det är förvisso en fin månad med alla färger. men kylan och mörkret kommer med på köpet, och det är det som påverkar mej alldeles för mycket. jag tycker inte något är speciellt kul (förutom träningen då, men den måste jag hålla upp med i sex veckor snart) och jag har egentligen ingen lust att gå ut igen när jag väl har kommit in i lägenheten. det sociala påverkas ju om något, det är nästan så jag undviker vissa vänner/kollegor på jobbet och gärna utanför också för tillfället. det handlar dock inte främst om att jag inte vill se eller prata med dom, men det är för att alla i min närhet har drabbats av någon oktoberfeber så antingen är det dålig energi och klag som kommer från dom eller så är det berättelser om helgens erövringar. just nu orkar jag inte vara den starka som motiverar och pushar. och jag är heller inte ett dugg intresserad i vad, hur och när det hände i helgen. har liksom fått avsmak. och tur är kanske det.
inatt drömde jag om min rebound (som jag för övrigt inte har pratat med på två månader), vi bråkade och jag bad han dra, att han skulle försvinna ur mitt liv. mitt i denna ursinnigheten så hör jag ett ljud långt bort ifrån, och efter någon sekund inser jag att det är min telefon. jag vaknar och tar ner telefonen från fönsterblecket - och där har jag ett missat samtal från personen ifråga. hur scary som helst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar