weak.

im so weak, so weak, whatever i say or do, it always make me fall back. fall back to love.

what if.

idag tror jag att det inte finns nån som ser mer sliten ut än mej, ett par vinglas igår slutade snart i flaskor och fyllan var ett faktum. träffade på en snubbe som jag förföriskt hade fört ut på dansgolvet förra helgen (?) och jag önskade mej långt bort när han kom efter mej. men slutet gott, allting gott. nu är man ett telefonnummer rikare. hah. träffade killen vid halv ett, istället för nio, härligt med folk som inte kan klockan, eller hur? men det slutade i varje fall i peace och det slutade med att vi hade riktigt trevligt. tror inte det kommer hända nåt mer nu dock, att ha träffats fyra gånger på tre veckor medan karln faktiskt har en flickvän sen två år tillbaka känns inte ok. inte för jag borde bry mej om det, men i know the feeling när/om det kommer uppdagas. nu ska jag snart öppna lördagsölen och börja pudra bort alla skavanker och ringar under ögonen för ikväll ska man göra oslo igen. helt underbart att vara här, tror inte jag kan säga det nog många gånger, det händer något hela tiden. fart och fläkt ska det ju vara, helst lite av ett kaos, då är det perfekt. imorn ska man jobba på travel value på gardermoen, känns inte helt uppiggande men cash is cash. kos dere!

i rock the party

nu är det en välförtjänt fredag. vinet flödar efter en vecka full av massa jobb och överraskningar. nu blir det lite "billighets"öl på stargate med kombosarna och sen ska jag möta upp en ny mr black. varför inte tänker jag. varför tänker nog en del av er. ptja, den som aldrig spelar varken vinner eller förlorar, och hur kul är det att leva i vissheten om att du kunde men aldrig gjorde det? ha en wicked fredag allesamman, i will for sure!

there will be sorrow.

den här sommaren har definitivt varit ett uppvaknande för mej och jag har inte mått så här bra på väldigt länge. sen kommer tyvärr dom här nedgångarna, svackorna, när man känner sej uppriktigt uppgiven och värdelös. och det finns bara vissa som kan få mej bli så nedstämd, och det är mansfolket som går och gör min värld upp&nervänd. det måste finnas en anledning att jag träffar asshole på asshole. dom flesta vet ju hur det gick med min lilla man i panama. han slet ut mitt hjärta med sin bara hand, och hans lögner penetrerade det sakta men säkert så jag till slut inte visste om jag skulle överleva. jag skaffade mej någon annan, nån som återigen fick mej att skratta och må bra. det går inte att jämföra han med den lilla mannen, men nog lyckas jag bli besviken igen. och för omväxlings skull (eller inte..) så träffade jag någon som kändes ok, och jag tänkte: nu kör vi, det kan ju inte gå åt helvete en gång till!? men nog satan gick det åt helvete det med. så ja, nu känner jag mej uppgiven och hatisk gentemot dom. jag är fanimej ett kap, en riktigt bra tjej med schyssta värderingar och ett öppet sinne. det är väl just det. jag måste skrämma dom. jag är helt enkelt för stark, dom vill ha nån mesig liten tjej som följer deras minsta vink. men sorry, jag köper inte ert fjäsk. jag har lärt mej för livet. men min svaghet kvarstår. jag borde inte fästa mej så fort. jag borde vara mer misstänksam. men hur trist och energikrävande är inte det?

sambos.

igår: på tåget, aningens onyktra, aningens spända.
idag: hemma igen, aningens sliten, aningens bakfull, men nu öppnas bag in boxen. hörde jag skål?

gunnar.

jag är igelkottvakt. idag när jag skulle ge det söta lilla djuret lite mat och vatten började han utan förvarning fräsa åt mej på ett hemskt obehagligt sätt. jag blev självklart livrädd och försökte hyscha på honom i ren panik, men det fick honom att fräsa ännu mer. jag stängde buren illa kvickt och stängde dörren bakom mej utan att titta tillbaka. jag och gunnar är nu officiellt ovänner och tycker inte alls om varandra längre.

se så söta & oskyldiga dom ser ut. skenet bedrar mina vänner.

bad one.

efter timtals av samtal och problemlösningar så brister det ibland. igår var en sån dag, jag skulle ringa till en support angående en kund, en kund som hade ett utländskt namn, och jag var noga med att ta personnumret så jag slapp säga namnet själv. samtalet löd.

"hej, det är sofia från ikea kundesenter. kan du hjälpa mej att hitta en kund med personnummer .........?"
"ja, ett ögonblick.. ok, där hade vi henne.. hång trång?"

varpå det det blev ett lång pinsam tystnad medan jag pressade fram mina frågor och samtidigt bet mej i tungan för att inte bryta ihop. inte konstig tjejen valde att stava sitt namn för mej istället för att säga det. att man aldrig kommer ifrån den humorn..

(namnet i sammanhanget stavas alltså inte så som det ser ut.)

bzz.

ikväll har det grubblats en hel del. har inte alls en lika bra dag som igår. och anledningen är rätt och slätt pengar. det känns inte som om jag kommer ikapp alls. norge i all ära, men inte ens detta landet kan rädda min pengasituation just nu. om ett par månader är det säkerligen bättre, men att behöva fundera på om varenda litet inköp är nödvändigt eller inte är fruktansvärt påfrestande. självklart ska man tänka positivt och leva likaså, men fan, kom igen nu. nu får det klaffa. snälla? jag har förvisso ett par dumma val i livet, och kanske varit alldeles för naiv i vissa situationer, och det får jag definitivt tillbaka nu. hade jag inte gjort som jag gjort för ett år sen hade jag varit en mycket rikare fiffla idag. men å andra sidan, man lär av sina misstag. och lär man sej inte av sitt första, så lär man sej förhoppningsvis efter det andra. ain´t gonna happen again. men idag så löste sej mitt sängproblem. och jag ska till ikea och inhandla en byrå eftersom mina hyresvärdar låter mej dra av en tusenlapp på hyran för att få ett någorlunda beboeligt rum. det är bra. för nu vadar jag omkring i mina kläder som ligger utkastat på golvet, är kanske inte så stor skillnad emot hur det skulle se ut om jag faktiskt hade en byrå, men då har jag ju åtminstone ett val.
och snälla igen, kan ni inte tipsa mej om lite musik. jag står och stampar i mina spår där jag lyssnar på lasse och reggaeton, behöver nåt nytt (eller gammalt också för den delen). brainstorma åt mej faz favor!

pull it off.

kvällen igår var väldigt trevlig, det serverades rödvin & mammamia med sjukt kul sällskap! var i ett gammalt hus, där jag vet att min gbg-jenny skulle ha smält av flera gånger. precis hennes typ av inredning. jag var mest rädd eftersom det knakade och knarrade hela tiden. men jag ska inte klaga. kul att vara ute på äventyr. och så fick jag massa beröm på jobbet idag med, och jag suger åt mej det mer än nånsin. det är min tur att ha det bra nu, efter allt som hänt tidigare. jag är värd det, och jag tänker inte ens vara ödmjuk denna gången. men det underliga är att det förflutna alltid kommer ikapp, alldeles nyss hittade jag ett exs tjej. jag ville kasta datorn i backen, stampa på den och bara visa alla vilken avsky jag känner gentemot henne. men återigen, hon blev minst lika bränd av han som jag (av mej) och hon gör ju faktiskt inget fel. jag försöker att vara stark, men satan, det snör ihop sej i magen likt förbannat varenda gång. det är då det är bra med flörtar. man glömmer det gamla lika fort som det slår tillbaka. men snart så. tiden läker alla sår, men nu har det gått mer än fem månader. behöver jag gå i terapi snart?! annars blir jag ett psykfall? äh. imorn är det tisdag, och det är ännu bättre än en måndag!

.

en helg avklarad, och äntligen har jag fått vila upp mej lite! jobbet flyter på bra, men jag måste erkänna att jag har problem med vissa norska dialekter, som tur är så har dom oftast lite medlidande med en svenskan på andra sidan luren så dom slänger gärna in lite svenska ord eller pratar lite långsammare. det här kommer bli fin-fint!
i fredags så blev det lite vin, öl, jägermeister och cider och det kändes dagen därpå speciellt när jag inte hade kunnat sova speciellt mycket. vi hade superkul iallafall, jag & helena segade omkring här i några timmar, sen mötte vi helle med sällskap och så blev det lite häng på stargate, för att sen vandra in på nån bakgård nånstans på grönland. avslutade kvällen vid ingången på one way, ett ställe som spelar mycket fin latinomusik. nästa helg blir det definitivt att gå dit! nu ska jag hoppa på ett tåg mot nån lite byhåla och möta nån som jag mötte nånstans, nångång. på vinst eller förlust! ha en fin kväll!

hero of the day.

idag smälte mitt hjärta totalt för en kille på jobbet! han berättade att han varje månad sätter undan runtomkring sextonhundra nok till sina fadderbarn han har. han är alltså fadder till tre "barn", vilket i sej menas tre familjer i två olika länder i världen. han har fått kort på dem från det att han började med att sända in pengar tills nyligen då dom alla barnen nu börjat gå i skolan, lära sej engelska och ha skoluniformer på sej. han uttryckte det med en sådan stolthet i rösten att jag blev alldeles varm inombords. snart ska han också dit och hälsa på dem. vilken känsla! det är verkligen något man borde göra. hans resonemang lät: om jag går ut och dricker tre öl så spenderar jag trehundra kronor, varför inte istället ge det till dem som faktiskt behöver det mer, till dem som kan låta sina barn gå i skolan och få en bättre uppväxt genom dom få pengarna? det var bara så vackert sagt. han kommer alltid förbli en hjälte i mina ögon.

make up.

jag funderar lite på mineralsmink. det låter intressant. mitt enda problem är att jag vill köpa det från en sida som jag inte minns namnet på. nån "blisnygg"sida. hjälp?

as the star i am.

jag vill synas, jag vill lysa! stå och ta emot ovationer på ett blygsamt sätt medan jag strålar av stolthet och lycka. för att komma till just det tillfället i livet så är det dags att börja satsa. jag kommer hamna där, förr eller senare, för att kasta bort vad jag är fruktansvärt bra på skulle vara ett hån emot dem som inte har samma förmåga att förmedla på det sättet jag kan göra.

nu är jag på jakt efter en gitarr. denna hösten kommer bli en kreativ sådan!

so proud.

nu är sju av tretton arbetsdagar på rad avklarade. jag må vara sliten, men det stör ändå inte min livsrytm. idag vankades det inflyttnings- och nytt jobb paj i lägenheten. jag åt som om det inte fanns någon morgondag, lika bra att passa på när man blir bjuden, inte sant? jag och helena tog oss en kvällspromenad och kollade in oslo i kvällsmörkret, det slutade med att man nu har fått snacka lite engelska med ett par snubbar, och jag känner mej nöjd. saknar att snacka engelska, blir alltid lika exhalterad när någon på jobbet kommer och konverserar, helt underbart.

en fråga som kommit över mej på senaste: är vi vita lika stolta över vår hudfärg som dom svarta? eller handlar det om att dom svarta upplevt såpass mycket rasism att dem måste hävda sej?

just do it.

är på topp idag, vet inte om det beror på sömnbrist eller solen. idag är en sån dag som jag skulle kunna göra vad som helst! trots att jag lever i ett rum fullt med kläder & en madrass på golvet med ett provisoriskt tygstycke upphängt som gardin så känner jag mej lyckligare än någonsin. tycker det är lite lustigt hur det kan variera från dag till dag, men just i denna stund så mår jag så fruktansvärt bra! inget nytt har hänt här mer än att jag är så pank att jag förmodligen får leva på vatten och luft till lönen kommer. tatueringen läker nu, det känns vill jag lova. det är ingen höjdare när det kliar och man inte får klia tillbaka. försöker lura hjärnan genom att klia nån annanstans, men det går tydligen inte på detta. nu blir det att leta efter månadskortet och sen svida om och tuffa iväg till frogner för mat med bror, far och deras damer.

hate to say i told you so.

jag har ju glömt att berätta att jag fått mej ett nytt jobb, numera ska jag ta emot samtal på ikeas norska kundservice. det verkar inte riktigt som om jag någonsin kommer få mej ett annat jobb än just kundservice, men jag tycker det passar mej ganska bra. att däremot lära sej alla ikeas produktnamn är en annan story. har varit utbildning hela veckan, och till helgen ska jag tillbaks till gardermoen och jobba lite till. flyttade gjorde jag i måndags också, bor numera med tre svenskar och en norrman. en något skrattretande historia till dem som alltid säger att det är så farligt att resa ensam, att allt otäckt som man kan stavas till händer i de otäcka, främmande länderna.. häromdagen blev två stycken skjutna hundra meter från där jag bor. jag tror det stavas O S L O. och jag säger återigen. skit händer överallt i världen. det handlar bara om att ha sunt förnuft och ha turen med sej att man inte hamnar mitt i ett uppgör, går ensam i mörka gränder, eller springer omkring med en rolexklocka i fattigare länder. det säger sej ju självt. tycker jag då.

let it fade away

ensamheten gör sej påmind, inte för jag på länge haft någon fysisk kontakt med någon som jag har känslor för, men har haft mina samtal där någon har talat varmt om mej med mej. nu när någon sådan inte längre finns så känner jag mej verkligen ensam och ynklig, och var jag än vrider huvudet så ser jag dessa lyckliga par. inte för jag missunnar dom, snarare tvärtom. jag är däremot rädd för fysisk kontakt, förmodligen för jag blivit så bränd som jag blev av min föregående (eller är det fortfarande min nuvarande!?) kärlek. jag skulle just nu inte säga nej till någon som faller mej i smaken, någon som får mej skratta och som visar uppskattning utan att det ska bli alltför seriöst. det kommer ta mej lång tid att lämna ut mej såsom jag gjorde sist, ibland tvivlar jag på om det någonsin kommer hända igen. för att genomgå det jag redan gjort om och om igen, det är inget jag längtar efter. och så här efter tre månader, snart fyra, utan att varken ha pratat eller sett karln så är han tyvärr fortfarande kvar. han dyker upp när jag minst anar det, speciellt när jag lyssnar på musik, ser någon med röd-gul-grön stil och stort hår. ziggi-need to tell you this. första kvällen jag såg honom i panama efter nio månader. det är etsat fast i min näthinna. för alltid.