Den som väntar på något gott..

I många månader har jag tänkt att jag ska börja köpa tidningen vagabond. Den bästa resetidningen, den tidningen jag en dag i livet vill publicera mina artiklar. Få tips om världen och börja planera var, hur och när. Som ett brev på posten kom dagens group on-erbjudande. Ett års prenumeration för 189kr. Jo, man tackar!

Happy Friday!

Äntligen fredag. Underbara, härliga fredag! Sitter och väntar på att maten ska bli klar, fiskgratäng & ris. Hade gärna druckit lite vitt till det men hann inte inhandla något idag. Får nöja mig med vatten. Eftersom jag inte kommit till gymmet en enda gång denna veckan lider jag av skuldkänslor och då är det lika bra att jag håller mig borta.

Det är verkligen höst ute. Det blåser, regnar och löven börjar falla. Och det är mörkt. Den värsta tiden på året för mig med tanke på att min synfält reduceras med åtminstone 50%. Men det som är fint är att kunna sitta uppkrupen under en filt i soffan med tända ljus och njuta av ett glas rött. Ah!

Lägenhetsjakten är en historia för sig. No luck denna gången heller. Men vi har ju en månad på oss. Ingen stress, lite stress, stress stress stress..

Underbara vänskap!

Imorgon får vi veta om vi har en ny lägenhet att flytta till eller inte. Som jag tidigare nämnt är det inte helt lätt att få en lägenhet här, man är en av sextio på varje visning. Våra kriterier är så enkla som; centralt, någorlunda kika stora sovrum, värme inkluderat i hyran och bod. Synd bara att vi inte är ensamma om de kriterierna. Men under morgondagen får vi alltså veta. Kommer gå på helspänn hela dagen, precis som sist, när vi fick redan på att vi kom "tvåa". Suck.

Fick ett underbart brev på posten idag. Ett vackert armband från världens bästa vän. Blev så glad och rörd att tårarna letade sig fram. Det är pest och pina att bo så långt från sina nära. Önskat jag kunde ha er runt mig varje sekund. Till avsändaren vill jag bara säga; tack för att du är den du är. Mitt liv skulle inte vara detsamma utan dig. Te amo para siempre!
Till er andra: jag saknar er så det hör ont!

Pre-flyttstäd

Igår städades det ordentligt hos oss. Med en varsin öl i handen och handskar på skurades badrum och köl från topp till tå. Om en månad ska vi vara ute från lägenheten så lite före-flyttstäd är alltid bra. Kruxet är att vi inte hittat någon lägenhet än, som vanligt finns det många, men de är antingen alldeles för dyra eller så passar de inte oss. Har fixat en soffa att bo på ifall det inte går vägen, men räknar med att det löser sig.

När jag kom hem från jobbet och ett besök hos kiropraktorn igår, samt en runda inne på affären upptäckte jag till min förfäran att jag hade gått omkring med gylfen nere. Hur länge vet jag inte, men jag är övertygad om herr kiropraktor såg det. Hur skulle han inte kunna göra det när jag ligger på rygg medan han knäcker? Oh well. Värre saker har hänt. Som att jag gick in i en stolpe i fredags och haft ett svullet ögonbryn sen dess. Men det är en annan historia..

A bit harsh, but also true.

Keep on moving!

Burned

Känslan som infinner sig efter träning är toppen! Man känner sig fräsch, glad och har en sliten kropp. Ända tills man är på väg ut från omklädningsrummet. Där har en spegel placerats och det är inte vilken spegel som helst, den påminner om när man går in i lustiga huset - där man blir superkort och får en höftbredd utan dess like, exakt så ser man ut. Blir lika modstulen varje gång. Jag har till och med sneglat på andra, hur dem ser ut i verkligheten kontra i spegeln. Det vansinniga är att de ser helt normala ut. Det måste vara vinkeln! Äh, tacka vet jag speglar som gör en på gott humör, inte den där glädjedödaren!

För att dra det lite längre är det då kanske inte så konstigt att unga tjejer får vanföreställningar. En sådan här spegel kan ju krossa vilken osäker människa som helst! Men den kan ju ha motsatt effekt också, jag blir förbannad och tar i extra mycket på passet efter att ha bevittnat mina korta 163cm tyna ner till 100cm och att de centimetrarna istället placeras på min rumpa och mina lår. Så, imorgon blir det spinning och magträning på ett annat gym, med normala speglar!

Lugna gatan.

En lugn hemmakväll efter 6 dagars arbetsvecka. Vad kan slå att se på Harry Potter och drömma sig bort till magins värld? Glömma det man måste och borde göra är behövligt men det sker väldigt sällan nuförtiden. Har hört på finsång från puben på hörnan, först trodde jag det var karaoke men sen insåg jag att det bara var glada norrmän som stämde in i låten som spelades. Om och om och om igen. Man kan ju inte bli arg, inte ens när dom ställer sig rätt under fönstret och ylar, det är ren och skär fyllesång som vi alla gillar.

Hoppas på fint väder imorgon, då har jag tänkt ta på mig terrängskorna och bege mig ut på vandring.

Tänka innan man agerar..?

Efter regn kommer solsken, är det inte så man säger? Har haft två riktigt tuffa dagar på jobbet, kommit hem hålögd på kvällarna och känt mig som världens sämsta ledare. Det är ett skådespel där jag måste hålla tungan rätt i munnen hela tiden för att undvika missnöje. Tungan var uppenbarligen inte på rätt ställe de senare dagarna i veckan och reaktionerna var kraftiga. Konsekvenstänkandet var också ordentliga reducerat på grund av alldeles för lite tid på för många arbetsuppgifter. Jag fick samla mig och erkänna mitt misstag som lyckligtvis blev accepterat. Men det tär på kropp, hjärna, sinne och känslor när man känner sig oerfaren, sårbar och maktlös. Har mina fina kollegor att tacka för stödet och uppmuntringarna. Det är återigen ordning i boet och jag har lärt mig en läxa. Så nu startar jag om på nytt. Hösten blir fin, jag känner det!

Inte så dumt.

Det där med kiropraktor var inte alls dumt. Ja, jag var nervös och pratade på om allt möjligt och det blev en del svordomar när han plötsligt la hela sin vikt på mig men de spända musklerna är nacken har gått från hårda bollar till .. knappt befintliga. Från att vara en skeptiker till att bli frälst! Ska dit på fredag igen, han rynkade lite på pannan när jag berättade att jag haft ont i mer än ett år, så nu har han beordrat intensiv behandling. Inte mig emot!

Var helt slut när jag kom hem efter besöket, gäspade ikapp med en kompis och klockan nio gav jag upp och somnade. Vaknade 12 timmar senare, så nu känner jag mig fräsch!

Benknäckaren

Är ett kolli efter ett hårt styrkepass idag. Återigen påminns jag om att man inte ska ha uppehåll från träningen, den blir så mycket jobbigare när man ska tillbaka igen! Räknar med en del stela muskler imorgon, och på det ska jag för första gången i mitt liv besöka en kiropraktor. Jag frågade honom vänligt om han kunde göra annat än att knäcka men oavsett vad jag säger eller önskar kommer det bli ett par smällar i min rygg imorgon. Jag vet att de pluggar ungefär 5 år för att bli certifierade, men jag ser ändå bilden framför mig; hur han håller mitt huvud i sina händer och vrider om, och något går fel. Huh! Håll tummarna för mig imorgon, speciellt du Pam, dina funkar alltid ;)

En tanke som blev till fler.

Det är sant som de säger.. Tiden går fortare när man blir äldre. Jag hinner knappt blinka innan det är ny vecka igen, vilket både skrämmer mig och gör mig glad. Jag har aldrig tyckt om när tiden står stilla, älskar förändringar lika mycket som att ha en dag eller två när jag drömmer mig tillbaka i tiden när jag hade det bra.

Det kändes som någon knäppte med fingrarna den här veckan, jag hann inte reflektera att måndagen snart blev fredag och att det återigen var helg. Jag kan heller inte förstå att för en vecka sedan hade jag precis packat upp väskan efter en 7,5 timmes tågresa genom Sverige. Skrämmande, men skönt. 

Återigen är det full fart på dagarna, möten avlöser varandra och jag funderar på vad jag ska äta till middag. Letar lägenhet, är på gymmet, dricker vin med vänner och pratar alldeles för mycket strunt på puben. Livet är inte så dumt. I dag när jag och ett par vänner satt på en filt i parken och drack hembryggt kaffe slog dock en tanke mig.. Varje gång jag är på ett nytt ställe så väcks en lust och jag vill för allt i världen inte bo kvar i Oslo. När jag var i Köpenhamn började tankarna virvla, kanske ska jag testa det ett tag? Och senast, när jag var i Stockholm och insåg att det inte var så illa, ja då började jag fundera på om Stockholm inte vore ett bättre alternativ? Så, även om jag trivs i Oslo och har det bra just nu så tror jag innerst inne inte att detta är staden jag kommer bo i när jag blir gammal. Det finns så mycket kvar att se, att prova på och jag borde gripa chansen när jag väl har den. Det innebär förvisso att jag måste lämna en trygg tillvaro, med ett jobb som jag ständigt ger mig nya utvecklingsmöjligheter och  en stor skara fantastiska vänner. Fast å andra sidan finns det andra jobb som utvecklar sina anställda minst lika mycket, och är min stora skara vänner mina riktiga vänner så finns dem kvar. Det är så otroligt enkelt att tänka, men att komma till handling är desto svårare. Oavsett är jag ganska så övertygad om att jag har alldeles för mycket nyfikenhet kvar i mig att jag inom ett par år har rört på påkarna. Så, innan mina tankar förvandlas till handling ska jag fortsätta njuta tillvaron. Precis som de som inte har den inre stressen av att vilja vara någon annanstans. 

När jag var hemma i Värmland så dammade jag av mina piano-talanger och började spela lite. Nu vill jag ha ett eget piano! Det var så otroligt avkopplande att spela igen, plötsligt hade minuterna blivit timmar och jag var alldeles för sen till kafferepet med vännerna. Åtminstone vet jag vad jag önskar mig i julklapp, men med tanke på mina flyttvanor blir det nog inte ett piano. Snarare en liten handy keyboard. Men, vad jag egentligen ville komma till var: om du är stressad, lyssna på en liten piano-snutt. Det hjälper, jag lovar.. Åtminstone för mig. Men det viktiga är att även om tankarna virvlar, jobbet (eller hemmet) kräver mycket av dig så behövs egentid en stund om dagen. Andas rätt, stanna upp och tänk på bara dig själv. 

Everything comes to an end.

Semestern lider mot sitt slut, imorgon är det dags att börja jobba igen. Som vanligt kan jag inte sätta fingret på om det har gått fort eller inte för det känns som en längre evighet sen jag var i Oslo. Ska oavsett bli skönt att slippa leva i en resväska och sova i min egen säng.

Kristinehamn är sig likt, träffade vänner och drack alldeles för mycket kaffe. Sedan åkte jag till Falun och träffade några fler vänner över helgen för att sen åka tillbaka till Kristinehamn ett par nätter innan jag tog bussen till Stockholm, Amelie och Coldplay-konsert! Har haft det jäkligt bra och jag tyckte om Stockholm, mer än vad jag egentligen vill erkänna.

Efter två veckor med alldeles för mycket alkoholintag laddar jag för en vit månad. Har inte förstått det där med att hålla igen och det känner jag nu när byxorna blir svårare och svårare att knäppa..

Tack till alla er som var med och gjorde min semester så härlig! Ni är bäst!