rastlös och nere. på dagarna när jag jobbar går det fint, men så snart jag kommer hem så kommer allting ikapp mej. vill helst stänga in mej i ett rum och sakta men säkert tyna bort. vill inte vara här, utan dom som betyder mest. visserligen finns såklart det några här som jag skulle offra min högra hand för men det är så annorlunda. jag har till och med blivit sån som jag beskrev svenskar vara. jag är upptagen med ingenting. jag vill inte göra nåt, vill inte gå ut och träffa folk, det är enstaka människor jag orkar umgås med just nu. kanske för att dom påminner om den bra tiden jag haft. inte det som var innan jag drog härifrån för 2 år sedan.
inte ens orkar eller vill jag ringa denna dära, långt bort i det underbara landet. jag orkar och vill inte ge mej eller honom några förhoppningar om att jag kommer tillbaka eftersom det i dagsläget känns som det inte kommer hända. jag hoppas så innerligt, men nej. vägrar göra mej själv besviken igen.
lika bra att avsluta dagens depp-inlägg.
det bästa som hänt idag är iaf att bells ringde och jag fick höra hennes härliga stämma! wiwi.
vore skönt att höra fler stämmor från madeira, saknar er nåt så fruktansvärt!
1 kommentar:
Ingen stämma här inte, men en jättekram får du gumman. Tänker massor på dig och hoppas du får det bra.
Saknar.
Skicka en kommentar