för en kort tid sedan visste jag vem jag kunde lita på. vem jag kunde säga vad till. nu sitter jag mest på de mest innerliga känslorna som jag inte vill ska komma ut. vågar inte öppna munnen och berätta, vill inte att någon ska bli stött. bekymmersfritt var det för en liten stund sedan också, sen hände någonting.
idag känns det som jag är klar med madeira. kanske kan det bero på att människor som man tycker så mycket om lämnar stället också. men ja. nej. jo. det går upp och ner. för mycket funderingar just nu. för mycket press. för mycket samvete.
önskar verkligen jag kunde åka hem för en vecka. saknar alla så mycket. behöver en trygg axel att gråta ut mot.
(återigen) lasse winnerbäck - tidvis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar