car crash no2

jovisst, det är uppenbart att vi inte ska hyra bil här i panama. efter mycket om och men, mutande av en taxichafför och ett dragit visa-kort så fick vi till slut en bil efter ungefär 3 timmars kämpande. vi är glada i hågen över att äntligen komma iväg, mot farallon och joel var första etappen. efter en timme sitter vi omtumlade, med skakande ben (läs fia) och blod i förarsätet. föraren körde alltför fort, tog en alltför snäv sväng och jag tackar någon däruppe som fick mej att ta på bältet en minut tidigare annars hade jag förmodligen inte suttit här med endast en bruten nagel och ett uppskrubbat knä. än så länge mår vi alla relativt bra, vi får se vad försäkringen täcker imorn. kanske blir det hemgång tidigare ändå.

nu väntar jag bara på att min svarta lilla man ska komma hit och hålla om mej hela, långa natten.

maddu - tack, och då menar jag verkligen bamse super duper massa tack. te amo!

förresten! vårt stammisställe här i panama city heter - till mina glosögda förvånade ögon white horses café. jag DOG när jag fick syn på det. här vill jag leva, här vill jag bo. det är ytterligare ett tecken!

fia: "kolla den här bilden. hahaha"

matilda: "vadå, är det en på mej?"

fia: hahaha, ja välj själv!"

que sopa?

efter att ha varit sängliggande i några dagar nu med magkramper och illamående börjar jag äntligen känna mej bättre! något har gjort att våra halvdana planer har dragit ut på tiden och, ja, imorn har vi varit här i tre veckor och inget speciellt nytt har upplevts. känts som jag varit fast i lägenheten i panama city eftersom jag inte orkat röra mej och dagarna innan det var jag själv här. så nu är jag måttligt trött på stan och på att sova bort dagarna (vilket är något som är fruktansvärt förekommande tyvärr). har försökt få upp de andra i en timme nu men utan resultat. pha. får väl ta mej ner till apoteket och köpa mej nåt lugnande till magen iaf.

det är fruktansvärt hett, 30 grader, och jag dör snart. lyfter jag lillfingret är jag redo att kollapsa. heh.

och just det, för er som hört nåt om giftermål så vill jag härmed bestämt förkunna att det finns inget sådant på tapeten.

svart/vit kärlek

pure love.

"ja älskr dejg"

ångesten har varit överväldigande idag. vet inte varför, men allt jag gjort har jag mått dåligt över. att jag känner som jag gör, att jag någon gång ska lämna detta - vilket ger mej ångest över att jag ens åkte hit första gången. längesen jag kände så här för nåt eller någon, sjukt skrämmande.

var på reggaekonsert igår. igen. mjo, vi var på samma dagen innan också. igår var det jag, tilda, lili & titi som gick ut. ja, lite tråkigt tyckte jag såklart det var att min dansanta man inte kunnat komma in till stan som planen var, men väl inne på stället släppte det lite. tills jag gick fram till baren och fick dagens överraskning: "it was my time to at least give you a small surprise since you gave me such a big one!". awh. fick mej ett frispel på en gammal man som inte slutade kladda på mej, men efter att joel hade ägt scenen ett tag & vi brudar rökt sönder lungorna utanför så åkte vi hemåt. som vanligt fick vi bara någon timmes kvalitetstid tillsammans, men det är bättre än inget. vi lärde ut lite svenska också, bäst var lili (som lärt sej dessa ord tidigare) som började rappa bajsa, prutt, prutt min älskling. haha. helt underbara människor, jag vill verkligen ALDRIG åka härifrån.

hola amigos

farallon - vita stränder, mycket sol & heta pojkar. med andra ord paradiset på jorden. vi åkte dit i fredags och har festat järnet - 10$ inträde & gratis sprit. motsvarar alltså 60kr. nog har vi rullat ut från stället. och inte mått som gudar dagen efter. det är hett. mycket hett. man hinner knappt duscha klart innan svetten pärlar sej i pannan. hehe.

åkte in till panama city igår igen. 8 personer i en vanlig bil. jag dog nästan av svettningar. självklart hade jag joel i knät eftersom jag inte ville krossa den lilla mannen, och ja. vi satt som packade sillar. urk. ut på nåt ställe med live uppträdande - reggae. var helt ok, om det inte vore för att det var överfullt med folk, värre än i bilen. vi upptäckte snart att vi var dom enda vita. det märktes. vi hade en ring av svarta män runt oss. vårt sällskap blev inte helt överförtjusta över detta, vilket resulterade i högljudda diskussioner efteråt. slutet gott, allting gott. efter jag hetsat halva timepiece på skype så däckade jag, halv 8 på morgonen. sorry guys om jag skrev fullständigt som en kratta. ehe.

nu ska jag fortsätta plugga spanska - por supuesto. sen till albrook - ett köpcentrum och spendera pengar.

ni mår bra allesammans?

ciao!

Panama 09.52

panama it is. så otroligt skönt att vara tillbaka här! varmt, höga ljudnivåer, underbara människor fast framförallt - inte sverige.

resan hit tog sin tid, först flygbuss från kga (ungefär 4,5 timmas färd), väntan på arlanda i 4 timmar, flyg till USA (8,5 timma), väntan i New York på 5,5 timma och slutligen 4,5 timma till panama. det tog oss runt 30 timmar att komma hit. men nu är vi här! solen har faktiskt inte velat titta fram ännu, men jag känner hopp för att bli rödbränd som en hummer även denna gången ;)

vi hade tänkt oss en storslagen överraskning på decameron för titi & joel, men vi kunde inte hålla oss utan jag ringde joel & tilda ringde titi. 2 timmar senare var dom båda i samma lägenhet som oss, och vi gick ut efter lite om & men. 6$ inträde & gratis sprit. det är vad jag kallar ett vinnande koncept (för mej eller baren vet jag dock inte).

morgonkaffe & cigg nu.

Sockerdricka & sprit

jag ljög lite igår. var inte på långa vägar färdigpackad, men nu så. 4 säckar med skräp & kläder, 2 resväskor fulla med kläder som ska lämnas här och en överfull ryggsäck som ska tas med + laptop. i know, jag kan ses som beroende. men jag vill ju kunna uppdatera er här hemma med lite smaskigheter också ;)

fick en liten bok av maria idag, på omslaget står det "just write it down or forget it forever". eftersom denna daman inte är lika haj på internet som vi ungdomar så lovar jag dyrt och heligt att skriva något, varje dag i den.

överraskningen ser ut att vara halvsabbad. dom är bra sluga di där panamierna, vad vi förstått det som så anar dom redan att vi är på g. damn it. vi som varit så diskreta heela tiden. haha.

sitter med öppen dörr nu och låter mej kylas ner. jag kan ta det för idag, om ca 32 timmar så är vi faktiskt framme. och vad som sägs så är det ruuuuskigt varmt i panama nu! :D

i´m all packed, i´m ready to go.

förra veckan var en bra vecka. jag & maddu hade många kaffestunder, och jag träffade på andra gamla vänner. inte jobbat någonting, sett framåt och haft en halvpirrig känsla i magen hela tiden.

imorgon är det dags, imorgon sätter vi oss på bussen/ i bilen mot arlanda. det är dags att lämna sverige, under den vackraste tiden på året, för att återigen gå in i den varma väggen när man kliver ut från flygplanet och ... främst överraska vissa människor. oh. jag ryser vid tanken. det känns så jäkla skönt att det snart är. jag finner inga ord. jag är helt uppspelt. och stressad. mycket som ska göras imorgon - klippas, växla pengar, träffa maria, träffa lina, tvätta kläder, städa ur mitt kyffe, tvätta bilen, träffa mamma, ringa unionens jävla skit a-kassa och lite sånt.

underbara håkan. älskar hans nya album.

sexta-feira

blir en förjäkla lugn kväll, igen. käkar ju fortfarande pencillin och det vore ju dumt att sabba kuren genom att supa mej vinögd. (haha). ska ner på stan och lämna in favvostövlarna på omklackning och sen inta familjen olsson-svahns soffa. slackerkväll. behöver det. har sovit förbenat lite denna veckan, anledningarna är både trevliga medan andra kan vara mindre skoj, but that´s life.

lärde mamma hur man använder msn igår. jag dog. bror ringer henne via msn, och hon svarar. då får hon plötsligt se sej själv, javisst inbyggd webcam har hon på datorn, och börjar skrika och veva. tills slut går allting ganska bra, tills msn fuckar sej och allt bror säger hakar upp sej. om och om, och om, och om, och om igen. jag skrattade så jag grät. helt underbart att lära den äldre generationen nåt nytt. haha.

inhandlade två schyssta toppar och en skjorta på vero moda idag. fräckt. sen köpte jag ett bälte. som jag tydligen inte behövde betala för. tro mej. jag förstår fortfarande ingenting.

regnar gör det med. älskade, hatade sverige. bah.

sjukan, tacos & skratt.

helgen är avklarad, och dagen-efter skakningarna likaså. mycket hävdes, och det var lika intressant som roligt att träffa alla gosingar från stenungsund igen! dessvärre var jag helt förstörd efter att ha hängt med i karlarnas tempo i hävning, så jag fick snällt sätta mej på tåget mot värmland redan på lördagen.

min lycka var gjord när jag fick träffa babysarna maddu & tildan. helt underbart att se dom igen! så dagarna som varit har jag & maddu spenderat på fik med massa snack & kaffe. i like!

satt på sjukan idag och inväntade herr doktor, då rullade en äldre man förbi i rullstol och hälsade på en bekant. dom började tala om varför dom var där, och främst varför den äldre mannen satt i rullstol. medan jag satt bekvämt tillrätta med VF i mina händer, och kollade över dödsannonserna säger mannen i rullstol. "jo, du vet. jag har cancer, prostatacancer. inte mycket att göra, så förmodligen kommer vi inte ses mer. vatten i benen, så jag kan inte gå och naglarna har jag tappat. det finns inte mycket till hopp." stelnade till mitt i min läsning och tittade upp, kunde inte annat än känna för mannen i rullstol som så tappert erkände sitt livs öde. det var både hjärtslitande & modigt av denna mannen att berätta för denna, till synes, långväga bekanta. tackade någon däruppe när doktorn kom och räddade mej från situationen. jag kände mej riktigt illa till mods en lång stund efteråt.

träffade pams idag, tog med maddu som överraskning och vi lagade tacos och åt tills vi sprack & skrattade tills vi tappade andan. ungefär. härligt att träffa fröken jakobsson igen, det vill jag lova!