Har haft en bra tapaskväll med de bästa killarna jag känner. De har precis köpt en lägenhet som är beyond vad jag kan önska mig men jag är otroligt glad för deras skull. Längtar redan tills vi ses igen. Med ett par glas vin i kroppen stod jag och väntade på tunnelbanan, längtade efter en cigg och drömde mig bort. När jag väl satte mig på t-banan, ensam, utan någon person vare sig framför eller bredvid mig kände jag mig verkligen ensam. Den här känslan som dyker upp då och då när man längtar efter den bättre hälften, den dök upp, precis som i en dålig film (eller amerikansk, förutsägande film). Underligt det där, hur man kan längta efter något som inte finns eller någon som man inte träffat än eller som man har träffat men inte vet om. Samtidigt som jag satt och tänkte lina vindruckna tankar lyssnade jag på en låt som heter "winter in my heart". Den är absolut inte slående, men det är en vacker text som satte sig första gången jag hörde låten. Och för att göra saken ännu tydligare - jag kan lyssna på en låt långa gånger, kunna melodin utantill och texten likaså utan att förstå innebörden av den.
"It must be winter in my heart
There’s nothing warm in there at all
I miss the summer and the spring
The floating, yellow leafs of fall
A million colors fill my eyes
The Roman candles and the stars
The calendar says July 4th, but it’s still winter in my heart
They say flowers bloom in spring
Red and golden, blue and pink
They say seasons turn in time
There’s our changing, why won’t mind"
Tack för uppmärksamheten och godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar