om 5 dagar är jag hemlös, hittar inget boende som passar mej eller min tidsplan eftersom jag vet inte vad som komma skall. om 1 vecka så vet jag däremot hur min kommande framtid kommer se ut. jag önskar dock det kunde vara 1 vecka framåt nu, för det här retar gallfeber på mej. jag är uppstressad som aldrig förr & mer gråtmild ån någonsin. hade lite terapi bland träd & gott sällskap i helgen dock. helt underbart.
det ser dock ut som jag får säga till min arbetsgivare att tack för mej, hejdå. jag tänker inte bo på gatan, och jag tänker inte betala hutlösa hyror för att tjäna in några kronor. nej. jag får helt enkelt snacka med honom imorgon. det känns pinsamt. som ytterligare ett nederlag & jag känner mej helt okapabel till att skaffa en fungerande livsrytm. i två månader har det varit så här, men jag vet att det snart tar slut.
saknar min lilla man nu. eller ja, det gör jag ju hela tiden. men mer idag, och i helgen har jag varit på väg att hoppa i havet & simma över atlanten.
1 kommentar:
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article3072514.ab
hell yeah!
Skicka en kommentar