finner mej själv nerkurad i sängen med ett onyktert och fånigt leende på läpparna. det har inte hänt ännu, men bara att höra rösten gjorde mej otroligt lycklig på en millisekund. någonting finns, någonting ska ske. jag avvaktar på det hela och tills dess så lever jag på minnena som finns där borta, långt bak i mitt gångna liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar