jobb i 10 timmar, hem - städa huset, ringa ett fjärrsamtal och mötas av en grinpelle, och nu sitter jag här. har fortfarande kläder som ska in i den lilla, lilla garderoben & sen ska jag lägga mej på mage & kolla på vänner. behöver piggas upp, fanimej. samma sak hela tiden va. jaja. sån kanske jag är. blir så galet, gråtfärdigt frustrerad & förbannad så jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen. kanske var livet bättre när man ändå var singel, och inte hade nåt otrivsamt jävla distansförhållande. kanske hade brorsans polare rätt. kanske. damn you.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar