Dag 22

Dags för en uppdatering! Har ju kört stenhårt på fitnessfighten i september men jag hade ett avbrott i helgen för jag skulle på 30-års fest. Vaknade upp i lördags och mådde pyton.. Halsont, tungt huvud och värk i kroppen.. Tur jag inte skulle springa halvmaran! Ut på stan och gjorde alla nödvändiga ärenden sen fick jag gå hem och slänga mig på soffan en stund. Förbannade det faktum att när jag för en gångs skull (ja, för så känns det) skulle jag gå ut och då blir jag sjuk. Det var bara att bita ihop, öppna den efterlängtade ölen och göra sig i ordning. Väl på festen var jag så sjukt övertaggad, drack jello shots som det inte fanns någon morgondag (och det på en nästan tom mage) så halv ett fick jag stryka ett streck över kvällen och bege mig hemåt. Vilket nybörjarmisstag! Tyckte jag mådde alldeles för dåligt igår för att ha sovit många timmar och knappt fått ut nånting av kvällen innan. Nej, tacka vet jag nyktra helger så man slipper det där eländet.. Heh. 

Till råga på allt gjorde jag ett typisk övertramp i min fina hälar så fotknölen fick sig ett tryck. Den är numera svullen och tycker inte alls om att jag går för mycket på foten. Var det värt det? Njaaa. 

Egentligen skulle jag bara haft 8 dagar kvar av FF, men nu blir det 10 dagar till. Bara att maxa sist tiden nu, det värsta är inte träningen - den är hur kul som helst men maten däremot.. Brr.. Är så trött på kvarg, keso och att ha med mig 375829 matlådor till jobbet varje dag. Har vägrat kolla om det hänt nåt mer med kroppen, det får jag snällt vänta med till den 2 oktober..

Och nu är det dags för att laga matlådor till resten av veckan. Hepp!

Motivationen stegrade.

I väntan på att maten ska lägga sig så jag kan ta mig till gymmet så får ni ett par ord igen. 

Måndagar är alltid den värsta dagen att gå upp på, men eftersom jag vaknade av mig själv kl 8 igår så somnade jag ganska fort i natt och det var nästan så jag var pigg när klockan ringde imorse. Benen värkte inte längre efter träningen och jag kände mig ganska fit for fight. Fånga dagen!, tänkte jag. Sen insåg jag vad jag hade framför mig på jobbet och blev lite modstulen. Men det var bara att kavla upp ärmarna och ta tag i det. Så här i efterhand var det inte så illa som jag föreställde mig det skulle vara. 

Testade ett nytt mellanmål idag och damn vad gott det var! Jag brukar käka kvarg och hallon, men efter gårdagens Sverige-besök hade jag laktritspulver som jag blandade i kvargen. Det var ju som att äta lördagsgodis! Satt och hummade och njöt av mellanmålet så folk stannade upp och frågade vad det var.. Utropade glatt mitt nystulna recept och njöt vidare. 

Lyckades få till en fin kycklingwok här ikväll också men saknar rödvinet alldeles för mycket till.. Hoppas det suget ger med sig snart.. De andra som deltar i FF säger att det värsta är sockersuget men jag tänker bara på öl och vin. Eh? 

Oavsett har ju veckan gett resultat. Jag skulle ju inte mäta och väga mig innan jag var klar, men kunde inte hålla mig och hittills visar vågen en nedgång på -3,5kg och 2 cm minskning i midjan (FF's midjemått är över naveln, så dvs flärpet). Om jag var lite omotiverad tidigare idag så fick det åtminstone fart på motivationen igen. 

Hurra för nya utmaningar och succéer! 

Ta ställning och ta utmaningar!

Den här veckan har bestått av jobb, träning och planering av mat. I måndags gick jag med i fitnessfighten för att komma igång med träningen igen. Efter semestern har jag kommit så långt som att tänka att jag ska träna och tagit med mig väskan fylld med träningskläder, men när väl stunden är kommen har jag kastat upp väskan på ryggen igen och bussat hemåt. Jag har läst om fitnessfighten förut och tänkte då att träning 30 dagar i streck, det kan ju inte vara bra? Programmet som jag följer är dock av en väldigt lätt variant, så för att jag ska ha den där sköna känslan av att ha gjort något när jag går hem från gymmet så har jag fått lagt på en del vikter på övningarna. Många frågar mig vad målet är och det är helt enkelt att komma igång med träningen igen och genomföra det här - blir det bra resultat av det så är ju inte det ett minus heller förvisso. Är fortfarande bitter för att benhinnorna inte håller för halvmaratonet så någon annan utmaning var definitivt på sin plats!

I dag har jag rensat garderoben och plockat under sommarkläderna (det tog emot kan jag lova). När jag ändå var igång började jag rensa ur de där plaggen som man tänker att man ska använda till nästa höst eller vinter. Nu är dom väck och garderoben ekar nästan. Oktober som skulle bli min spara-månad, det ser inte så ljust ut för det i dagsläget.. Och apropå att inte spara pengar, eller spara pengar - det beror på hur man ser det. Imorgon åker jag och kollega till Sverige och storhandlar käk. Det är inte bara garderoben som ekar tom förstår ni, frysen är tom och jag blir ruinerad varje gång jag går till affären här. Dessutom har Norge ett märkbart sämre utbud på vissa varor, så antingen hittar man dom på hälsokosten till en chocksumma eller så hittar man dom inte alls. Jag undrar när Norge kommer ikapp?

Har stressat inför valet den här veckan, jag insåg för sent att jag inte hade anmält till Skatteverket att jag flyttat så jag hade inte fått min valsedel. Ringde valnämnden i Krhamn och bad dom skicka valsedlar med raketfart och ett par dagar senare kom dom. Först då insåg jag att jag inte var säker på vad jag ville rösta på men nu är dom i fyllda.. Givetvis glömde jag att posta dom innan helgen så jag hoppas något innerligt på att de kommer fram i tid om de går iväg med posten på måndag. Jag är skärrad över vad som kan hända i Sverige.. Norge fick ju in en blå-blå regering förra valet men deras motsvarighet till SD är inte i närheten så extrema, så än så länge har man inte märkt av någon skillnad. Jag fick en inbjudan till en grupp på Facebook som uppmanade folk att rösta blankt för att partierna inte vet vad de vill. Rösta blankt? I ett av Sveriges viktigaste val i nutid? Kände att jag provocerades till max! Vi har demokrati för att folket ska kunna säga sin mening, varför inte utnyttja det istället för att inte ta ställning? Nej fy.

Sådär, efter ca en månad fick ni åtminstone några hundra ord om blandade tankar.

Tre underbara veckor

Efter 3 veckors frihet från både jobbet och Oslo är jag nu tillbaka i den älskade-hatade staden. Det kändes som jag inte varit här på en evighet, men efter ett dygn känns det som jag aldrig varit ifrån den! Jag har i alla fall haft en fantastisk semester med extrem värme, både i Sverige och Grekland. 

Första veckan började i Värmland, och jag blev fort lidande av sömnbrist eftersom jag inte är van att somna till barnskrik eller vakna till det. Många timmar om dagen blev det fix inför det kommande bröllopet, det skulle färgas hår, fixas naglar och ögonfransar och i sista sekund upptäckte jag också att sömmerskan som lagt upp och sytt in min klänning troligen trodde att jag vara mindre om bysten än vad jag är. Paniken byggdes upp men där får jag bara tacka för att Facebook finns! Inom loppet av några få timmar, hade jag fått hjälp och klänningen var omsydd. Lättnad! Fick kvalitetstid både med familjen och med Maria och de små kidsen. Sen åkte jag vidare mot Falun för att hjälpa det blivande bröllopsparet att fixa med lokal och göra en tärnas uppgift.. Ju mer det nalkades bröllopsdag desto nervösare blev jag.. Jag hade anmält in att jag ville hålla ett tal och jag ångrade det bittert många gånger, både när jag satte mig ner och försökte komponera ihop något och även timmarna innan det skulle ske. 

Bröllopet var självklart underbart! I strålande sol (inte helt optimalt i en 3-lagers klänning vare sig för brud eller tärnor och heller inte för karlarna i kostym), kom vi roendes till en låt av Håkan och brudparet vigdes under bar himmel. De var så otroligt vackra att jag fortfarande får en tår i ögat när jag tänker på det! När vigseln var över startade minglet och då kom toastmastern och berättade för mig att jag inte längre skulle hålla tal som nummer 5 utan som nummer 2. TVÅ?!, sa jag och började svettas (om än mer än tidigare).. Nej, det går inte! Inte tvåa, efter välkomsttalet?!. Toastmaster sa att det skulle gå så fint så och stack ett till champagneglas i handen på mig. Jahapp, den lilla pressen som jag hade glömt för ett ögonblick var alltså tillbaka igen. Nappade åt mig en öl också och började gå igenom talet i huvudet. Fan fan fan, varför har jag gett mig in på det här, tänkte jag flera gånger. När välkomsttalet var avklarat drack jag vin som aldrig förr.. Jag visste att någon gång vid förrätten var det min tur. När toastmastern plingade i klockan stannade världen still för ett ögonblick och jag hörde han säga att nu är det dags för en barndomsvän till bruden att hålla tal. Jahapp, det var bara att resa sig upp och hoppas på att inte svimma av.. Talet gick faktiskt bra, jag gick in i samma roll som på jobbet när jag pratade men i slutet av talet kunde jag inte hålla barriären uppe utan fick göra ett par pauser för att inte börja lipa. Phew, efteråt trodde jag den sprängande huvudvärken skulle ge sig men trots 5 alvedon under dagen och lika många resorb hjälpte det inte så jag beslutade att dricka bort det. Funkade prima. Jag har sagt det förr och säger det igen, allt du behöver är ett par öl så fixar sig det mesta. Hela dagen och kvällen var så extremt lyckad med fler tal än de hade kunnat tro och middagen blev en lång sådan. Om de var vackra? Har aldrig sett några finare människor. 

Dagen efter tog jag tåget mot Arlanda och flög tillbaka till Oslo för att invänta nästa flyg. Halv 12 lyfte vi mot Rhodos och jag somnade innan vi lyfte. 3 dagar på Rhodos räckte, jag blev stressad över alla turister så jag var glad när vi satte oss på färjan mot Santorini. Jag var på Santorini tre dagar förra året och jag var inte så imponerad som alla andra verkar vara så att vi bara stannade där en halv dag gjorde mig ingenting. Det är fint, men det är överprisat och extremt mycket turister! Vi tog en ny färja till Naxos och det gillade jag verkligen! Promenadavstånd, mysig fiskeby och helt fantastiskt vatten. Efter några dagar där åkte vi över till Paros och det gillade jag minst lika mycket! Påminde om Naxos men det var mindre. Jag hade hört att Parikia, "huvudstaden" på Paros inte var mycket att ha så mina förväntningar var i botten. Jag blev dock snabbt överraskad över hur mycket jag gillade det! En dag åkte vi över till Antiparos, en liten ö utanför Paros och vi besökte även Naoussa. Efter tre dagar där fick vi åka tillbaka till Santorini och jag var ju inte helt begeistrad över det men flyger gick därifrån så what to do? Ja, det blev att hänga på stranden igen då även om jag var sjukt trött på det vid det laget. Semestern var toppen med andra ord, jag såg mycket och åt väldigt mycket. Badade som en liten unge och solade som en gammal tant med massa solkräm. Fuck cancer liksom. 


Nu är jag tillbaka i verkligheten igen och som vanligt är det med blandade känslor. Men denna gången lite mer blandat än vanligt..

Semester!

Förr var inte alla blogginlägg lika genomtänkta och då kom de oftare. Kanske ska tänka om, tänka gammalt igen så jag får upp antal inlägg och likaså läsare här igen.

Dagen idag började med en försovning. Egentligen förstod jag inte varför jag skulle till jobbet eftersom jag gjort klart allt innan semestern men jag pallrade mig upp och jobbade tillsammans i 2 timmar. Resten spenderade jag tillsammans med teamet, pratade skit och åt godis. Hade fjärilar i magen sista timmen och när jag aktiverade frånvaroassistenten var det klart. Inget jobb på tre veckor, inget Oslo på tre veckor. Nu bär det av mot Sverige och Grekland!!

Snart är det dags!

Vi körde igång med möhippan till världens finaste Tess kl 8 på morgonen, men för att ha hållt igång såpass länge som vi gjorde tycker jag vi ser rätt fräscha ut även om det här kortet togs kl 03 på natten.

Snart är det dags för bröllop och jag längtar massor! Tycker det är alldeles för lite bröllop att gå på så försöker uppmana mina vänner till att gifta sig snart men det går väl sådär. 

Förra veckan kom till slut klänningarna till oss brudtärnor. Jag är glad över att min satt som ett smäck., det enda jag behöver göra är att lägga upp den sisådär 2 dm. Inte alltid lätt att vara kort i rocken när man ska ha långklänning.. Tror definitivt att det blir ett par solarietimmar på mig innan bröllopet också, är inte direkt smickrande när man kommer in och lyser ikapp med den mintgröna färgen.. 

Nu är det bara att börja leta frisyrer och gärna något som jag själv klarar av att fixa. Har tummen mitt i handen när det kommer till hår.. Det slutar oftast med mjölksyra i armarna, svordomar och ett misslyckat försök till att efterlikna en superfin frisyr på en perfekt modell. Tips, anyone?

