jag tycker det är svårt med människor som är osäkra. jag blir själv antingen osäker eller alldeles för hård emot dom. det handlar helt enkelt om att jag inte vet hur jag ska handskas med dessa människor. man ser den flackande blicken, käkarna som frenetiskt går & går och det är lätt att urskilja dom ur mängden när det nästan luktar panik om dom. jag borde kanske inte säga för mycket, i vissa fall är jag också den där osäkra människan - fast inte på samma sätt. jag har genom alla osäkra år lärt mej att skydda med emot andra genom att visa en hårdare sida. kastar folk för mycket skit på mej, ja alltså - relevant skit, så skrattar jag bort det fast jag egentligen inombords gråter. men, man lär sej ju genom åren & att jag förflyttade mej bort från sverige har hjälpt mej otroligt mycket.
hur som, vet inte riktigt varför jag kom in på detta, men nu har det jobbats ett par dagar. mer än ett par dagar till och med, och jag har ont i nacke, rygg & fötter. fast hellre det än ett stillasittande jobb. imorn ringer klockan 06:07 så jag borde egentligen ta mej en blund nu. problemet är dock att jag hinner tänka så mycket på jobbet att jag är helt snurrig på kvällarna, tankarna vänder ut och in på mej. men jag ska åtminstone göra ett försök, godnatt allesamman.
... har satt linnet bak&fram samt ut&in. kanske är rätt trött ändå?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar