Inga konstigheter.

Det här med bloggandet går upp och ner, och största orsaken till det är att jag inte längre känner att jag kan skriva om de här små detaljerna som händer i mitt liv. Varför det är så? Ja, det kan man ju undra.. 

Från och med nu orkar jag inte längre skriva i kryptiska former. Här kommer det. 

Jag har haft två fantastiska månader med en person som jag inte skulle vilja välja bort för något. Problemet (alltid finns det visst ett sådant) är att han precis kommit ut från ett långt förhållande, och som känt har jag inte haft ett förhållande på en evighet. Jag är redo, det är inte han. Så nu slits jag mellan förstånd och vilja. Egentligen, för mitt eget bästa borde jag inte fortsätta träffa honom ifall jag skulle falla för honom. Men å andra sidan har jag en person jag kan prata med allt om, en person som får mig att skratta tills tårarna sprutar och som får mig att känna mig lite mer levande igen. Det vore kanske en idé att strunta i att vara så förbannat förnuftig och hellre ha det bra en stund, kommer smällen så gör den det, kanske den inte kommer alls. 

På fredag är det begravning och det har onekligen påverkat mitt humör hela veckan. Jag har inte varit hemma och träffat familjen efter att Claes dog och jag är rädd för hur jag kommer reagera när jag träffar dem. Oavsett räknar jag med att det blir en fin begravning, precis såsom han hade velat ha det.