Underbara sommar

Ett kort avbrott känns som en längre evighet kan vissa tycka. Jag tycker dagarna och månaderna flyger förbi och jag kan inte stoppa dom. Det har varit extremt bra månader den senaste tiden, mycket har hänt på helgerna och det gör veckorna lite lättare att komma igenom.

I maj var det möhippa i Falun för världens finaste tjej som ska gifta sig om mindre än en månad. Det var holmenkollstafetten (som höll på att ta kål på mig). Besök av mamma och hennes gubbe. Sen var det en helg i Göteborg där jag tillsammans med cirka 69.000 andra fick njuta av en 3-timmars lång konsert med Håkan och så hann jag träffa gamla vänner som jag inte sett på år. En helg i Sandefjord där vi levde stugliv med utedass ett enklare liv. En midsommar i Dalsland med en av de gamla Madeira-travarna och nu är det snart dags för att åka hem till Värmland och gå på Putte i parken. Jag kan inte säga mer än att jag älskar sommaren och allt gött den bjuder på!

Om 3 veckor är det dags för semester och det ska bli så skönt att komma bort en stund till från vardagslivet.. Först en vecka i Sverige och sen blir det nästan 2 veckor runt omkring i Grekland..

Home sweet home

Förra torsdagen tog jag mitt lilla väska och satte mig på tåget mot Värmland, lagom trött och lagom dagen-efter-alldeles-för-många-glas-vin hängig. Resan gick med andra ord fort eftersom jag somnade efter en timmes kämpande emot tröttheten. Sov gott till en medresenär (knack 8 år) plötsligt sträcker fram sin lilla hand mellan mitt säte och fönstret och fingrar mig på pannan. Flimrade lite med ögonen och funderade på vad som hände innan jag vaknade till liv på riktigt igen. Väl framme i Kristinehamn stod mina kära fader och väntade på mig, och den välbekanta bubblande glädjekänslan dök upp igen. Äntligen får jag träffa en del av familjen igen och vetskapen om att helgen skulle bjuda på många, men inte alla, gamla vänners sällskap. Det blev en sväng till Örebro med övernattning i Karlskoga, massa kvalitetstid med vänner och familj, en löptur i skogen som resulterade i att jag sprang vilse, vin & god mat. Som vanligt bad jag inte pappa följa och vinka av mig vid bussen för det är alltid lite extra känslosamt att åka därifrån efter en så perfekt helg.

Jag var förvisso helt slut efter helgen med sena nätter och tidiga morgnar.. När man övernattar hos sina älskade vänner som har små barn så är det barn att slå upp dom blå den tiden jag vanligtvis sover  som tyngst. För att göra en lång historia kort så har jag varit helt slut hela den här veckan och jag förstår inte hur man orkar med de här sömnlösa nätterna, eller de korta nätterna.

Imorgon vankas den beryktade stafetten. Träningen inför den har gått sådär men nog överlever jag.. Vi har fått upptryckta fina tröjor från jobbet, synd bara att det är en svensk som skulle vara påhittig och skriva nåt skämtsamt för nu ser vi tydligt att på jobbet är det nationella språk svorsk och inte norska. På kvällen ska jag på Eurovisionfest och jag har ingen aning om vad jag ska ha på mig. Det är alltså en ordentlig Eurovisionfest som helst kräver glammiga och glittriga kläder. Tror jag slänger på mig min paljetthatt och satsar på att det räcker..

Ha en härlig helg!

Att vara en nattmänniska

Egentligen tror jag inte att jag är så mycket till nattmänniska. Ögonen svider och jag är trött, men kan ändå inte slappna av utan hjärnan går på högvarv. "Imorgon ska jag göra det här och det här, tänk tänk, sätt ihop dagen så perfekt som det bara går så jag hinner göra mest möjligt". Vad som egentligen händer är att jag får alldeles för lite sömn och blir obruklig många timmar av det kommande dygnet. Men sen börjar tankarna igen.. I snart tre år har det varit så här och jag måste medge att jag börjar bli less. Mellan 4-6 timmars sömn på vardagarna och så "tar jag igen" det på helgerna. Grejen är att man kan inte ta igen förlorad sömn, jag sover bara bort min fritid. Så, vad ska till? Mindre press i livet antar jag. Mindre stress om att vara någon man inte är, från skämt till fakta är det nog det mestadels det handlar om. Prestera bra på jobbet, träna efter jobbet så man kommer i den där jävla bikinin och så ska man laga nyttig mat som tar tid. Dricka alkohol eller äta "fel" skapar dåligt samvete. Sen ska man hänga med på alla tragiska nyheter runt om i världen och även vad som händer i ens närhet. Man ska räcka till för vänner, kollegor och sig själv. Dessutom kommer den där förbannade frågan: "Har du inte hittat någon än?". Ja, jag får inte allt att gå runt. Jag är trött på alla måsten och förväntningar som ställs bara för att det är normalt. Är det verkligen det? 

Tro fan att man inte kan slappna av. 

En dag i solen

Älskar spontana saker, som ni säkert redan vet om.. Idag bestämde jag och en kompis oss för att gå en promenad i skogen. Det innebar en resväg på 30 minuter i spårvagn norr om Oslo, förbi Holmenkollen. Naiv som jag är trodde jag att snön var ett minne blott men blev snabbt medveten om att så inte varfallet. Anyways, vi promenerade på och halkade omkring om vartannat. Solen gassade och stan kändes långt bort. Det var egentligen den största anledningen att jag ville dit.. Hade jag vetat vad som skulle komma, med isiga branta nedförsbackar, en gångstig som numera var en blöt myr och som jag givetvis lyckades trampa ner i, hade jag nog inte valt just den rundan. Det blev iallafall en mil, vilken tog oss cirka 1,5 timme att traska, och efter det var blodsockret ganska lågt hos oss båda. Vi åkte ner till stan igen för att få i oss en sen lunch.. Det tog oss ytterligare en timme att hitta en öppen restaurang men när vi väl fick en plats i solen, ett glas vitt och en underbart god ceasarsallad konstaterade vi att det varit en grym dag och att vi snart skulle göra om det igen, ja så fort snön är helt borta.

         

  

Väl hemma värmde jag upp de dyngsura och kalla fötterna i en lång dusch och därefter har jag inte orkat nåt mer. Frisk luft tär på krafterna och mitt ansikte bränner av all sol den fått idag. Helt underbart! Kollade på Niceville, eller The Help som den kanske egentligen heter.. Rekommenderas! 

Nu ett par timmars sömn och sen är det dags att jobba igen. 

Nostalgitripp

I dag testade jag de nya skorna. De var sjukt snabba, synd bara att min kondis inte höll samma tempo. Annars har dagen gått ganska fort. Jag har varit över hos brorsan en sväng och käkat kvällsmat. Det kändes som vi återvände till dåtiden när satt där och åt mackor med oboy så jag blev nästan lite nostalgisk. Vanligtvis när jag åt kvällsmat när vi fortfarande bodde i huset, alltså innan mamma och pappa skiljdes, så åt jag kvällsmat utan Erik eftersom han alltid hade handbollsträning på kvällen. 

Minns specifikt en kväll när jag satt i godan ro och åt mina temackor med hushållsost och drack oboy, när jag plötsligt fick en känsla av att någon stirrade på mig. Jag flackade omkring med blicken en stund innan jag upptäckte vad det var.. Utanför fönstret stod någon och stirrade blint på mig.. Eftersom jag aldrig varit någon dramatisk typ så frös jag till is och mumlade tyst efter mamma.. "Mamma.. Maaammaaa.. MAAAMMAAA!" Sen ser jag hur personen utanför fönstret plötsligt står och skrattar, och i nästa sekund flyger dörren upp och där står han, brorsan, och är dödsnöjd att han lyckats skrämma mig. Det kan ju också tilläggas att detta inte blev sista gången. Inte konstigt att jag vägrar bo på första våningen efter de hemska minnena!

Nu är det dags att runda av dagen, men innan dess hoppas jag att ni kollar på den här damen. Älskar att de använder sig av samma motto som jag gör; vill man så kan man!

Googlar lite bara..

Den här veckan har jag googlat så mycket att jag automatiskt skriver google vilken sida jag än ska in på. Det googlas på tavlor, för jag har inte hittat de perfekta än, det googlas på kreativa idéer hur man kan pimpa sina IKEA-möbler, det googlas träningskläder och klänningar.

I går ringde min soon to be wife-kompis och frågade om jag ville vara tärna i hennes bröllop och jag blev själaglad - givetvis! Så nu har här googlats klänningar och i vanlig ordning hittar jag inget i Sverige så även till det här bröllopet ska jag beställa ifrån England. Sist jag gjorde det gick jag igenom ett helvete med frakter fram och tillbaka för jag beställde fel storlek, men det ska inte hända igen. Eftersom jag är av den blekare varianten, näst intill albino, så kommer jag få jobba hårt i solariet för att inte blekna bort i den mintgröna chiffongen. Men bra, det kommer det till slut bli. Jag längtar SÅ!

Det med att vara tärna går liksom hand i hand med mitt halvmaraton känner jag.. Nu är det inte bara på grund av att jag genomlida 2,1 mil på asfalt som jag behöver träna upp mig inför. Apropå det köpte jag mig nya löpskor i går så dom ska jag prova på imorgon.. Citerar pappa: "Gud vad du och Erik har blivit sportiga på äldre dagar..". Jag kan inte mer än hålla med. Vem skulle ha trott att jag skulle anmäla mig till något som involverar löpning.. Och vem hade trott att brorsan skulle anmäla sig och genomföra Vasan.. Måhända att det är den nya träningstrenden som har slagit till hårt på oss båda.

Helt sjukt att det redan är påsk. Norskarna åker till fjälls och vi andra som ska jobba stannar kvar i storstan. Den kommer eka i vanlig ordning. Det som mest irriterande med röda dagar är att allt är stängt. Ska man handla mat får man gå till en överdrivet dyr affär som gör att det svider på kontot när man handlar. Här kan man nu tycka att man får anpassa sig och handla det man behöver innan. Nu äger jag tyvärr inte den sansen och därför fick jag stressa igenom affären de sista tio minuterna den var öppen och riva ner det mest nödvändiga i korgen. Tur att jag ska jobba på lördag så jag kan handla med lite från IKEA bistron.

Glad påsk!

Livets teater

Ibland får jag en krypande känsla av att något inte stämmer och en sådan känsla har jag haft i snart tre veckor nu. Jag vågar eller orkar inte ställa den simpla frågan som förmodligen skulle bevisa eller motbevisa mina tankar eftersom jag inte vet om jag skulle få ett ärligt svar. Så istället går jag och väntar samtidigt som jag hoppas på att jag har helt fel. Det värsta är bara att min magkänsla de flesta gånger har visat sig ha rätt.. Ikväll har jag den här tanken pockat på min uppmärksamhet hela tiden, vare sig jag försökte skrämma upp mig genom att kolla på andarnas makt, laga mat eller kolla på en av Jim Carreys filmer, så har den poppat upp och stört mig. Förundrar mig också över att jag plötsligt blir rädd för att ta en diskussion med någon. Märkligt.

Den senaste veckan har jag varit en ordentlig soffpotatis. Det gick helt bra till fredagen, sen glömde jag bort hur jag tar på min träningskläderna och vägen till gymmet. I stället har jag matat mig less på dåliga TV-program.. Måndagar har blivit en helig TV-kväll för mig, The Bachelor går då och även om det är så riktigt kasst så kan jag inte sluta titta. Samma sak på tisdagar, då är det Biggest Loser. Jag sitter och hejar fram dom medan jag själv inte har rört mig mer än nödvändigt på hela dagen. Ironiskt? I morgon ska jag tack och lov till PT:n och bli lite piskad, lika bra det så det blir ordning på torpet igen. Stafetten närmar sig med stormsteg och snart är väl september och halvmaran här också.

Även om jag har en krypande känsla i kroppen och är en soffpotatis ibland så är allting ganska bra ändå. Man kan inte begära allt, göra allt rätt och tänka rationellt jämt. Sån kommer jag aldrig vara, och hellre aldrig vilja bli.

Var tog våren vägen?

Vaknade upp relativt utvilad i morse och kände mig riktigt taggad för att bränna bort chipsen jag mosade i mig igår.. Fram och tillbaka, på med träningskläderna, gjorde en smoothie med spirulina och så tittade jag ut genom fönstret.. Tappade hakan samtidigt som jag blev förtvivlad. Snö.. SNÖ?! Halkade fram till gymmet i den blöta, tunga och tråkiga snön och förbannade att jag inte tog stövlarna på mig.. Övervägde flera gånger att vända och gå hem och lägga mig igen, men hörde plötsligt den positiva rösten i huvudet som manade mig framåt, mot gymmet. Samma röst pushade upp mig på löpbandet igen (för egentligen tänkte jag lata mig och ta crosstrainern) och efter en intensiv intervallträning kände jag mig på topp! Jag hade kunnat springa längre och mer bara tiden hade sträckt till, men är sjukt nöjd med förbättringen från i lördags! Så nu blir det att fortsätta den fina trenden med löpning två gånger i veckan i tillägg till den andra träningen. Woho! 

Men återigen, den som säger att man blir pigg och fräsch efter träning.. Vad är det ni gör? När jag väl kom till jobbet satt jag och gäspade (perfekt att gäspa så stort och mycket under ett viktigt möte förresten..) och jag vaknade nog inte till liv ordentligt under resten av dagen. Så snälla, berätta.. Hur får ni massa överskottsenergi efter hård träning? 

