Minns specifikt en kväll när jag satt i godan ro och åt mina temackor med hushållsost och drack oboy, när jag plötsligt fick en känsla av att någon stirrade på mig. Jag flackade omkring med blicken en stund innan jag upptäckte vad det var.. Utanför fönstret stod någon och stirrade blint på mig.. Eftersom jag aldrig varit någon dramatisk typ så frös jag till is och mumlade tyst efter mamma.. "Mamma.. Maaammaaa.. MAAAMMAAA!" Sen ser jag hur personen utanför fönstret plötsligt står och skrattar, och i nästa sekund flyger dörren upp och där står han, brorsan, och är dödsnöjd att han lyckats skrämma mig. Det kan ju också tilläggas att detta inte blev sista gången. Inte konstigt att jag vägrar bo på första våningen efter de hemska minnena!
Nu är det dags att runda av dagen, men innan dess hoppas jag att ni kollar på den här damen. Älskar att de använder sig av samma motto som jag gör; vill man så kan man!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar