Ännu en julhelg är över och jag sitter på bussen, på väg hem till Oslo. Som jag tidigare nämnt åker jag oftast hem med ett vemod som inte går att förklaras. Jag är rädd att den idylliska julen inte ska bli så lyckad, eller att jag återigen ska känna mig som en liten flicksnärta när jag åker till mormor & morfar. Varför? Jag skulle vilja kalla det dysfunktionella tankar, ni vet, att man inte duger eller är nog smart - man har nedlåtande tankar om sig själv. Jag bestämde mig i år för att ruska av mig de där löjliga påhitten, jag duger visst som jag är och ingen kan kalla mig dum. Höstens slit har gett sitt resultat, jag har blivit mer medveten om mitt sätt att tänka och prioritera. Dessutom har jag insett att om jag vill eller orkar klarar jag mer än vad jag tidigare trott. Precis som alla andra också kan.
Så, med en annan syn på mig själv och med ett djupt andetag valde jag den andra vägen, och julen kunde inte ha blivit bättre! Hjärnspöken vs Fia 0-1.
Så med förhöjd självkänsla, aningens tajtare byxor efter julhelgen och några fina minnen rikare sitter jag på swebus 888 och njuter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar