fiapatisk

när jag har för mycket att göra blir jag apatisk. nu har jag för mycket i tankarna, så jag dricker rödvin & är apatisk och uppstressad. jag måste packa! det är nu man skulle ha nån som pekade på vad man skulle ha med sej och bara stoppa ner det.

..för ovrigt känner jag mej berusad på 1,5 glas vin. fast det är faktiskt stora glas.

fiffla vs tap

nu sitter jag här, med halvpackade väskor och en tvätt i torktumlaren. vad jag från början hade tänkt (endast handbagage) har nu expanderats och jag får nog ge mej på backpackerryggan också. kommer aldrig kunna packa lätt, trots uppmaningar från många håll. kommer en vänlig själ & hämtar mej sen, och kör mej till kga så jag kan kolla igenom tildas packning, låta henne färga mitt hår & låta resfebern flöda.

dagen kommer bli lång.. 06.40 går bussen från kga till oslo och vi är framme 11.00. om allt går som jag vill så tar vi flybussen 11.23 och är framme 45 minuter senare vilket ger oss ungefär en timmes lugn & ro innan det ska checkas in, förmodligen 13.10 (incheckningen på TAP är två timmar innan väl?) och sedan lyfter flyget från oslo mot lissabon 15.10 (förhoppningsvis, fick höra att stackars marias flyg fortfarande inte tagit av när jag snackade med madde runt 19 idag och det skulle gå 15.20). planen är att mellanlanda i lissabon 18.20 och därefter flyga mot madeira 19.15. framme ska vi vara prick 21.00. så om ni tidigare hade funderingar på hur min morgondag kommer se ut hoppas jag att jag redan besvarat er fråga. jag ser fram emot att planen hålls och inga förseningar uppkommer (men som sagt, det är TAP vi har att göra med.

snart är jag tillbaka på den förlorade, men ack så underbara ö efter ett års uppehåll och jag längtar som aldrig förr!

överstökat.

nu känns det som julen är över, kan inte klaga på någonting förutom att jag saknade någon väldigt mycket, men what to do. julaftonen började med att jag fick stressa, såklart. när mamma & moster knackade på dörren för att hämta mej & bror så satt jag fortfarande i myskläderna (hur skulle jag överleva utan dessa?), så det blev en snabb omsvidning och sen ut mot rudskoga där vi umgicks mest hela dagen. kollade en sväng på kalle anka, och jag tröttnade efter 10 minuter. men det är klart det ska sändas, har det gjort det i 48 år (tror jag det var) så kan dom ju inte sluta med det. sen åt vi julmat. yummie in my tummy. mormors revbensspjäll var, som alltid, makalöst goda. det blev lite julklappsutdelning, men det bästa med hela julafton var att jag & mormor vann TP. god damn, jag vägrade först vara med på grund av min bristande allmänbildning, men det gick tydligen hem ändå. mycket nöjd över detta så åkte jag & agneta (moster) hem till henne och kollade på armageddon, därefter somnade jag förnöjt.

var skeptisk om jag skulle gå ut på juldagen, men slutade ändå med en kraftig fylla och en ovanligt dyr taxiresa. jag hade iallafall trevligt, och det är ju det som är huvudsaken. däremot så lyckades min vänliga kusin smitta ner mej, så nu sitter jag här med feber, hosta & en snorig näsa. igen. borde sätta igång med att packa, men jag har aldrig varit duktig på det här med framförhållning. dessutom har jag ingen nyårsblåsa att packa ner, det gör mej lite orolig. men slutet gott, allting gott. see you soon amigos!

merry christmas

första delen av julfirandet är över, mer kommer det bli imorgon och då ska jag äta mormors julmat tills jag storknar eftersom det är första gången på två år som jag kan göra detta. yummie. fick en bra liten överraskning förut, som gör att julen inte känns så otrevlig ändå. skönt att veta att man åtminstone inte är osams, det gör mej glad och lycklig!

fick en fin liten kamera av paps, fru & farmor idag så nu ska det börja fotas igen. inte minst på madeira (jag håller tummarna för att jag inte ska tappa bort den nya precious nu bara). om jag ser mej själv, en vecka framåt i tiden, så kommer jag förmodligen vara ganska rund under fötterna och svamla på engelska/svenska/och lite portugisiska. jag tror ju alltid jag är bäst på språk när jag är onykter. hehe.

nu ska fröken fiffla sova, men önskar alla en riktigt GOD JUL!

i was a fool to believe

några ynka dagar innan jul så trasades vardagen och alla förhoppningar sönder. att sitta och intala mej själv att "..det var lika bra fia .." hjälper mej inte, hur mycket jag än kunde önska det. är det kärlek så är det.. även om den vanärats och smutsats ner den senaste tiden. och känslor kan man inte rå om. självfallet önskar jag att dom skulle ha bleknat av, efter sån här lång tid men dom gör inte det. vilket gör mej mer rädd än någonsin om jag skulle förlora denna person. försöker gå tillbaka några år och komma ihåg hur jag kände då. jag var mer förkrossad än vad jag tidigare i mitt liv varit, men frågan är om det främst var vanan eller om det var kärleken. är det att vara naiv eller är det äkta kärlek? dom senaste månaderna har varit ett rent helvete inombords, har varken vetat ut eller in men att det ska avslutas på ett så abrupt och dåligt vis har jag aldrig velat. för mej måste detta varit äkta iallafall, för tidigare har jag varken velat ha barn eller kunna tänka tanken att tillbringa resten av livet tillsammans med någon .. redan.

och som om detta inte räckte får man tillbringa natten med att förklara sej till någon annan. är så emotionellt sönder nu att jag vet inte vad som är rätt att göra. eller att inte göra. men om jag bara blundar och räknar till tio så kanske inte något utav detta någonsin hänt? ...

fimpa.

jag tänkte lyssna på lite musik för att komma in i fredagsmyset tills jag upptäckte att det faktiskt inte är fredag idag. ligger en dag före, vilket jag gjort hela denna veckan. vet inte vad jag rusar fram emot, inte är det julafton iallafall. fick precis veta att vi ska fira jul hos fadern den 23de och sedan hos morföräldrarna den 24de. inget fel i det, skönt att slippa stressa fram och tillbaka vilket vi har gjort i snart 10 år. men jag blev lite kall i kroppen när det uppdagades att vi skulle stanna kvar ute i skogen den 24de. varför vet jag inte. men, det som inte dödar det härdar!

fick mina blekningsskenor till gaddarna igår, och sov med dom i natt. inte lika kul att vakna och fundera på vad det är som gnisslar, men vi får väl se om det ger nåt resultat. tänkte i och med detta även försöka fimpa för gott (nu vet jag att på madeira kommer det inte fimpas dock) så nu sitter jag här och blir mer och mer nervös för jag endast har ett tomt ciggpaket bredvid mej. ska rota fram den där boken som brorsan köpte till mej för ett par år sen, äntligen ickerökare! hoppas den kan hjälpa mej denna gång. jag är mer fast besluten än någonsin att ge upp skiten, den ruinerar mej (och ja, det är faktiskt den enda stora anledningen till att jag slutar),

idag inhandlade jag ett par nya skor i julklapp till mej. dum som jag är så köper jag vita dojjor. blev så jäkla kär i dom, och förmodligen kommer jag använda dom snarast, trots att det är lerpölar upp till knäna (nen/en?) ute. surt sa räven. måste även hitta en nyårsblåsa, shit vad tiden går fort. jag ska ju snart dit och som vanligt är jag ute i sista sekund! imorn blir det panikshopping!

de(pp)cember

tyckte det var lika bra att förstora texten lite eftersom jag numera är halvblind och får trycka näsan mot skärmen för att se vad jag egentligen skriver. so here we go.. snart 23 och synen försämras med andra ord mer och mer för var dag som går, jag är dock fortfarande lite dålig på inhandlandet av julklappar - har endast köpt en. förstår inte varför det är så svårt att komma på något till far med fru? fast har man allt man vill ha så kan det ju vara där skon klämmer.

var uppe hos snyggingen gottschalk i helgen - med andra ord tåg jag mina första vacklande steg i falun. var underbart att se den gamla chican igen, och minne efter minne återberättades medans vi drack rödtjut. ut på lördan & där kunde jag ha sett hur falu-bor ser ut, men vet inte riktigt vad som hände. var en fin helg iallafall, och även fast vi inte setts på så länge så kändes det nice! tack terran <3

tillbaka i värmland och här händer det inte mer än vad man gör det till. mår asbra när det är ljust ute, men så fort mörkret faller på (runt 3snåret) så blir jag bara mer och mer deppig. skulle ge min vänstra (utan högern skulle jag bli alltför handikappad) hand för att kunna komma iväg nu. imorn ska jag tamejtusan köpa en lott alltså, jag känner´t på mej. otur i kärlek - tur i spel. hehe.

tu que me haces soñar

jag gillar inte att känna mej bortglömd, och inte heller gillar jag att dela vissa saker med mina medmänniskor. jag må vara egoistisk, eller bara mänsklig? det finns många i mitt liv som ger mer än vad dom tar, och det är stort. om frågan skulle ställas till mej själv så vet jag faktiskt inte vad jag skulle svara på den. jag kan känna att jag ibland ger alldeles för mycket, och ibland alldeles för lite. är det någon som har en större plats i mitt liv & hjärta för stunden skulle denna människa kunna be mej att plocka ner månen och jag skulle göra det, och då i samma veva glömma bort dom som finns där med inte för tillfället. hänger ni med?

börjar få nojja på att jag snart fyller år. tjugotre år. det är fan ålder på en häst. jag tycker själv jag har upplevt mycket under dessa år, men är fortfarande helt förvirrad vad gäller framtiden. och jag kan ärligt säga att jag blir lite rädd för denna finanskris, även om jag nu inte är så påläst i ämnet. vad jag kommit fram till är att jag helt enkelt borde sätta mej i skolan igen, och när jag väl är klar med utbildningen (vilken det nu skulle vara?) så har det börjat gå uppåt igen, och folk blir anställda på löpande band och därmed blir jag en välbetald, lycklig människa. eller? ska man fortsätta det liv man just nu lever, och ta dagarna som dom kommer fastän det ibland känns hopplöst? fortsätta att leva i en resväska & se möjligheter i omöjligheter och vara lite naiv för att man vill att det ska lösa sej? något jag vägrar ge upp är mina drömmar, jag vill inte vara den som sitter och drömmer och som inte gör slag i saken. ja, ni hör ju själva hur förvirrad jag känner mej.

och vad jag heller inte vill/vågar ge upp är den där mannen, trots allt som hänt. att inte åka dit och känna efter skulle vara helt korkat av mej. jag lägger upp det hela som en film (förmodligen har jag sett för många romantiska filmer på senaste) men tänk om jag bara ger upp det nu, hittar någon annan som jag kanske inte alls känner lika starkt för och kastar bort det vi har/hade och sedan ångrar mej resten av livet.. allt bara för att det krävs mer av detta, det är mer komplicerat och det är långt bort. men så många fina storys som det finns om människor som lyckats. varför vara rädd för detta när jag uppenbarligen inte är rädd för något annat avgörande beslut?

hoppet är det sista som överger en människa. right?

true colors.

