Ibland får jag en krypande känsla av att något inte stämmer och en sådan känsla har jag haft i snart tre veckor nu. Jag vågar eller orkar inte ställa den simpla frågan som förmodligen skulle bevisa eller motbevisa mina tankar eftersom jag inte vet om jag skulle få ett ärligt svar. Så istället går jag och väntar samtidigt som jag hoppas på att jag har helt fel. Det värsta är bara att min magkänsla de flesta gånger har visat sig ha rätt.. Ikväll har jag den här tanken pockat på min uppmärksamhet hela tiden, vare sig jag försökte skrämma upp mig genom att kolla på andarnas makt, laga mat eller kolla på en av Jim Carreys filmer, så har den poppat upp och stört mig. Förundrar mig också över att jag plötsligt blir rädd för att ta en diskussion med någon. Märkligt.
Den senaste veckan har jag varit en ordentlig soffpotatis. Det gick helt bra till fredagen, sen glömde jag bort hur jag tar på min träningskläderna och vägen till gymmet. I stället har jag matat mig less på dåliga TV-program.. Måndagar har blivit en helig TV-kväll för mig, The Bachelor går då och även om det är så riktigt kasst så kan jag inte sluta titta. Samma sak på tisdagar, då är det Biggest Loser. Jag sitter och hejar fram dom medan jag själv inte har rört mig mer än nödvändigt på hela dagen. Ironiskt? I morgon ska jag tack och lov till PT:n och bli lite piskad, lika bra det så det blir ordning på torpet igen. Stafetten närmar sig med stormsteg och snart är väl september och halvmaran här också.
Även om jag har en krypande känsla i kroppen och är en soffpotatis ibland så är allting ganska bra ändå. Man kan inte begära allt, göra allt rätt och tänka rationellt jämt. Sån kommer jag aldrig vara, och hellre aldrig vilja bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar