Live it. Love it.

Har läst några inlägg från den här bloggens start i 2007. Det är onekligen en hel del som hänt på 5 år, och jag blir förundrad över hur mycket jag skrivit som absolut inte borde ha noterats för omvärlden eller mig själv heller för den delen. Men det är väl bara att rycka på axlarna och blicka framåt istället antar jag. Förmodligen kommer jag skratta gott åt det när jag blir gammal och grå. Men vad som har varit återkommande är att jag skrivit "nästa år, då ska det bli mitt år!". Och jag vet ju själv att jag vid varje tillfälle jag entusiastiskt har skrivit det menat att det är året jag ska ut och resa. 


"2010, det blir mitt år!"
"2011, det är året när det händer!" 


Ja, nu är det 2012 och här sitter jag i en soffa i Oslo. Jag hade faktiskt i 2011 skrivit något om hur 2012 skulle bli också. Men efter att ha sugit lite på den karamellen så har jag kunnat komma underfund med att jag inte kommer komma iväg på resan jag syftar till i år heller. Men hur bra har inte 2012 varit än så länge? Det har ju bara gått åt rätt håll för min del. Fått den ena tjänsten efter den andra, klarat av saker som jag tidigare inte trodde var möjliga och det återstår 8 månader kvar av det här året. Så jag måste ju medge att jag är nöjd med tillvaron, även om jag inte befinner mig på en resa, i ett land som har en helt annan kultur och annat språk som jag är van vid. 


Så, istället för att skriva "2013, det blir året det händer!" så har jag istället satt en tidsfrist. Om jag nu ska ut och resa en längre tid så ska det göras innan jag fyller det magiska talet 30. För om jag nu eventuellt vill skaffa mig en familj och barn, så kan det lätt göras senare. Därmed har jag lättat på pressen till mig själv, och istället hinner jag fokusera på nuet som är viktigare än att drömma sig bort till något som aldrig kan ske såvida man inte gör det bästa utav situationen man är i.