2 veckor hemma i kristinehamn, och jag känner mej mer rastlös än någonsin. sitter och letar jobb, som vanligt, men hittar inget som passar mitt tycke för tillfället. detta kan ju dock ha att göra med att jobben jag letar efter inte finns i det land som jag önskar. försöker intala mej själv att sverige kanske inte är så dumt ändå, och att man borde sätta sej bakom skolbänken igen. men jag vet att jag inte kommer klara det. då blir det nog ett år på distans så jag kan läsa upp de ämnen som krävs för att jag ska kunna söka vidare.. någon gång i framtiden. vore underbart om jag kunde kombinera plugg & jobb. i detta underbara land då. plugga lite psykologi i en bikini på stranden, det är glassigt nog för mej.. :)

mindre än en månad kvar tills jag fyller år. igen. och detta har märkts av. jag är så glömsk nuförtiden (ja, mer än vanligt). mitt nyaste mission är att hitta min väska som jag hade innan jag åkte till målöy, men som nu är helt försvunnen. jag anar att min kära far är boven i dramat, men eftersom han är 30 år äldre än mej & vi lider av samma problem så lär han aldrig minnas var han placerat denna värdefulla vän till mej.

annars är ångesten överväldigande. jag gör kanske fel, men måste samtidigt leva. och hur orkar man leva om man inte mår bra. från att gå till becksvart så skiftar det mer i blå/grått nu. fast jag håller fortfarande tanken vid liv. det hade varit hysteriskt mysigt att få fira jul tillsammans med j. men, nu kan man inte få allt (men kan åtminstone få lite..?)

annars så är det endast tre veckor kvar, 21 dagar och 8 timmar tills vi landar på madeira! love it.

happy friday!

jag satte c:et till slut efter att min hand hunnit domna bort, men nu jäklar är jag på väg till att bli sveriges nästa stora gitarrist! :D så pam & stefan, ni kan sluta bråka nu :P

dagen till ära har jag spenderat med olsson efter att vi kollade på film igår kväll och bare MÖS. haha. ska strax öppna flaskan med gazela (55:- på systemet, tacka vet jag 1,12€ på madeira) och kolla på idol.

mycket skit som hänt nu på kort tid, vet inte vad jag ska säga om det längre. men jag tänker på alla berörda!

so long amigos!

c

jag förstår inte varför det här ackordet är så svårt att få att låta bra? det stramar i hela ansiktet på mej när jag tar ett c, och det värker i fingrarna för jag trycker så hårt. tips någon? :P

fifflan the guitar hero

en vecka hemma i sverige, och jag har än så länge inte fått utslag eller panikattacker. faktiskt har det varit väldigt skönt att umgås och träffa gamla vänner igen. det har dock slagit mej vad mycket barn det är överallt, blir nojjig över att så många i min ålder redan har en liten en på armen. inte för jag känner mej stressad, jag nöjer mej gott och väl att vara barnvakt eller bara iaktta än så länge.

tredje december, detta innebär att det endast är 27 dagar kvar tills vi sätter oss på flyger mot madeira och alla mina hjärtan därborta! jag längtar så jag blir galen snart! kommer heller inte bli nåt fel att fly det här vädret, snöblask och regn är inget som direkt attraherar mej. ptja.. när jag inte har fullt upp att umgås med vänner så sitter jag mest inne och försöker spela gitarr. nu ska det ske! fingertopparna värker och jag blir mer och mer förbannad när det inte går som jag vill, men skam den som ger sej. jag tänkte ju bli en gitarrspelande uteliggare i panama, det borde väl gå hem? ja, jag skulle ljuga om jag säger att jag inte saknar & tänker på panamalandet och alla människorna där. fastän det avtar mer vissa dagar så kommer det tillbaka med en rejäl smocka i ansiktet andra.. undrar hur många platser man kan anse som sitt hem?

viktigt att poängtera är också att jag är så glad över att ha alla nära, underbara människor runt mej. utan er vore jag ingenting, jag uppskattar er mer än själva livet - för utan er skulle mitt liv inte vara som det är. ni vet vilka ni är!