Efter 3 veckors frihet från både jobbet och Oslo är jag nu tillbaka i den älskade-hatade staden. Det kändes som jag inte varit här på en evighet, men efter ett dygn känns det som jag aldrig varit ifrån den! Jag har i alla fall haft en fantastisk semester med extrem värme, både i Sverige och Grekland.
Första veckan började i Värmland, och jag blev fort lidande av sömnbrist eftersom jag inte är van att somna till barnskrik eller vakna till det. Många timmar om dagen blev det fix inför det kommande bröllopet, det skulle färgas hår, fixas naglar och ögonfransar och i sista sekund upptäckte jag också att sömmerskan som lagt upp och sytt in min klänning troligen trodde att jag vara mindre om bysten än vad jag är. Paniken byggdes upp men där får jag bara tacka för att Facebook finns! Inom loppet av några få timmar, hade jag fått hjälp och klänningen var omsydd. Lättnad! Fick kvalitetstid både med familjen och med Maria och de små kidsen. Sen åkte jag vidare mot Falun för att hjälpa det blivande bröllopsparet att fixa med lokal och göra en tärnas uppgift.. Ju mer det nalkades bröllopsdag desto nervösare blev jag.. Jag hade anmält in att jag ville hålla ett tal och jag ångrade det bittert många gånger, både när jag satte mig ner och försökte komponera ihop något och även timmarna innan det skulle ske.
Bröllopet var självklart underbart! I strålande sol (inte helt optimalt i en 3-lagers klänning vare sig för brud eller tärnor och heller inte för karlarna i kostym), kom vi roendes till en låt av Håkan och brudparet vigdes under bar himmel. De var så otroligt vackra att jag fortfarande får en tår i ögat när jag tänker på det! När vigseln var över startade minglet och då kom toastmastern och berättade för mig att jag inte längre skulle hålla tal som nummer 5 utan som nummer 2. TVÅ?!, sa jag och började svettas (om än mer än tidigare).. Nej, det går inte! Inte tvåa, efter välkomsttalet?!. Toastmaster sa att det skulle gå så fint så och stack ett till champagneglas i handen på mig. Jahapp, den lilla pressen som jag hade glömt för ett ögonblick var alltså tillbaka igen. Nappade åt mig en öl också och började gå igenom talet i huvudet. Fan fan fan, varför har jag gett mig in på det här, tänkte jag flera gånger. När välkomsttalet var avklarat drack jag vin som aldrig förr.. Jag visste att någon gång vid förrätten var det min tur. När toastmastern plingade i klockan stannade världen still för ett ögonblick och jag hörde han säga att nu är det dags för en barndomsvän till bruden att hålla tal. Jahapp, det var bara att resa sig upp och hoppas på att inte svimma av.. Talet gick faktiskt bra, jag gick in i samma roll som på jobbet när jag pratade men i slutet av talet kunde jag inte hålla barriären uppe utan fick göra ett par pauser för att inte börja lipa. Phew, efteråt trodde jag den sprängande huvudvärken skulle ge sig men trots 5 alvedon under dagen och lika många resorb hjälpte det inte så jag beslutade att dricka bort det. Funkade prima. Jag har sagt det förr och säger det igen, allt du behöver är ett par öl så fixar sig det mesta. Hela dagen och kvällen var så extremt lyckad med fler tal än de hade kunnat tro och middagen blev en lång sådan. Om de var vackra? Har aldrig sett några finare människor.
Dagen efter tog jag tåget mot Arlanda och flög tillbaka till Oslo för att invänta nästa flyg. Halv 12 lyfte vi mot Rhodos och jag somnade innan vi lyfte. 3 dagar på Rhodos räckte, jag blev stressad över alla turister så jag var glad när vi satte oss på färjan mot Santorini. Jag var på Santorini tre dagar förra året och jag var inte så imponerad som alla andra verkar vara så att vi bara stannade där en halv dag gjorde mig ingenting. Det är fint, men det är överprisat och extremt mycket turister! Vi tog en ny färja till Naxos och det gillade jag verkligen! Promenadavstånd, mysig fiskeby och helt fantastiskt vatten. Efter några dagar där åkte vi över till Paros och det gillade jag minst lika mycket! Påminde om Naxos men det var mindre. Jag hade hört att Parikia, "huvudstaden" på Paros inte var mycket att ha så mina förväntningar var i botten. Jag blev dock snabbt överraskad över hur mycket jag gillade det! En dag åkte vi över till Antiparos, en liten ö utanför Paros och vi besökte även Naoussa. Efter tre dagar där fick vi åka tillbaka till Santorini och jag var ju inte helt begeistrad över det men flyger gick därifrån så what to do? Ja, det blev att hänga på stranden igen då även om jag var sjukt trött på det vid det laget. Semestern var toppen med andra ord, jag såg mycket och åt väldigt mycket. Badade som en liten unge och solade som en gammal tant med massa solkräm. Fuck cancer liksom.
Nu är jag tillbaka i verkligheten igen och som vanligt är det med blandade känslor. Men denna gången lite mer blandat än vanligt..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar