And they named her so..
lördag 16 oktober 2010
nattlig lektyr
jag var bara tvungen att höra hans röst, så jag ringde. värmen som spred sej i kroppen när jag hörde hans skratt var oväntad men ändå en skön känsla. nästa gång bromsar jag inte. det ska jag aldrig göra igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Senaste inlägg
Äldre inlägg
Startsida
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar