Ego?

Idag när jag var hos optikern fick jag en fråga jag aldrig trodde jag skulle få medan jag fick min syn bedömd. Hon sa förvisso att hon skulle ställa en personlig fråga och att jag inte behövde svara, men jag kan ju inte låta bli att svara på en fråga.. Eller? Anyways, mitt i förhöret om hur länge jag haft linser, glasögon, allergier, torra ögon så berättade jag att jag har RP och det är ju en ganska ovanlig ögonsjukdom/synskada/handikapp så alla optiker får en drömmande blick och börjar ställa massa frågor. Den här var alltså ny..

"Har du barn?"
"Nej, det har jag inte.."
"Har RPn fått dig att tänka att du inte ska skaffa barn?"
"Eh, nej det har den inte."

Så började jag tänka efteråt. Vadå? Är jag ego som aldrig har tänkt tanken att inte skaffa barn för jag har en ärftlig sjukdom? Livet är ju inte förstört för att man har reducerad syn? Jag snubblar omkring, får folk att skratta och ser ingenting i mörker men inte är min livskvalité sämre än någon annans? Självklart önskar jag ju att jag också kan se stjärnorna på himlen, kunna gå ut på krogen utan att bli stoppad för ag ser för onykter ut, och kunna köra bil i mörker men man får anpassa livet efter det man kan göra istället för att fokusera på det man inte kan göra. Nu är det inte ens säkert att jag får barn. Men jag tror knappast att retinitis pigmentosan kommer vara orsaken om jag inte får det. Punkt. 

Apropå livskvalité så åker jag på långweekend imorgon. Warszawa och jag ska träffas en sommarhelg i juni. Det ska käkas polsk mat, jag ska njuta spa-behandlingar och shoppa. Om 12 timmar måste jag åka hemifrån. Om jag har börjat packa än? Näe. Jag hällde upp ett glas vin och blev sittande i soffan. Inget nytt under solen med andra ord. 

Planering

Det handlar om kvalitet. Livskvalitet. Det handlar om att inte stressa till gymmet för att gå ner ett par hekto utan njuta en öl tillsammans med en väninna. Sommaren bjuder på alldeles för många godsaker för att jag ska kunna säga nej. När den dessutom är såpass kort som den är bör den avnjutas ännu mer. 

Fick äntligen hem Mediterranean Europe med Lonely Planet så nu ska det reseplaneras inför semestern! Hade en tanke om Kroatien, Italien och sen avsluta i Spanien men Grekland börjar locka mer och mer.. Vad är att föredra, Kroatien eller Grekland? Spanien är redan klart, lägenhet är ju bokad så där blir det ingen förändring men det är första etappen. Italien måste jag till, vill se Rom, dricka italienska viner och äta massa pasta och pizza! Men först, Warszawa! Den som har tips om några av dessa ställen, let me know! 

Här är vi, 3 läckra damer från midsommarnatten.

Livets lilla spel

Inom loppet av 100 timmar kan det hända mycket i ett liv. Både toppar och dalar kan upplevas. Man hinner bli glad, full av förväntan och förhoppning men inom kort förbyts glädjen till förvåning och frustration. Som tjej vänder man på den minsta detalj, medan det för en kille kan handla om en världslig sak. Det är spelet som antingen är förväntat eller bara ett påhitt för att bygga upp spänningen, det spelet är så jävla game over. Passera gå och kom inte mer tillbaka. Jag stannar på Drottninggatan, och du som vill spela vidare - varsågod. 

Undermedvetet(?)

Ni vet den här förvånande känslan som uppstår när man är helt övertygad att man gjort allt som man ska och så upptäcker man att så var inte alls fallet? Jag har haft ett par sådana upplevelser de senaste dagarna. 

Den ena var häromdagen när jag försov mig. Jag kokar alltid ett ägg på morgonen under tiden jag sminkar mig och fixar håret. Så var även rutinen denna morgon. Trodde jag. När jag går ut till köket för att stänga av hällen och svalka ägget inser jag att det har kokat på fullt ös utan något ägg i. Snopet men mest irriterande för jag var kramp-i-magen-hungrig. Fick slänga väskan över axeln och småjogga mot bussen utan frukost i magen. 

Den andra händelsen var alldeles nyligen, när jag kom hem från jobbet. Jag sparkade till något när jag öppnade dörren och inser att där står den illaluktande soppåsen som jag kastade i morse. Konstigt, hur är det möjligt tänkte jag. Började även spekulera i om min kombo kommit hem tidigare från semester och ställt en påse där. Det fanns inte en tanke på att jag inte hade tagit ut den i morse. Det hände alltså aldrig. Lika snopet var det. 


Btw, gillar väderprognosen för midsommar. 20,8 mm regn. Underbart!

Fredag, 21.06.2013

Tid	Varsel	Temp.	Nedbør	Vind
kl 0–6		18°	0 mm	Flau vind, 1 m/s fra nordøst
kl 6–12		15°	0 mm	Lett bris, 5 m/s fra nordøst
kl 12–18		21°	15,6 – 24,4 mm	Lett bris, 5 m/s fra øst
kl 18–24		20°	8,6 – 20,8 mm	Laber bris, 7 m/s fra øst

Allt eller inget.

Biljetter till Lasses konsert i Oslo är inköpta! Nu är det bara att vänta till den 15de november, för då ska vi mötas igen. Ja, tillsammans med några tusen till. Hade egentligen hoppats på en sommarturné med vacker Lasse-musik på Operataket som för några år sedan, men det här blir bra. 

Har fortfarande inte hört något från läkaren och mina prover. Ska ta och ringa imorgon, begära en remiss så de kan plocka bort mina halsmandlar och så ska jag begära att få en ny tid gratis. Jag skulle kolla min leverfläckar som uppenbarar sig fortare än jag hinner säga "sol". Tack vare att jag blev felbokad så glömde jag bort att säga ifrån om det. Det borde funka? Ja, det funkar. 

Snart är det midsommar och ändå fram tills torsdag natt ska det vara strålande solsken, sen vänder det och så kommer regnet lagom till svenskarnas mest uppskattade dag. Har skanderat att man måste ha klänning på sig på midsommar, oavsett väder, och nu är det nog jag som får bita i det sura äpplet. 

Var på gymmet tidigare idag och jag måste säga att det är underhållande att se på andra människor. Det kom en söt liten tjej (ja, hon hade en kropp väldigt få skulle tacka nej till) och begav sig in mot maskinerna. Komiskt nog så var en maskin för hög för henne, och hon började titta sig runt efter hjälp vilket är helt fine. Men sen när hon gjorde två-tre reps, för att vända på huvudet och "be om hjälp" igen medan hon snurrade sina ipod-lurar runt fingrarna besannades mina spekulationer. Hon var där för att få kontakt med grabbar. Väldigt intressant, vet inte hur bra det gick men såg åtminstone en eller två stycken stå och prata med henne. Vi fick ögonkontakt ett par gånger och jag hoppas inte min alldeles för intresserad blick avslöjade mig (har dock svårt att tro hon såg något annat än ett röd-svettigt ansikte med tanke på att jag slet som ett djur på crosstrainern medan jag bevittnade detta). Det var ju grabbar som såg bra ut som pratade med henne, eller som hon pratade med. Jag tänkte vidare på det när jag tränade lite styrka och ser i spegeln en kollega bakom mig. Vi började prata och då dök lilla söta tjejen upp och hade exakt samma min jag tidigare haft när jag såg henne prata med dudsen på övervåningen. Det ska dock nämnas att min kollega inte är i 20 års åldern, och inte heller i 30 års åldern. Så möjligt att den söta lilla tjejen inte alls tänkte som jag tidigare tänkt, eller så tänkte hon att det var ödets nyck. Haha. 

När vi ändå är inne på gymmet så måste jag ju också kommentera andra människorna pustande, frustande, gnyande, stönande och jag vet inte vad. Jag ska helt ärligt säga att jag också ger ifrån mig en svordom eller annat när det är tungt, men detta sker endast när jag är med PTn. Medan jag stod och tränade min styrka så kom en snygg, svensk PT med en tjej i släptåg. Under en övning så blev det tydligen jobbigt för tjejen och hon stönade precis som om hon gjorde något helt annat. Till slut fick jag ta mig därifrån, jag klarade helt enkelt inte av att höra hennes flörtiga prat och skratt i pauserna och stönet under övningen.  Antar det är sådant man bör lära sig att stå ut med när man tränar på ett massgym. 

Ensam hemma

Det var en ordentlig snabbvisit i Värmland i helgen. Håret hann färgas, jag hann träffa mina kära föräldrar och ett par vänner. Hann även testa på hur Harrys i Kristinehamn var, och hur det kändes att sova bort en hel dag efteråt istället för att träffa de vänner man tänkt sig. 

Nu är jag ensam hemma. Den bästa känslan! Jag kan spela min musik medan jag lagar mat. Jag har haft på TVn under tiden jag käkade, annars har jag spelat gitarr så fingertopparna ömmar nu såhär i efterhand. Helt underbart att inte fokusera på dåliga TV-program för en gångs skull! Dessutom har jag lärt mig locka håret med en plattång. Jag har gjort matlåda och mellanmålslådor x2 tills imorgon. Man blir bra mycket mer effektiv och glad. 

Förkylning har mer eller mindre släppt så imorgon gör jag debut på gymmet igen, ska bli skönt att få röra på kroppen efter en vecka av självömkan, godis och alldeles för god mat. 

Fortfarande sjukstuga

Efter att ha spenderat en dag på jobbet kom den väntande förkylningen. Täppt näsa och huvudvärk. Och hosta. Hostbarn som jag alltid varit hade inte förväntat mig något annat, men jag hade glömt bort vad ont det gör med en ordentlig torrhosta. Imorgon kan jag ta lite Cocilliana när jag kommer till mamma, ska bli gott för bröstet och revbenen det! 

Testade dock mamma special idag, dvs hård macka med skivad vitlök (helst gömd under något som man fick när man var liten). Så blev det. Gömde vitlöken under en god skiva provence-skinka. Om det hjälpte? Nope. Det smakade fortfarande inte gott. Mitt te med en skopa honung i var heller ingen bra kombo. Men nu är det gjort och jag hoppas på stordåd. Hade en febertopp mitt uppe i hela medicinfifflet så nu ligger jag i sängen och ska sova. 

Game of Thrones hörni. Värt att se? Många säger ju det och jag har fixat första albumet, men inte riktigt bestämt mig om jag ska börja eller inte. Bu eller bä? Ja eller nej? 

BiB

Back in business! Googlade BiB - kan ju betyda lite vad som helst.

En timme sen till jobbet, mitt fina team jublade när jag kom gåendes och behandlade mig som en liten prinsessa idag. Ah, vad hade jobbet varit utan dem? 
När jobbtimmarna tog slut skulle jag och min träningspartner egentligen gå på spinning, men eftersom jag fortfarande inte är helt återställd blev det istället en latte och muffins. Hur mycket jag lagt på mig den här helgen och veckan vill jag inte ens tänka på.. Blir nog ett lugnare träningspass i morgon så jag slipper alltför dåligt samvete. 

Åker hem till Värmland över helgen men som vanligt vet jag inte hur jag ska hinna med allt. Mamma vill ha mig kvar i Karlstad så länge som möjligt medan pappa och Karin vill hänga med mig hela lördagen. Fick precis sms från min allra härligaste killkompis som frågade om jag möjligtvis inte skulle hem i helgen, för det skulle han. Sjukt kul, har inte sett honom sedan ... förra sommaren? Hurra för spontana påhitt! Hade jag inte varit sjuk så hade jag aldrig kommit på den här idén. Borde jag vara tacksam? 

Matkär

Många hävdar att när de blir sjuka tappar de matlusten. Det har inte jag gjort, inte den här gången. Jag har mosat i mig mat, kaffe, te, frukt, mat, mackor, juice och godis. Nu har jag förvisso inte legat i någon feberdvala utan snarare i en uppförsbacke mot feberdvalan utan att nånsin lyckas komma upp på toppen. Med andra ord ganska bra, är färdig med att vara hemma nu. 

Tog mig upp ur sängen efter många svordomar imorse, appade fram mig till läkaren (vad skulle jag göra utan GPS i telefonen?) och satte mig och väntade. Jag hade blivit uppbokad på en tid som min läkare inte hade. Toppen. Stackarn fick multitaska mellan mig och patienten som hade hennes riktiga första tid den dagen så all heder till doktorn. Mitt blod var inte alls medgörligt idag. Första sticket i fingertoppen som det vanligtvis brukar spruta blod ur, gav inte sjuksköterskan alls det hon ville så hon masserade fingret och vänta tålmodigt tills röret hon skulle fylla var fyllt. Sen fick jag vänta lite till för att sedan få komma in på nytt för att få ett par stick i kroppen. Först visade sig en bra blodåder i vänsterarmen, det visade sig att den inte ville ge ifrån sig något blod alls så då fick vi gå över till högerarmen. Där kom det, men det var väldigt trögflytande och jag fick frågan om jag inte var avslappnad. Försökte andas så normalt som möjligt, men att ha en nål instucken i kroppen ÄR ju smått obehagligt. Till slut hade hon fått sina fyra rör som åkte iväg på testing. Så nu får vi se om jag har allergi, nån sjukdom som gör mina mandlar gigantiska eller om det är något annat fel på mig. 

Bokade flygbiljetter till Polen idag, åker dit om 2 veckor på en långweekend innehållande spa, restauranger och shopping. Det är lugnet för stormen, jag inväntar den med spänning och passar på att ge kroppen det den vill ha innan det bryter lös. 

Sjukstuga

Jag visste redan när jag gick och la mig igår att den här dagen inte skulle bli helt som jag ville. Det blev den inte heller. Vaknade med en svullen hals och än mindre svullna ögon så jag ringde till Norges motsvarighet till vårdcentralen och bad om att få en tid hos min läkare. "Ja, den 18 juni, går det bra?". Eh. Nej?! Hade hoppats på att få en tid idag så jag en gång för alla kan få avklarat varför jag är trött hela tiden, varför det värker i kroppen och varför ögonen kliar och svider. Allergi? Influensa? Något annat? 

Har spenderat dagen på soffan, klickat hem en bok och bestämt mig för att åka hem och umgås med familjen i helgen. Har försökt fixa en router, utan succé. TVn har varit på i bakgrunden och när jag sporadiskt tittade upp och såg på "Spårlöst" - dvs adopterade barn som återfinner sina biologiska föräldrar, började jag hetsgrina och så gick det över på 30 sekunder. Otroligt konstigt. 

Sommaren har halvt om halvt kommit till Oslo också! I vintras klagade jag över att det var kallt i vår lägenhet, men nu kan jag glatt berätta att det är varmt. 30 grader varmt. Det hjälper inte med korsdrag. Det verkar vara min lott, att flytta till lägenheter som vare sig stänger ute kyla eller värme. Dagen jag köper så ska jag banne mig ha en bra isolerad lägenhet. 

Nu: choklad och jordgubbar. Just because I'm worth it. 

Hej!

De säger att tiden går fort. De där som säger det, de har otroligt rätt i det. Jag hinner knappt blinka så är det en ny dag, vecka eller varför inte månad! Inget extraordinärt har hänt under denna tiden förutom det följande bilder visar. Fest. Lite träning. Mer fest. En del sol. Men jag lever och mår hyfsat gött. Hej!

Jag firade 17 maj med champagnefrukost och massa mat. 

Sen var det sommarfest med jobbet - chefen (jag) skulle vara nykter. Not so much. 

Jag har tränat lite. Men mest försökt träna på posing, som ni kan se har det inte gått så bra.

Sen var det sommaravslutning med alla ledarna i en stuga vid vattnet, tre rätters och massa vin. Lövely.

Samt sommaravslutning med teamet. Grill, öl och kubb i strålande solsken. 

En promenad eller två har jag också hunnit med.