torsdag 9 augusti 2007

Halvårsrensning

Som jag väntat på att muren någon gång ska brista och den har äntligen brustit. Känslorna svallade och jag fick allt ur mej. Det krävdes tydligen ett ensamt rum med en film. En film vars ena skådespelare var så mej upp i dagen. Personen som vill så mycket, hoppas så mycket och aldrig känner sig tillräcklig. Muren brast och nu mår jag plötsligt mycket bättre (och 5kg vatten lättare med en täppt näsa och rödsvullna ögon.)

Räknar ner dagarna tills jag får träffa alla jag längtar så grymt mycket efter. Dom som inte kommit ner och hälsar på. Klart man blir besviken, man hoppas ju så innerligt att visa upp sitt hem för de som man bryr sej om. Träffa alla mina vänner, se hur jag lever och mår. Självklart är det också en pengafråga, men jag vet att det varit jag hade pengarna inte spelat någon roll. Nånsin. Inte många telefonsamtal hemifrån heller. Jag känner mej orkeslös och tom, vill inte tjata fram till att nån ska höra av sej heller. Visserligen blir det annorlunda eftersom man lever så skilda liv, men att slå ett nummer (svenskt) finner jag inte speciellt svårt. Jag må kanske inte vara bättre själv. Bara envis och intalar mej själv att om det ska vara på det viset så kvittar det. Jovisst. Det är därför kudden ligger på golvet och ser ut som en blöt trasa.

Tittade på lite jobb idag igen. Hela tiden har jag sagt att Norge är det nästa målet. Men.. Hur kul vore det inte att flytta till england och chilla runt där?! Går snabbare med flyg från london än tåg från oslo. För mycket planer och funderingar i vanlig ordning. Måste lugna mej lite och leva i nuet. Så svårt. Vill nu, nu, NU. (börjar få åldersnoja - är ju faktiskt 21 år, 7 månader och 10 dagar)

Nu ska jag plugga engelsk grammatik och franska. På eget bevåg. Tack för mej.

Dagens låt: Norah Jones - Dont know why


För övrigt ska jag köpa en dator när jag kommer till Sverige. OCH ofantligt mycket kläder. DET gör mej på bra humör :)

1 kommentar:

Anonym sa...

Men gumman då... Vet hur det känns det där med att folk slutar höra av sig... Men när man väl är hemma igen brukar allt bli som vanlig igen.
Ta hand om dig. Kram kram