sjukan, tacos & skratt.

helgen är avklarad, och dagen-efter skakningarna likaså. mycket hävdes, och det var lika intressant som roligt att träffa alla gosingar från stenungsund igen! dessvärre var jag helt förstörd efter att ha hängt med i karlarnas tempo i hävning, så jag fick snällt sätta mej på tåget mot värmland redan på lördagen.

min lycka var gjord när jag fick träffa babysarna maddu & tildan. helt underbart att se dom igen! så dagarna som varit har jag & maddu spenderat på fik med massa snack & kaffe. i like!

satt på sjukan idag och inväntade herr doktor, då rullade en äldre man förbi i rullstol och hälsade på en bekant. dom började tala om varför dom var där, och främst varför den äldre mannen satt i rullstol. medan jag satt bekvämt tillrätta med VF i mina händer, och kollade över dödsannonserna säger mannen i rullstol. "jo, du vet. jag har cancer, prostatacancer. inte mycket att göra, så förmodligen kommer vi inte ses mer. vatten i benen, så jag kan inte gå och naglarna har jag tappat. det finns inte mycket till hopp." stelnade till mitt i min läsning och tittade upp, kunde inte annat än känna för mannen i rullstol som så tappert erkände sitt livs öde. det var både hjärtslitande & modigt av denna mannen att berätta för denna, till synes, långväga bekanta. tackade någon däruppe när doktorn kom och räddade mej från situationen. jag kände mej riktigt illa till mods en lång stund efteråt.

träffade pams idag, tog med maddu som överraskning och vi lagade tacos och åt tills vi sprack & skrattade tills vi tappade andan. ungefär. härligt att träffa fröken jakobsson igen, det vill jag lova!