Ni som inte lyssnar på morgonpasset i P3 på morgnarna.. Ni borde verkligen lyssna på Manuela Escobar som fick rymma från sitt liv i Colombia och sin maffiafamilj: http://t.sr.se/PLiW4Z. Sjukt stark tjej och en gripande berättelse om ett liv vi andra inte kan föreställa oss..

Kallprat och snacks

Trots en 11-timmars arbetsdag så kände jag mig ganska fräsch när jag hoppade på bussen hem. Satte mig på det enda lediga sätet på bussen och inser (tyvärr till min fasa) att det var en från jobbet. Även om jag kände mig piggare än vad skulle gjort efter en 11-timmars dag i januari så är jag aldrig helt sugen på att kallprata på bussen till och från jobbet. När jag tänker efter så vet jag inte om jag gillar det på andra bussar eller tåg heller. För det första känner jag att jag måste anstränga mig så mycket, lite extra mycket med tanke på att jag den rollen jag har på jobbet, och för det andra så gillar jag inte tanken på att nyfikna människor bakom, framför eller vid sidan av ska sitta och höra på det uppenbara kallpratet. Vad ger det mig för diagnos? Ibland funderar jag på om det kan vara en släng av social fobi. Ibland slår det mig att det handlar om rädslan för att känna mig dum inför människor jag inte känner. Tror det är en typisk grej för oss tjejer(kvinnor?), det spekuleras och analyseras, och hela tiden ska man vara så smart och omtyckt. Rätta mig om jag har fel. Jag är i alla fall trött på det och jag kan bli riktigt trött på mig själv många gånger. Hur svårt ska det vara att slå av ett kallprat om det gör en annan människa glad? Är det här jag ska sätta mig själv i första hand och ge lite fan och hellre ägna mig åt att tänka mina finurliga tankar under de 20 minuter jag sitter på bussen? 
Uttrycket duktig tjej, googlar man på det så borde man snart få upp mitt namn på första söket. Jädrigt less på't. Så imorgon ska jag man up a bit och bara tänka på mig själv. Word.

Ikväll var jag dock inte så duktig. Var på affären med lågt blodsocker och ögonen rullade i huvudet på mig när jag försökte smita förbi snacksdelen av affären, men skylten brann i nacken på mig: ERBJUDANDE! Ja, så slank en påse chips ner i korgen. Kom hem, hällde upp en liten skål och satte på TVn. Helt perfekt. Biggest loser var det enda "vettiga" som jag kunde hitta så ironiskt nog satt jag och mumsade chips, hejade på dom och kände mig allmänt miserabel när de slet och tränade med jag satt under min varma filt i min gosiga soffa med en skål med chips bredvid mig. Så imorgon får jag skippa sovmorgon och ta mig till gymmet innan jobbet, det dåliga samvetet sköljer över mig fortfarande... Självdisciplinen, nån som sett den på ett tag och kan returnera den till mig? 

Energi!

Visst blev det en halvtimme på löpbandet i lördags. Jag pinade mig igenom några intervaller men när tänderna började isa och jag fick nog av min skumpande kropp tackade jag för mig och gick in i styrkerummet istället.. Det passar mig mycket bättre. Känslan när man sätter sig i en maskin efter en kille och ökar på vikterna med dubbelt så mycket, det är en fin känsla! (Nej, jag ser inte ut som Hulken.. än). Fortsatte kondisäventyret idag, men på spinningcykeln istället. Det gör mig irriterad att det känns så mycket "lättare" än löpning! Men en dag mina vänner, då kommer jag vara en av de som käckt säger "jag tog mig en löprunda, bara för det är så skönt!" Pff. 

För att hålla fanan högt har jag tagit upp gitarrspelandet igen och damn vad mina fingertoppar ömmar nu. Men man kan ju inte sätta upp mål i livet och inte genomföra dom, det har aldrig varit mitt kopp med te. 

Det är härligt att vara på gång igen! Jag märker på hela mig att energin har kommit tillbaka nu när solen har tittat fram och vintern är ett minne blott.. Jag hoppas åtminstone att den är det! 

I helgen blir det en vända hem till Sverige, kära mormor fyller 80 och vi har gett henne en iPad. Hon avgudar den och jag tycker hon är världens sötaste som verkligen har satt sig in i paddans värld. Det är tydligt att det aldrig är för sent att lära sig något nytt. 

Lördag och träningsångest

Visst är det en underbar känsla att vakna av sig själv utan några ilskna larmsignaler? Enda anledningen att jag längtar till helgerna är just det. Morgonpigg har jag aldrig varit och den här veckan har varit helt extrem. En av morgnarna (ovisst vilken) gick jag upp halv 7, duschade och satte mig ner i sängen igen. Ovanligt dumt av mig, på mindre än en minut hade jag vilat huvudet mot väggen och somnat om igen. Min intention att vara på jobbet tidigt slutade istället med att jag kom senare än vanligt... 

Har kommit helt ur fas vad gäller träningen. Jag är inte motiverad för ett enda korvöre. Jag har kånkat på min träningsväska fram och tillbaka till jobbet onsdag, torsdag och fredag utan att använda innehållet i den. Beklagade mig lite för bror och hans fru igår när vi tog en after work och fick mig ett par kloka ord att tänka på. I maj ska jag vara med i Holmenkollstafetten med jobbet och innan dess måste jag ha börjat löpträna, men SNARK vad tråkigt det är. Läser alla artiklar jag kommer över med rubriken "hitta löpglädjen", "träna dig i form med löpning" etc etc. Nu kanske ni undrar vad effekten av de artiklarna är? Jag sitter fortfarande i soffan och tänker på löpträning. En start? Nej, bara en lam ursäkt för att tro att det hjälper. Men idag, det är då det händer. Jag ska strax till gymmet, för helt ärligt finns det ingen annan känsla i hela världen som är så skön som en trött och sliten men samtidigt pigg kropp efter ett hårt träningspass. 

WORD!

Särskrivning

Något som får mig att bli gränslöst irriterad är särskrivningar. Jag kan för mitt liv inte förstå hur man inte kan se när ett ord ska sitta ihop, speciellt inte när ordet uttalas i ett ord och inte två. 
"Socker bagare", "brun hårig" osv.. Sätt alla särskrivningar i en text och voilá, varsågod att rynka pannan!

"Kaffe, jag är sugen på kaffe kände jag en dag och begav mig till stans café.
RÖK FRITT står det på en skylt och jag blir dumt stående och funderar. ”Ehh – får man röka här? Servitrisen, som är trött på sitt arbete och på dumma frågor himlar med ögonen och snäser: ”Läs på skylten där borta.”
Villrådigt sjönk jag tillbaka i en skön stol och gick igenom svaren jag fått på den kontaktannons jag skickat in veckan innan. Svaren var från:
”En brun hårig man”, ”en sjuk gymnast” samt en ”full vuxen kamrer”.
Bland breven fann jag en inbjudan från en god vän. Kom ut klädd! Vad menade hon med det, klart att jag klär på mig innan jag går ut.
Vankelmodigt vandrade jag iväg och fick fart på benen då jag såg en skylt utanför dörren med texten: ”Häst skjuts på torget idag 14.00.” Med hjärtat i halsgropen upptäcker jag att hästen ser ut att må riktigt bra för att vara dödsdömd, den hade till och med en liten vagn med glada barn i bakom sig.
Jag travade vidare och gick in i mataffären för att handla. Kul potatis, kalv lever skuren i tunna skivor, snabb mat slank ned i min korg.
På klädavdelningen står det textad ”Helly Hansen super under ställ”. Jag tittar till en gång extra under stället och funderar på om det verkligen är bra reklam för butiken att låta folk kröka till där."

Nej, jag säger inte att alla är perfekta - det skulle jag aldrig göra. Jag vet själv att min tidigare nästintill perfekta svenska numera präglas av norska ord och uttryck. Men läs texten och förstå att många kan bli frustrerade över särskrivningen som tar över, både i artiklar i stora nyhetstidningar och i bloggar. 

/F.d språkpolis

En helg i Køben

Nu är det mars och äntligen har solen tittat fram! Med en sol som tinar upp min nedkylda kropp efter den här ruskvintern tillsammans med Håkan i öronen kan jag inte hålla borta pirret i magen. Nu är den på gång, den efterlängtade sommaren. 

Första solstrålen jag kände av i år var i Köpenhamn. Jag och min kompanjon åkte dit i fredags morse och möttes av vår skånska favorit. Vi shoppade och njöt ett stort shoppingcenter, sen blev det utgång med massa danskar. Vi höll oss till svenska/norska/danska så länge vi kunde, men fick till slut övergå till engelska för att förstå varandra (pga hög musik, aaaabsolut inget annat). Det shottades, dansades och kvällen var grymt lyckad. Öppnade ögonen försiktigt dagen efter och kände efter hur jag egentligen mådde.. På topp! Vi åkte in till Köpenhamn, shoppade ännu mer, drack ännu mer öl och åt god mat innan vi träffade en gammal kollega på ett microbryggeri. Solen lyste, danskarnas mentalitet är helt underbart laid back och det kändes för en stund som jag var längre ner i Europa. Vi fortsatte med lite shopping och chill på söndagen och avslutade såklart med en stor och billig öl innan vi fick ge upp, ta oss i kragen och inse att jobb väntade nästa dag. När jag satt på tåget ut mot Kastrup på måndagsmorgonen kände jag mig lite håglös och jag hade gärna stannat längre, mycket längre! 

Nu är det snart helg igen och jag fattar inte vart tiden tar vägen. Äntligen har det kört igång på jobbet igen, så nu är det bara att kavla upp ärmarna och köra på. Välkommen våren, som jag har saknat dig! 

Vända trenden

Efter mitt senaste inlägg insåg jag att det blir inte bättre än vad man gör det till och därför valde jag helt enkelt att sluta gnälla och göra något åt saken. Rensade kylen, satte igång med träningen och motarbetade de negativa tankarna som ständigt poppade upp i huvudet. Så simpelt, men ibland behöver man en reality check för att börja handla. Jag har fortfarande inte sett solen en enda gång, men nu är mars äntligen här och enligt väderrapporten ska det komma en liten solstråle nån gång nästa vecka.. Det är ju alltid något!(?). 

I helgen hade jag två av mina bättre vänner här som jag träffar alldeles för sällan. Vi hann med att korka upp ett par vinare, äta god mat, gå på tekniska museet och ta en spontanutgång. Alla de 2000 kort jag tog under tiden på Madeira gick vi också igenom och insåg att vi gärna vill ha tillbaka den tiden igen. Tror även vi konstaterade att man blir snyggare med åldern. Det tog mig nog 25 år att växa ikapp med min näsa tex, och Madeira-livet gagnade nog inte någon kropp eller hy. Men glada, det var vi! En grym helg med andra ord!

Imorgon är det kontroll hos ögonläkaren igen men nu är jag måttligt trött på att vara där och bli påmind om min situation om och om igen. Tålamod har aldrig varit min starka sida om jag säger så.. 

Månaden som aldrig tar slut..

Årets längsta men även kortaste månad sätter sina spår. Det finns de som blir höstdeprimerade, men för mig är det i februari min mini-depression kommer. Det är mörkt, kallt och vintern känns som den varit här för alltid. Jag blir bitter, mest framförallt trött, och under min vakna tid vill jag bara äta. Jag är så, när jag mår bra då har jag ingen matlust men när jag är lite låg då skulle jag kunna äta utan stopp. Trots försök till att få lite mer energi genom träning och vitaminer är jag en vandrandes zombie  som aldrig vaknar till liv under dagen och somnar var jag än sätter mig - på bussen, soffan, vid köksbordet men ironiskt nog aldrig när jag lägger mig i sängen. Just nu önskar jag mig bara en massa sol och energi! Bara 11 dagar kvar.. Sen hoppas jag på under i Mars! 

Har ju helt glömt att berätta om helgen hemma i Värmland, när vi firade den gamle som fyllde 40 år! Föreställ dig att du träffar människor som du såg på som din egen familj under en längre period i ditt liv och sen föreställer du dig hur det är att se dem igen efter 7 år. Det var ett kärt återseende att träffa den ena efter den andra, och som med alla de man lärt känna bra, så har ingenting förändrats mellan oss men ändå har så mycket förändrats i våra liv. Det var en kväll som var värt att vara trött i en vecka efter! Det dracks poncha (!), dansades (minns några dirty dancing-hopp), snackades gamla minnen och skapades en hel del nya minnen också. Som en liten bonus på det hela så kommer två av de gamla vännerna hit på besök om två veckor och det gör mig lycklig ut i fingertopparna!

Good for me.

Efter 6 dagars jobb efter en ganska hård helg innan det var jag klar för att kasta mig på soffan igår och "ta igen mig". Det blir nästan aldrig som jag tänkt mig och så var även fallet igår. SMSen började komma  redan efter lunchtid med frågan om "jag inte hade lust att dricka lite vin ikväll"? Höll på att ge upp, kasta in handduken och tacka nej men så insåg jag att trött - det kan jag vara en annan gång. Mitt liv ska definitivt inte gå ut på att jobba, äta och sova så jag svidade om (i min egna lilla takt) och gjorde entré på madeiranskt sätt, runt 10-tiden och ungefär 3 timmar senare än vad jag sagt från början. Blev ingen större utsvävning men vi hamnade på ett mikrobryggeri med en medelålder på 50. Det bästa av allt hände nog när jag kom hem dock. Jag kom i städhumör! Började röja runt i lägenheten, plocka och dona, springa ut med sopor för att till sist slå igen de blå och somna på en nanosekund. Jag vet inte alls hur populärt det var hos grannarna, men så länge jag inte dammsög borde det ju varit okej? 

