det är sant, jag lever. befinner mej i sverige, kristinehamn, forsvägen för tillfället - alltså hos maria & pontus. har haft hektiska dagar sen jag lämnade målöy. (som för övrigt inte var lika simpelt som jag trodde). hunnit inhandla några nya trasor att kila omkring i på stranden i panama, och även hunnit dricka otaliga mängder kaffe. trots detta är jag trött som ett troll 9 på kvällarna & vill inget annat än kura ner mej i sängen men jag håller mej vaken. dom jobbiga arbetsdagarna på seafood gynnade mej på många sätt, jag vaknar mellan 8-9 varje morgon och är utvilad. inte illa pinkat alltså!
jo, henresan hem började relativt dåligt. vi stressade hem efter jobbet & packade ner det sista, sen åkte vi ner till kiwi där hållplats nr 2 finns i målöy. fyra svenskor stod senare och trampade och funderade på vart bussen tagit vägen, och plötsligt ser vi en buss, snarlik den vi ska åka med, åka förbi oss - utan att stanna. vi står med gapande munnar & frågar varandra om det var "vår" buss. en norrman bakom oss bekräftar att detta är sant, och vi börjar riva oss lite i huvudet & snart stod alla och rökte med nervösa ryckningar i ansiktena. det visade sej att bussen inte stannar på hållplats nr 2 på lördagkvällar, så vi fick hoppa in i en taxi och jaga efter bussen. den stod snällt & väntade på oss femton minuter bort, så vi sprang fnissande på bussen & tackade om & om igen chaffisen för han väntat. chaffisen informerar även oss nypåstigna att vi kommer bli "tre til fire timmer försinket till oslo" (i beg a pardon for my bad norweigan-skills). det var bara att gilla läget, somnade någon timme senare & vaknade ändå inte förrän vid gardermoen & då var vi en timme ifrån oslo.
tack målöy för denna säsong, och bjudaj - vi ses framöver!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar