söndag 17 augusti 2008

fyfan.

det är så grymt orättvist. förstår inte varför saker händer gång på gång. jag lider med dej. och hoppas såklart du kommer klara dej igenom detta. det är inget som säger att livet tar slut, men nog kompliceras det väldigt mycket. vi är många som tänker på dej iallafall.

citerar: hoppet är det sista som överger en.

Inga kommentarer: