lyssnar på jävlar anamma. den gruppen jag dyrt och heligt lovade mej själv att inte lyssna på. jag ler till och med skrattar högt när jag hör dom patetiskt roliga låtarna.
"och allting var så jättekul och allting gick så fort, nu sitter jag här på ett cykelställ och undrar vad jag gjort. och jag är trött och jag har spytt och fått på käften av ett golv"
yikes. ja, nog kan man se mej som patetisk. men den där nyårsdagen i parken när alla var så grymt onyktra och sprang omkring med heliumballonger i strålande solsken. hahah. vad ska man säga. dom minnena får mej att le.
har självdött en stund i sängen. vaknade dumt nog (hur bra lät det där?), så nu kommer jag nog inte kunna somna förrän sent inatt. imorn ska fröken blond bli brunett. typ. trodde det var onsdag idag. men tjii fick jag.
hah. ni lär himla med ögonen när jag skriver detta : men nu har jag fått beviljad en semester igen.
denna är inte förrän i januari och ett sverige-besök är inte att tänka på. tanken är att styra kosan mot centralamerika istället. tänker dock inte nämna något mer om detta förrän biljetten är bokad och klar. promise.
två lugna dagar och det rycker i benen på mej. trots att jag är helt slut i kroppen. vad är det för fel? snart tänds julbelysning på le madeira. vackert. synd att det inte finns någon snö här bara. i miss.
vad jag även saknar är mina babes i sverige. och lulle.
har haft såna där drömmar som man helst vill ska hända i verkligheten, men som man förmodligen bara kan fortsätta drömma om. lillen som springer in på kontoret, letandes efter fia. maria och pontus som också kommer in genom dörren på kontoret är ett exempel. det värsta är att drömmarna känns verkliga så när man vaknar tror man att det hänt, hoppar förväntansfullt upp ur sängen i hopp om att få träffa dom. man hinner nästan slänga på sej alla kläder innan verkligheten hinner ikapp en. fy. man blir så besviken, och där var resten av den dagen förstörd.
igår var det min 14de månad på madeira. satan vad tiden går. alla frågar: när kommer du hem? sa du inte till nyår? jag må ha sagt det. men jag sa aldrig att det var bestämt, varför lämna ett ställe som man har det så bra på? nog för jag kan hata madeira ibland, men vad skulle jag kunna tillföra i sverige om jag ändå längtade tillbaka hit? neh. jag stannar. återkommer med hemkomstdatum!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar