Trots en 11-timmars arbetsdag så kände jag mig ganska fräsch när jag hoppade på bussen hem. Satte mig på det enda lediga sätet på bussen och inser (tyvärr till min fasa) att det var en från jobbet. Även om jag kände mig piggare än vad skulle gjort efter en 11-timmars dag i januari så är jag aldrig helt sugen på att kallprata på bussen till och från jobbet. När jag tänker efter så vet jag inte om jag gillar det på andra bussar eller tåg heller. För det första känner jag att jag måste anstränga mig så mycket, lite extra mycket med tanke på att jag den rollen jag har på jobbet, och för det andra så gillar jag inte tanken på att nyfikna människor bakom, framför eller vid sidan av ska sitta och höra på det uppenbara kallpratet. Vad ger det mig för diagnos? Ibland funderar jag på om det kan vara en släng av social fobi. Ibland slår det mig att det handlar om rädslan för att känna mig dum inför människor jag inte känner. Tror det är en typisk grej för oss tjejer(kvinnor?), det spekuleras och analyseras, och hela tiden ska man vara så smart och omtyckt. Rätta mig om jag har fel. Jag är i alla fall trött på det och jag kan bli riktigt trött på mig själv många gånger. Hur svårt ska det vara att slå av ett kallprat om det gör en annan människa glad? Är det här jag ska sätta mig själv i första hand och ge lite fan och hellre ägna mig åt att tänka mina finurliga tankar under de 20 minuter jag sitter på bussen?
Uttrycket duktig tjej, googlar man på det så borde man snart få upp mitt namn på första söket. Jädrigt less på't. Så imorgon ska jag man up a bit och bara tänka på mig själv. Word.
Ikväll var jag dock inte så duktig. Var på affären med lågt blodsocker och ögonen rullade i huvudet på mig när jag försökte smita förbi snacksdelen av affären, men skylten brann i nacken på mig: ERBJUDANDE! Ja, så slank en påse chips ner i korgen. Kom hem, hällde upp en liten skål och satte på TVn. Helt perfekt. Biggest loser var det enda "vettiga" som jag kunde hitta så ironiskt nog satt jag och mumsade chips, hejade på dom och kände mig allmänt miserabel när de slet och tränade med jag satt under min varma filt i min gosiga soffa med en skål med chips bredvid mig. Så imorgon får jag skippa sovmorgon och ta mig till gymmet innan jobbet, det dåliga samvetet sköljer över mig fortfarande... Självdisciplinen, nån som sett den på ett tag och kan returnera den till mig?
1 kommentar:
Lider av samma! Det är nog most def en släng av social fobi. Eller rentav bara ointresserad av den andre som sitter där, så kan det ju också vara om man har mycket i huvudet själv :)
Skicka en kommentar