Morgonstund har guld i mun

Vad är mer irriterande än när saker och ting inte funkar som dom ska? Värst är nog internet. Den lilla flugan som påverkar som många idag. Det laggar HELA TIDEN och gör mig komplett vansinnig. Jag har förvisso två alternativ.. 1. Testa en annan router eller 2. Höra med leverantören om det är några extrema störningar i området. Har inte helt kommit till den punkten än, men jag vet ju att det är exakt det här med routern dom kommer fråga om. Believe me, har man själv suttit på internetsupport vet man att ungefär 80% av fallen är fel på utrustningen. Jaha. Nu har jag förmodligen löst ytterligare ett problem i livet. 

Till helgen åker jag hem mot Värmland igen, den här gången för att träffa några kompisar och fixa håret. Det bästa är nästan att jag har långhelg så ska inte jobba förrän tisdag. Ska bli skönt vill jag lova! Snart är det påsk också och jag har fortfarande inte bestämt mig vart jag ska åka. Den ena dissaren efter den andra har ändrat sig så nu står jag här helt ensam. Vissa personer hävdar att det måste vara underbart att komma utomlands, alldeles ensam. Ja, jag kan till viss del hålla med.. Men i en hel vecka?! Hur öppna är folk när man åker på charter liksom? När man backpackar, ja då sover man ju i samma rum ofta, och då är det lite enklare att börja prata. Men på charter, när alla stänger in sig på sina hotellrum och njuter av sitt vin köpt på taxfreen i Norge istället för att gå ut och uppleva ställen (true story alltså), hur ska man då träffa på folk? Måste spåna vidare på det där, men det viktigaste är ju att jag får sol på den här blåvita kroppen.. 

Bjuder nu på en ironisk och helt superkul video.. Kan inte förstå att jag missat den!

 Tack för tipset P! Enjoy!

Man vet att helgen varit lyckad när man är helt färdig på måndagen! Fredagen var sjukt bra, först var vi ute och käkade thaimat för att sedan styra steget mot Latter - stand-up show. Jag skrattade så käkarna värkte och huvudvärken trängde fram, lätt värt det! Blev en längre kväll än förväntat, kom hem runt 4-snåret efter att ha studerat folks dansstilar (främst fotarbetet). Kvällens downer var väl att en nisse trodde jag var 35 år. Fy. Möjligt att han skämtade eller bara såg jäkligt dåligt, men det var verkligen inget jag uppskattade så jag köpte en öl till och förträngde det, åtminstone en stund. 
I lördags var det spelkväll hos mig, med vin och massa tjatter. Härligt med tjejkvällar alltså, det finns liksom inga hämningar utan det pratas fritt om det mesta. Kvällen slutade med utgång och återigen satte jag nyckeln i dörren vid 4-snåret.. Det är härligt att leva lite, har varit alldeles för många hemmakvällar på sistone.. Har ju nästan betett mig som 35. Heh. 

Nu sitter jag mest och funderar på när karman ska slå tillbaka på mig. Jag gör allt i den bästa mening, men har en stark känsla att något mindre bra kommer hända inom kort tid. Förhoppningsvis är det bara en liten orostanke och inget att lägga energi på men den är där och gnager. 

Sen måste jag ju också klaga lite över alla jäkla citat-posters på FB. Okej med en då och då, men när folk smäller upp 5-6 stycken på några få minuter blir jag lite less. Välj en som passar dig där och då, sen får det vara! 

Bara musik

Två dagar utan TV är rena terapin. Inga dåliga program att ödsla energi på utan istället spelar jag musik och dansar omkring i lägenheten. Det är fortfarande rätt fint att vara ensam hemma alltså. Jag behöver inte diska direkt, kan låta det bli lite för mycket saker i hallen som jag måste kliva över för att komma fram och låta tvätten hänga framme en dag extra. AH! Jag vet ju dock att om detta vore min vardag hade det kanske inte varit lika fantastiskt som jag vill få det till. Jag har ju ingen att prata med när jag kommer hem, och vad resulterar det i? Jag pratar med mig själv. Skrattar åt mig själv. Skäller på mig själv. Hade något hört mig hade de nog funderat både en och två gånger på om jag är helt frisk. Anyways, imorgon ska vi ha fest med avdelningen på jobbet. Först ska vi på Yaya's, en thairestaurang och därefter ska vi på Latter, stand-up show. Ser verkligen fram emot det men har som vanligt ett litet problem med vad jag ska ha på mig. -7 grader och is på gatorna = iskallt med klänning och precis livsfarligt med höga skor. Stack in på HM efter träningen och fick med mig överdelar hem.. Nu är det frågan vad jag ska välja.. Här är en av topparna, älskade hur den satt på mig men har lite svårt för att den är så lång.. Äh. Tar det imorgon. NU ska jag få mig min beauty sleep.. Och dagens träningsupdate är förresten följande: -5 kg och -5,5% i fettprocent. Magrutorna börjar bli synliga. Fan vad stolt jag är! 

Avbrott

Tapas. Vem kan motstå det? 8 (?!) olika rätter med några glas fantastiskt rött vin. Skulle vilja kalla det livet på en pinne, kosta vad det kosta vill! Skvallra med en av mina närmaste, skratta åt händelser man helst vill glömma och diskutera saker man inte är helt överens om. Ett fint avbrott mitt i veckan som fick mig att skingra tankarna åtminstone 98% av tiden. Att jag inte hann hitta en outfit till fredagen är väl det enda negativa men jag får väl försöka få in det i schemat imorgon istället.

Vad skulle man göra utan sina underbara vänner? Och hur underbart vore det inte att samla alla, oavsett vilket land de bor i, för en kväll eller helg. Det hade gjort mig. till den lyckligaste på jorden!

Fördomar

Nu har kombon lämnat lägenheten för en veckas tid och jag njuter än så länge big time! Det lyssnas på musik, egentid och fix. Jag är lika förvirrad som vanligt dock, när jag precis skulle skriva egentid insåg jag att mina ögonbryn hade färg i sig och den hade suttit 30 minuter för länge. Jaha, hej näst intill svarta ögonbryn - så vi möts igen. Ser ju verkligen bra ut till mitt till synes blåvita ansikte. Great success med andra ord! Tur man kan fixa en del med smink.. 

Har gått i ett torsdagstöcken idag, och gissa om jag blev besviken när jag insåg att det var tisdag. Kan inte med ord beskriva hur mycket jag längtar tills att den arbetsveckan är över. Nedräkningen till semestern har smått påbörjats, snart är det 10 dagars ledighet som väntar! Underbara framtid! 

När jag på väg hem från gymmet idag så klev det på en man på bussen. Jag reagerade inte alls likadant som de andra människorna i hans närhet först, men när jag tittade till på honom såg jag att han hade utslag, nästan som vårtor i halva ansiktet. Jag tyckte så fruktansvärt synd om honom! Stackars man! Han fick säkerligen ett par stämplingar av passagerarna på bussen, antingen att han var ovårdad eller bara såg otäck ut. Men allt jag kunde se var hur ledsen han var över alla blickarna han fick på sig och jag kunde knappt hålla mig ifrån att ge honom en varm, medmänsklig kram. Jag skäms över att jag också kan reagera på det sättet när man ser någon som inte har det klassiska, "vanliga" utseendet. Det är verkligen på tiden med nytt tänk och att vara mer öppen för det "annorlunda".  

Happy crappy V.D

Nu är det fredag igen! Valentine's är överstökad liksom flytthelgen i Sverige. Skönt. 

Flytten var nästan mer psykiskt än fysiskt påfrestande. Vi bar och vi bar men kartongerna tog aldrig slut. Egentligen var det ganska bra stämning, jag är ju relativt praktiskt lagd och pekade och hojtade vid inpackning. Sju minus ute och snålblåst. Behöver jag ens säga att vi var ganska frusna trots allt bärande? Efter en 45 minuters resa mellan Arvika och Karlstad hade mitt tålamod nått sin första topp. Jag hade erbjudit mig att köra eftersom jag tyckte mamma behövde relaxa lite och ta sig en powernap i bilen. Ack så fel jag tänkte. Hon var klarvaken, noterade min bilkörning och påpekade åtskilliga gånger att jag faktiskt inte kört bil på länge och borde vara lite mer vaksam, köra saktare och inte ligga så nära kanten. Till historien hör ju att jag nog aldrig varit så vaksam, mycket riktigt hade jag inte kört i snö på länge, jag körde i 80 på grund av väglaget och stoppade upp trafiken bakom mig och jag körde snarare för mycket in mot mitten än mot vägkanten. Att ha någon som sitter och tjoar och ojar sig när jag kör bil kan driva mig till ett vansinnesutbrott och jag vill mig minnas ha gapat ut något där, på den korta bilresan på 45 minuter. Bra start. Sen fortsatte det. Jag ställde kartongerna fel, när jag fick order om att dricka lite kaffe och sätta mig en stund hann jag knappt hälla upp kaffet förrän jag hörde: "FIIAAAA, kan du hjälpa till med det häär?!" och jag fick lukta lite på kaffet innan jag reste mig och fortsatte. 

Vi är en intressant kombo, jag och mamma. Vi bråkar såklart inte alltid, men sedan barnsben så har det alltid varit en låg tröskel för att gnälla och påpeka vad som inte är helt bra. Det är utmattande. Jag har flera gånger försökt att säga ifrån om det men tyvärr får det inget gehör. Självklart var jag tvungen att lufta det här för bror och hans fru på väg tillbaka till Oslo och de var också överens med mig. Jag och sambon kommer alltid i skottlinjen. Har vänt och vridit på det, kanske vi är för lika? Eller är jag helt enkelt för självständig och har ett mer praktiskt tankesätt? Frågor utan svar. Oavsett gick flytten bra, lägenheten var superfin och vi hade ju såklart trevligt mellan skottsalvorna. Men jösses, det var skönt att komma hem igen! 

Igår var det singlarnas värsta dag. Eller, för en del är det åtminstone det. Jag hade inte fått med mig att det var alla hjärtans dag förrän jag drog på morgonpasset och till min förtjusning var det mer diss än stora röda hjärtan det diskuterades. Självklart säljs det mycket choklad den 14 februari. Inte bara för att ge till sin älskade, men också till de som känner sig nere. Slap in the face - är du singel, ja men då är det bara att bita ihop, dagen är snart över! Även fast jag har kommit in i en ny fas i livet, där jag insett att det vore trevligt med en bättre hälft så var jag absolut inte deppad. Hur skulle jag hinna med det? Jag tog mig en tur till PTn och sen tvättade jag. Att tvätta är ju egentligen inte så tidskrävande, men vi har haft problem med avloppsrören och när jag tog mig en titt ut i köket (ja, tvättmaskinen står där) så upptäcker jag till min fasa att vattnet står upp till kanten på vasken. Holy crap! Jag öste för fulla muggar, vattnet rann över, ner på golvet och jag började få panik. Till sist insåg att jag maskinen var tvungen att stängas av och där låg mina blöta kläder och såg besvikna ut. Efter att ha tapetserat trägolvet med tidningspapper så kastade jag in handduken och la mig. Happy Valentine's Day Jansson! 

2 dagars jobb kvar den här veckan, men först: ny PT-timme om 1 timme. Dags att göra sig redo för ren och skär pain. 

Flyttgubbe

Skorna impregnerade, väskan packad och musklerna vässade. Imorgon tar jag tåget till Arvika för att hjälpa mamma flytta. Alla har fnyst och utbrustit "Åh, vilken kul helg!" men jag måste ju ta tillfället i akt. Jag får träffa familjen och samtidigt träna. Dessutom kan jag fylla frysen med käk igen. Är det här vad man kallar en vuxen tanke? Må så vara! Nackdelen är att jag måste upp med tuppen för att hinna med tåget och i vanlig ordning är jag orolig för försovning. Har därför ställt 5 alarm och beställt väckning av brodern. 

