortfarande sjukstuga

Efter att ha spenderat en dag på jobbet kom den väntande förkylningen. Täppt näsa och huvudvärk. Och hosta. Hostbarn som jag alltid varit hade inte förväntat mig något annat, men jag hade glömt bort vad ont det gör med en ordentlig torrhosta. Imorgon kan jag ta lite Cocilliana när jag kommer till mamma, ska bli gott för bröstet och revbenen det! 

Testade dock mamma special idag, dvs hård macka med skivad vitlök (helst gömd under något som man fick när man var liten). Så blev det. Gömde vitlöken under en god skiva provence-skinka. Om det hjälpte? Nope. Det smakade fortfarande inte gott. Mitt te med en skopa honung i var heller ingen bra kombo. Men nu är det gjort och jag hoppas på stordåd. Hade en febertopp mitt uppe i hela medicinfifflet så nu ligger jag i sängen och ska sova. 

Game of Thrones hörni. Värt att se? Många säger ju det och jag har fixat första albumet, men inte riktigt bestämt mig om jag ska börja eller inte. Bu eller bä? Ja eller nej? 

BiB

Back in business! Googlade BiB - kan ju betyda lite vad som helst.

En timme sen till jobbet, mitt fina team jublade när jag kom gåendes och behandlade mig som en liten prinsessa idag. Ah, vad hade jobbet varit utan dem? 
När jobbtimmarna tog slut skulle jag och min träningspartner egentligen gå på spinning, men eftersom jag fortfarande inte är helt återställd blev det istället en latte och muffins. Hur mycket jag lagt på mig den här helgen och veckan vill jag inte ens tänka på.. Blir nog ett lugnare träningspass i morgon så jag slipper alltför dåligt samvete. 

Åker hem till Värmland över helgen men som vanligt vet jag inte hur jag ska hinna med allt. Mamma vill ha mig kvar i Karlstad så länge som möjligt medan pappa och Karin vill hänga med mig hela lördagen. Fick precis sms från min allra härligaste killkompis som frågade om jag möjligtvis inte skulle hem i helgen, för det skulle han. Sjukt kul, har inte sett honom sedan ... förra sommaren? Hurra för spontana påhitt! Hade jag inte varit sjuk så hade jag aldrig kommit på den här idén. Borde jag vara tacksam? 

Matkär

Många hävdar att när de blir sjuka tappar de matlusten. Det har inte jag gjort, inte den här gången. Jag har mosat i mig mat, kaffe, te, frukt, mat, mackor, juice och godis. Nu har jag förvisso inte legat i någon feberdvala utan snarare i en uppförsbacke mot feberdvalan utan att nånsin lyckas komma upp på toppen. Med andra ord ganska bra, är färdig med att vara hemma nu. 

Tog mig upp ur sängen efter många svordomar imorse, appade fram mig till läkaren (vad skulle jag göra utan GPS i telefonen?) och satte mig och väntade. Jag hade blivit uppbokad på en tid som min läkare inte hade. Toppen. Stackarn fick multitaska mellan mig och patienten som hade hennes riktiga första tid den dagen så all heder till doktorn. Mitt blod var inte alls medgörligt idag. Första sticket i fingertoppen som det vanligtvis brukar spruta blod ur, gav inte sjuksköterskan alls det hon ville så hon masserade fingret och vänta tålmodigt tills röret hon skulle fylla var fyllt. Sen fick jag vänta lite till för att sedan få komma in på nytt för att få ett par stick i kroppen. Först visade sig en bra blodåder i vänsterarmen, det visade sig att den inte ville ge ifrån sig något blod alls så då fick vi gå över till högerarmen. Där kom det, men det var väldigt trögflytande och jag fick frågan om jag inte var avslappnad. Försökte andas så normalt som möjligt, men att ha en nål instucken i kroppen ÄR ju smått obehagligt. Till slut hade hon fått sina fyra rör som åkte iväg på testing. Så nu får vi se om jag har allergi, nån sjukdom som gör mina mandlar gigantiska eller om det är något annat fel på mig. 

Bokade flygbiljetter till Polen idag, åker dit om 2 veckor på en långweekend innehållande spa, restauranger och shopping. Det är lugnet för stormen, jag inväntar den med spänning och passar på att ge kroppen det den vill ha innan det bryter lös. 

Sjukstuga

Jag visste redan när jag gick och la mig igår att den här dagen inte skulle bli helt som jag ville. Det blev den inte heller. Vaknade med en svullen hals och än mindre svullna ögon så jag ringde till Norges motsvarighet till vårdcentralen och bad om att få en tid hos min läkare. "Ja, den 18 juni, går det bra?". Eh. Nej?! Hade hoppats på att få en tid idag så jag en gång för alla kan få avklarat varför jag är trött hela tiden, varför det värker i kroppen och varför ögonen kliar och svider. Allergi? Influensa? Något annat? 

Har spenderat dagen på soffan, klickat hem en bok och bestämt mig för att åka hem och umgås med familjen i helgen. Har försökt fixa en router, utan succé. TVn har varit på i bakgrunden och när jag sporadiskt tittade upp och såg på "Spårlöst" - dvs adopterade barn som återfinner sina biologiska föräldrar, började jag hetsgrina och så gick det över på 30 sekunder. Otroligt konstigt. 

Sommaren har halvt om halvt kommit till Oslo också! I vintras klagade jag över att det var kallt i vår lägenhet, men nu kan jag glatt berätta att det är varmt. 30 grader varmt. Det hjälper inte med korsdrag. Det verkar vara min lott, att flytta till lägenheter som vare sig stänger ute kyla eller värme. Dagen jag köper så ska jag banne mig ha en bra isolerad lägenhet. 

Nu: choklad och jordgubbar. Just because I'm worth it. 

Hej!

De säger att tiden går fort. De där som säger det, de har otroligt rätt i det. Jag hinner knappt blinka så är det en ny dag, vecka eller varför inte månad! Inget extraordinärt har hänt under denna tiden förutom det följande bilder visar. Fest. Lite träning. Mer fest. En del sol. Men jag lever och mår hyfsat gött. Hej!

Jag firade 17 maj med champagnefrukost och massa mat. 

Sen var det sommarfest med jobbet - chefen (jag) skulle vara nykter. Not so much. 

Jag har tränat lite. Men mest försökt träna på posing, som ni kan se har det inte gått så bra.

Sen var det sommaravslutning med alla ledarna i en stuga vid vattnet, tre rätters och massa vin. Lövely.

Samt sommaravslutning med teamet. Grill, öl och kubb i strålande solsken. 

En promenad eller två har jag också hunnit med.

Svisch går kortet.

I torsdags, fredags och lördags var det shopping på agendan. Jag skulle hitta en ny vårjacka, ett par skor men inte nya byxor eftersom jag ska gå ner ett par kilo till. Vad jag kom hem med efter dessa tre dagar? Tre par nya byxor. Förvisso två par skor och ett par toppar på det. Och en pulsklocka. 

Jag kunde inte låta bli att köpa färgglada, billiga byxor och heller inte de sjukt snygga Zoul-jeansen på MQ. Biancos ankelskor, svarta och fina som går till allt slank bara ner i en påse. Och pulsklockan. Ja, där hade jag planerat att köpa den billigaste eftersom jag inte behöver så många olika funktioner. Jag överrumplades av storslagen säljare och plötsligt stod jag med en klocka som var dubbelt så dyr och dessutom vit. Nåväl, jag provade den i söndags och den sa snälla saker till mig, så än så länge är jag nöjd. 

Hade alltså en lugn helg, inget festande utan bara chill, shopping, träning och dejter med kompisar. Älskar att vakna tidigt och utvilad på en helgdag och känna att jag har hela dagen framför mig. Nackdelen med det är att jag inte går ut och träffar folk. Nej, jag tänker inte gå ut nykter. Jag klarar inte av onyktra människor när jag själv är nykter. Knuffar och ölspill på skorna.. Njaaa.. 

Dagens låt har varit Maria Mena - Fuck You. Inte hört den? Rekommenderas starkt!

Vrede

Jag är förbannad ofta nuförtiden. Smått irriterad som exploderar ut i ramsor av svordomar, ett flammande ansikte och svettningar. Många ställer diagnosen; hon har kommit i klimakteriet. Jag undrar bara när de här abstinensbesvären ger sig. Jag tänker inte på snus längre, jag vill inte ha det men min hjärna sänder hutlöst jobbiga signaler ut till kroppen. En vän menade att det kanske var en kombination av nikotinabstinens och (för känsliga läsare) vårkänslor. Möjligt det. Mycket möjligt att jag har förlorat tålamodet och börjar bli bitter och uppfylld av vrede, mycket möjligt. Men oavsett hur många positiva tankar jag försöker tänka så finns inte tålamodet utan jag biter av eller ryter ifrån så snart jag tycker något är helt fel (vilket det inte alls behöver vara). 

Jag är med andra ord inte ett vidare värst sällskap just nu. Lika bra. Då kan jag fokusera på andra saker.. Som att äta chips eller träna. (Nej, jag låter absolut inte bitter nej). Haha. 

14 dagar

Under de senaste två veckorna har jag kämpat med mitt störst projekt på väldigt, väldigt länge - bli nikotinfri. De som känt mig en stund vet att det började med en cigg (som han snubben från Plattan alltid inleder sina föreläsningar) tillsammans med några av mina tjejer från handbollslaget. Konstigt? Jodå. Började röka på allvar i gymnasiet och slutade först för två år sen, så avrundat hade jag nog rökt i 10 år innan jag slutade. Varför jag slutade? Jag fick lunginflammation, bodde på högst våningen utan hiss och tog ett val. Dock tog jag valet att byta ut cigaretten mot snus och även om det var vidrigt i början så vande jag mig vid det. I januari bestämde jag att lägga av med snuset efter jag var klar med PTn, och sen sköt jag fram det till efter semestern. Det har varit 14 dagar av abstinens, småätande och många har nog råkat ut för min ännu kortare stubin. Jag är dock stolt att jag hållit mig borta, inget illaluktande snus under läppen och ingen stress över att dosan snart är slut.

Har hört att det ska vara värst den 3de dagen, veckan, månaden och året men det tar jag då. Enda nackdelen är att jag ställde mig på vågen idag och upptäckte att småätandet gjort sitt (tror i och för sig att semestern varit en bidragande faktor här med) så nu får jag festa på frukt och grönsaker istället för godis, pastiller och alldeles för mycket fet mat.

Tropisk buss

Våren är på gång, men den vacklar ännu en hel del. Ena stunden är det strålande sol & det värmer gott på nos & panna men andra stunden tar vinden tag i mig så jag nästan lyfter från marken. Som känt tycker jag inte om att frysa och därför tar jag på mig höst/vårjackan som är snäppet för varm när solen gassar på. Jag klagar inte på det alltså. Men däremot, varför hänger inte kollektivtrafiken med?! I skrivande stund sitter jag på bussen till jobbet & har fått ta av mig jacka, scarf och överväger att knyta upp skorna. Justera värmen kanske? Och om ni tycker jag klagar nu skulle ni ha hört igår när jag fick springa för att hinna med bussen för att sedan mötas av en varm vägg i bussen.

Om man vänder på det här så kan man tänka att det är dags att köpa ny vårjacka. Buu. Stackars mig. (Läses med fördel med ett sarkastiskt tonfall).

En liten uppdatering.

Jag rekommenderar alla som vill ha en lugn och avslappnad semester att åka till Teneriffa. Vill du njuta av god mat och gott vin eller öl så är det här också ön för dig. Stränderna är fina och vita med prydligt uppställa solstolar med parasoll. Gillar du spanska klädaffärer som Berskha, Stradivarius och Pull & Bear så hittar du de här. Och vill du kapptävla med pensionärer i permobiler bjuder även ön på detta! 

Veckan på Teneriffa gick i lugnets tecken med många soltimmar, men desto färre badtimmar. Två dopp i poolen och ett tå-dopp i havet. Vi hade turen att vara där när Sahara-vindarna drog in, så det blåste friskt hela veckan, ca 11 m/s. Vi smorde oss som hjältar men jag kom lika rödfläckig hem varje dag, var det inte naveln som fått smaka på solens arga, varma strålar så var det bikinilinjen. Eller fötterna.. Eller armvecken, eller för all del - hårfästet. Tidiga kvällar och nätter som innehöll sömn så det räckte och blev över gjorde trots allt att veckan gick otroligt fort, även om jag dagen innan hemfärd var så rastlös att jag längtade tillbaka till jobbet.. 

När jag kom hem så gick jag raka vägen till frisören som fixade håret på mig. En ännu mörkare ombre och bruna slingor i håret. Resultatet blev väldigt mörkt för mig som kom från utlandet och som hade fått solblekt hår, men nu ett par veckor senare älskar jag det! Mörkt hår ger så ett djupare och mer levande intryck än blont, och det säger jag utifrån erfarenheten av att ha varit väldigt ljusblond i hela mitt liv. 

Tiden rusar förbi i vanlig ordning, jag tränar och sliter för att sedan äta lite mer onyttig mat än jag borde, jag ler mer än vanligt och mår överlag riktigt bra! Får dagligen så fina komplimanger från kollegorna på jobbet, men en av de finaste var nog "Du är tillbaka nu, du är dig själv igen, du ser otroligt bra ut - och det fullkomligt strålar om dig!". Jag tackar och bockar, allt handlar inte om träning men så mycket mer om psyket. Kanske jag har blivit dissad igen och kanske jag inte kan komma i ett par byxor som jag så gärna vill komma i, men i det stora hela,, Vad spelar det för roll? När det finns så mycket annat att glädja sig över - att det är ljust på sovrummet när man vaknar 06.00 eller att det fortfarande är ljust ute när klockan är 20.20, eller att man har bokat en resa med några av sina närmsta vänner till Barcelona eller att man vet att man snart ska till Sverige och träffa andra nära vänner.. Ja, vad spelar då alla bagateller för roll?