Idag anmälde jag mig till högskoleprovet. Boken har kommit (boken som ska ge mig 2.0). Nu har jag 1,5 månad på mig att plugga och jag ska naila det! Egentligen behöver jag inte göra om denna hemska dag men jag tänker absolut inte ha det resultatet jag fick sist som mitt bästa. No no. Skam den som ger sig. Jag gör det sällan. Så nu är det bara att slå igång vänstra hjärndelen och köra igång. Funkar det inte så är det säkerligen bra kvällslektyr som får mig att somna. 

Idag är en annan dag

Som en fortsättning på den härliga avslutningen igår vaknade jag av telefonen ringde kl 8 och jag slogs direkt av tanken. "Äh. Idag är det fredag, det innebär sovmorgoooon!" Avslutade samtalet, sa att jag kommer senare idag och så var det inget mer med det. Låg nöjd kvar i sängen och funderade på vad jag skulle göra hela förmiddagen. Träna? Shoppa? Chilla? Kollade på telefonen ytterligare en gång för att se så jag inte dagdrömt för länge. Displayen fick mig tillbaka till verkligheten. "Torsdag den 13 feb." Torsdag?! Slaget mot bakhuvudet igår var nog kraftigare än jag kunnat tro. Flög omkring som en virvelvind i lägenheten innan det blev en språngmarsch till bussen. Två timmar försenad. Toppen! 

Nu vet jag i alla fall att idag är det torsdag och imorgon är det fredag. Det är imorgon jag ska fundera på om jag ska träna, shoppa eller chilla. Nu ser jag med spänning fram emot vad som händer imorgon! 

Onsdagskvällen from hell

När man ska njuta med ett glas rött och en bra bok, men välter ut vinglaset med röven för att i nästa vändning välta ut vattenflaskan, för att sedan upptäcka att det är rödvin på hela bordet, fotpallen och mattan. Vad gör man då? Jag vrålade en osammanhängande ramsa som absolut inte var barnvänlig och börja salta och skrubba om vartannat. Sen hällde jag ut det där jävla vinet, klunkade i mig vattnet tills flaskan var tom, hängde upp boken jag skulle läsa (ja, den dränktes i vattnet) och släckte ner för idag. Jag märkte nästan direkt att jag inte borde hällt upp ett glas vin, för under tiden jag letade fram vinöppnaren så drog jag i bakhuvudet i hörnet på en av skåpluckorna och i nästa stund lyckades jag smälla in en skål i vinglaset så det krackelerade och jag fick ta ett nytt. Det får mig dock att undra; varför är det inte okej att jag dricker ett glas vin en onsdag som denna? 

Med den tanken i det onda bakhuvudet och för att mesa ur och undvika någon ytterligare skada så säger jag med det godnatt och så hörs vi en annan dag. 

Packa pappas kappsäck

Det här med att väskan ska packa sig själv har nog aldrig hänt i mitt, och jag tror tyvärr inte det händer ikväll heller. Imorgon åker jag hem till Sverige för att fira en gammal Madeira-kollegas 40års dag. Det är när man börjar gå på fester som detta som man inser att man börjar verkligen bli till åren. Men vad gör väl det, jag ser fram emot att träffa gamla kollegor och vänner igen! 

Senaste tiden har gått till att jobba, träna, sova och jobba lite till. Har även varit på undersökning för min RP och fått en del svar på mina frågor. Dock har jag insett att jag inte längre kan leva det "vanliga" livet för numera krävs det att jag ska ta tabletter morgon och kväll för att ha kontroll på vätskebalansen i ögonen. Kroppen slutar aldrig att fascinera mig även om den i mitt fall mest fascinerar mig på ett mindre bra sätt. Oavsett är det bra att ha varit där och mitt namn ska skickas vidare till forskningsgruppen så kanske, kanske kan jag ta del av mer information om forskningen än vad jag fått från Sverige. 

Idag åkte några kompisar till Thailand. Uh vad jag är avundsjuk! Inte för att de åkte ihop eller att de åkte till Thailand, men att de slipper mörkret och kylan i en månad. Jag har möjlighet att åka jag också, men den här gången vill jag ha med mig någon. Sitter och rugar på 6 veckors semester i år så det är på tiden att börja plocka några veckor nu, några i sommar och någon vecka i höst. I skrivande stund började jag nu skämmas över hur bra vi har det... 

Suck, väskan är fortfarande opackad. Lika bra att sätta igång så jag kan kasta mig i säng någon gång. 

Snabba svängar

För att vara måndag så var jag piggare än någonsin imorse. Var på bra humör och pratglad från det att jag stämplade in och det hör inte till vanligheterna! Dagen rullade på bra, jag fick informera en tjej att hon fått jobb hos mig och så fick jag tacka nej till andra sökare. Det tog hårdare på mig än jag trodde, men så är det kanske när man rekryterar internt.. Satt och psykade mig för att gå iväg till gymmet och det funkade. In på gymmet, in i omklädningsrummet och vad händer? Jo, jag upptäcker att mitt mellanmål har läckt i hela väskan (kesella & hallon) så kläderna är täcka av intorkat hallondoftande klet!! Stod och tittade på eländet en stund innan jag insåg att det var bara att packa ihop och åka hem.. Sjukt surt (indeed!) så jag tröstade mig med sushi och tidningsläsning, netflix och restrese-sökande. Humöret blev bättre när jag hittade en resa till Mexico i februari. Blir det inte dubbel hyra så sticker jag, inget snack. Men, back to reality. Kläderna (& skorna, som även de fått sig en omgång) är tvättade och imorgon kompenserar jag med både spinning och styrka. Tänk att det aldrig riktigt blir som man tänkt sig.. 

En enkel och skön dag

I bland behöver inte de bästa dagarna innehålla något speciellt. Idag vaknade jag, låg och drog mig länge innan jag gick upp och så gjorde jag en god frukost. Sen pulsade jag över till gamla lägenheten och tog itu med flyttstädningen, för att sen pulsa hemåt igen och lägga sig på soffan, prata i telefon och se på TV. Lite snacks, lite vin och P3 GULD. Kräver inte alltid att dagarna ska vara fulla av händelserika och nya upplevelser, just nu njuter jag bara av ensamheten och lugnet.. Pricken över i:et skulle nu vara om någon snäll själ vill hyra den gamla lägenheten också så jag slipper dubbelhyra i februari också.. 

I morgon blir det ännu mer pulsande (och kanske lite pulkaåkande!) och det ser jag fram emot! 

Hoppas ni haft en lika skön lördag som jag!

Handboll och en fin inbjudan

Jag hade inte alls fått med mig att handbolls-EM skulle köra igång nu, men som tur var såg jag en match med Norge och började forska lite! HUR jag kunnat missa det här är för mig inte alls okej. I måndags satt jag i soffan vrålades, viftandes med armarna och med hög puls. Idag likaså. Vackert, det är vad det är. Snyggt spel, briljant målvaktsinsats och många mål. Explosivt och snabba vändningar. Ah, jag blir helt lyrisk! 

I dag hade jag besök av både en elektriker och rörmokare. Hade sett fram emot en sovmorgon eftersom jag började 12 idag, men elektrikern ringde 7.00 och var redo att sätta igång. Något ansträngt att vara här samtidigt då elektrikern inte gillade kallprat och är man då i ett och samma rum så var det ganska lite jag kunde göra. Så vad gjorde jag? Satt i soffan och försökte underhålla honom oavsett. Det gick inte hem.. Sen kom rörmokaren och fixade lite rör i badrummet, så nu börjar jag bli nöjd! Vidare till jobbet och var effektivare än någonsin (borde nog vara vaken i 5 timmar innan jag går till jobbet för att prestera bäst) och när jag kom hem hade jag fått post. En fin inbjudan till bröllop i sommar. HURRA! Ser fram emot att dela en av mina bästa vänners mest minnesvärda dag. Dessutom blev det plötsligt intressant med träning igen.. För det är ju på bröllop det kryllar av singla män.. Eller? 

Flytt och födelsedag, check!

Phew, den senaste veckan har gått i ett. Kartonger, grejer överallt, svordomar, hysteriska skratt, take away, flytt, födelsedag och jobb. Som vanligt väntar jag till sista minuten med att göra tråkiga saker och packningen gick vinnande ut denna gång. Så med fyra dagar kvar innan den faktiska flytten skulle ske var det bara att bita i det sura äpplet och köra igång. Tänkte i min enfald att det räckte med max 5 kartonger, resten kunde jag packa ner i alla mina resväskor och väskor. Big fail. Jag sprang fram och tillbaka till Clas Ohlson och köpte 5-pack flyttkartonger två gånger plus att jag fick be gamla kombon ta med några av sina kartonger. Efter några dagars slit var allt nerpackat, nycklarna till lägenheten hämtades en regnig måndag och jag gick lyckligt hemåt. På kvällen kom leveransen av IKEA-möbler och återigen hade tidsoptimisten underskattat hur lång tid montering faktiskt tar. Efter 1,5 timme av skruvande, istoppande av kuddar i klädseln så stod åtminstone en soffa och en fotpall på plats! Dagen därpå var det bara att komma tillbaka till lägenheten och montera TV-bänken, skoskåpet och börja ställa upp småprylarna. Flytten i sig gick otroligt fort, det var fyra effektiva människor som packade in flyttlass nr 1 på 10 minuter. Delegerade lite ansvar så en av dem fick vara kvar i lägenheten och börja packa upp och DET mina vänner, det var det bästa jag gjort! När allt var färdigflyttat var 90% av kartongerna redan tomma och sen kom lite monteringshjälp så jag fick upp sängen. 

Dagen efter flytten vaknade jag upp med en krisartad huvudvärk och en hysteriskt pipande telefon. Dagen var kommen, dagen där jag återigen fyllde ett år äldre. Pallrade mig till jobbet och möttes av ett plakat med massa (enligt mig) mindre fina bilder och ett stort GRATTIS. Skulle minsann inte gå någon obemärkt förbi att jag fyllde år nej.. När jag kom till min plats stod ett champagneglas och en morotstårta och väntade på mig. FRUKOST! (Det bör väl nämnas att champagneglas tyvärr var tomt). På kvällen tog jag med mina närmsta tjejer och åt tapas, himmelsk gott! 

Det kanske låter banalt för många, men för mig är detta en helt ny värld och jag är så lycklig över att äntligen bo själv. Kunde inte ens föreställa känslan när jag vaknar, kommer hem eller går och lägger mig. Allt är mitt och jag kan lyssna på den musiken jag vill (bara det gör mig helt euforiskt glad).

Från kartonger till ett något bättre resultat. Nu saknar jag bara tavlor, den som har förslag på detta får gärna tipsa! 

Ny start eller bara dålig start?

Det här med nyårslöften känns lite passé och jag har valt att sluta med löften som aldrig hålls oavsett. Dessutom kan man avge ett löften vilken dag som helst på året och det ska gälla lika mycket som ett onyktert löfte en minut i tolv den 31 december. För de som nu valde att avge ett eller flera löften, good for you! Hoppas ni lyckas hålla dom! Jag däremot har gått åt andra hållet, det här med "nya livet" (om man nu menar ett sundare liv med det) är verkligen på mils avstånd just nu. Efter nyåret har den mesta maten bestått av take away. Det kan förvisso ha något att göra med att jag bor i en lägenhet med x antal flyttkartonger och en säng så jag tror det blir ändring på det efter morgondagen. Fick en leverans från IKEA idag.. Soffa, fotpall, TV-bänk, spegel, skoskåp och sänggavel.. Optimist som jag är var jag övertygad om att jag lätt skulle få upp soffan och TV-bänken innan läggdags. Bummer.. Soffan och fotpallen är åtminstone monterad nu så där kan jag sitta och lata mig mellan varven imorgon. Det känns lite som jag går 10 år tillbaka i tid. För 10 år sen flyttade jag hemifrån, till en etta. Skillnaden på ettan för 10 år sen och ettan jag har idag är 15 kvm. Då var den stor och fin, 48 kvm, och nu är den liten (och förvisso fin denna med), på 32 kvm. Det handlar givetvis vad man gör med situationen och jag gnäller inte över att äntligen bo själv. Jag jublar inombords! 

På nyåret hade jag bjudit in till fest men eftersom lägenheten redan då var vänd upp och ner fick vi flytta den. Med ett bra sällskap på 8 pers, plockmat och snacks, firade vi in 2014 i en park medan vi såg på fyrverkerier. Och fick aska i ögonen. Nåväl, det hör väl nyår till. Vid 2 drog några hem, men vi andra drog vidare till en annan fest. När klockan närmade sig halv 6 fick vi ett snällt men strängt besked om att gå hem så då var det bara att kasta in handduken. Det som var så otroligt var att jag vaknade upp dagen därpå utan en enda känning från gårdagens alkoholintag. Att jag däremot tog ett par korkade beslut det första jag gjorde i 2014 är en annan historia... 

Nu måste jag nog tacka för mig och försöka sova, med nariga, onda händer och värkande fötter. I morgon ska resten monteras och grejerna flyttas så det gäller att vara på topp. Målet är ju också att få lägenheten någorlunda ok till onsdag.. Vem vill fira sin extremt gamla födelsedag i kartonger?