Det är alltid skönt att komma bort från vardagen och allt det vanliga. Jag har insett att jag börjar bli alltför bekväm och räds nästan att jag ska fastna i Oslo utan att göra det jag drömmer om. För några år sedan var en charterresa inte att tänka på, men nu har jag inga andra alternativ. (är det ännu en vuxen tanke?) Så, det verkar som jag kommer ta mig en veckas charter ensam i påsk. Det känns nästan värre än att backpacka själv.. Men vill man ha sol och värme och ingen annan kan följa med så får man göra det bästa av det. Tyvärr ser det ut som om de enda alternativen är de jag hade i höstas också. Tips på en vecka i påsk där det är varmt, exotiskt och inte alldeles för mycket turister? 

Halleluja

Igår var jag på kurs med en så inspirerande och motiverande kvinna! Det var en ren lättnad att komma på den kursen, få rensa luften med kollegorna och få ny insikt på vårt jobb, vad vi gör och hur vi tänker. Flera gånger sa hon saker som träffade mig rätt i bröstet och jag blev till slut helt överväldigad. Tänk att en människa som håller ett föredrag i 6 timmar lyckas få mig att inse något jag borde sett för fem månader sen. Jag har plötsligt fått tillbaka lusten att gå tillbaka till jobbet, fått inspiration till vad jag ska fokusera på och vet plötsligt hur jag ska lyckas genomföra den kommande månaden utan att få axlarna upp till öronen och springa in i väggen. 

Det här med stress är ganska vanligt bland unga som vill uppåt på karriärstegen fort. Jag har redan gått på både två och tre smällar under min korta tid som ledare och fler lär jag väl möta. Men jag lär mig åtminstone av det och är ärlig mot mig själv. Det finns de som bara kör på utan att lyssna på kroppen, men för mig var det ganska oundvikligt när jag hade konstant spänningshuvudvärk och ständigt en orolig känsla i kroppen. Nu har jag alltså fått de rätta hjälpmedlen för att återställa ordning i huvudet också och det måste ju funka, annars är det adios till den tjänsten jag har. Det är bara att köra på, vill man så kan man. Min viljestyrka är det inget fel på så jag har egentligen inget att skylla på. 

Återigen..

Jag borde snart gå till historien som kvinnan som ständigt slog sönder sina knän. Det har med andra ord hänt igen! I fredags var jag ute och svängde mina lurviga och när jag skulle hemåt gjorde jag en makaber vurpa på en pytteliten isfläck. Knät smällde i asfalten, byxorna revs sönder på knät och kvar fanns ett ordentligt skrubbsår. Skrattade fick jag hjälp upp av en kompis och vi fortsatte att gå (hey, man känner ju ingenting när man är onykter!). Cirka 200 meter senare så gjorde jag en ännu mer makaber vurpa, den här gången hann jag vrida mig i luften och jag hann inte få upp händerna ur fickorna, så jag landade mjukt på rumpan och rullade liksom ner så till sist låg jag med kinden tryckt mot isen. Till mitt försvar hann jag knappt upp innan en kille bakom mig gjorde exakt samma vurpa. Haha. Is och snö tillsammans med klackar och alkohol gör att man ofrivilligt bjuder på sig själv. Skrattade så jag grät, medan jag låg och sprattlade för att ta mig upp. Ja, så nu sitter jag här med ett trasigt knä med två nya vurp-minnen. Tänkte jag skulle bjuda på dom eftersom jag har åtminstone ett par stycken som tycker det här är fantastiskt roligt att läsa om. Underligt att det alltid händer mig.. 

Vaknade dagen efter men huvudvärken var värre än värken i knät så det var en riktigt rolig kväll. Lyckades lura i några norrbaggar att jag var från USA och de var alldeles hänförda. Det bjöds på snus "Hävv ju äver trajd diss? Jess? Gudd!" Engelska med norsk klang är något av det roligaste jag vet, det slår faktiskt den värsta svengelskan! 

Med det sagt så ska jag nu tyvärr sova, fruktar faktiskt att det är måndag imorgon. Men som tidigare skrivet - nu är det februari och snart är det mars. Då kan jag äntligen andas ut igen.