Varje morgon möter jag poliseskorten med de fem motorcyklarna, den ena polisbilen och den vita pikén. Jag mår psykiskt dåligt över tanken på att jag är mindre än 50 meter ifrån en av de värsta människorna jag hört talats om. Och jag blir så ruskigt förbannad när jag läser: "Jag har handlat för min folk och min kulturs bästa". Dessutom är det vansinnigt att man låter honom ha kontakt med omvärlden, genom brev till andra människor som anser honom som sin mentor. Vem har egentligen rätt till att leka någon övermäktig gud, bara för man anser att något är fel? Varför följer så många människor denna grymma persons rättegång och hör på hans enformiga mantra om hur världen borde vara, enligt honom? 
Jag orkar inte se på nyheterna, än mindre läsa de norska tidningarna. Han provocerar mig, och han skrämmer mig. Vad händer härnäst? Vem går in och leker gud nästa gång? Mördar människor för dem har ett intresse och andra åsikter? Helt fruktansvärt att journalister och media köar utanför tält som är uppsatt utanför Tinghuset. Folk som menar att det är fel att man inte filmar när han pratar om sina vridna tankar om världen och samhället i Norge. Han är människa som har valt vad han tror på, att säga att han är psykiskt sjuk vore enkelt och därmed ännu enklare att döma honom till psykiatrisk vård. Han kommer aldrig förändra sig, han kommer försöker sprida sitt budskap vidare till andra och det gör mig illamående. 


Det är bara så tragiskt. Jag får ont i magen. Jag tänker på de anhörigas familjer, hur de överlever varje dag som går och hur de mår just nu.