Var tog våren vägen?

Vaknade upp relativt utvilad i morse och kände mig riktigt taggad för att bränna bort chipsen jag mosade i mig igår.. Fram och tillbaka, på med träningskläderna, gjorde en smoothie med spirulina och så tittade jag ut genom fönstret.. Tappade hakan samtidigt som jag blev förtvivlad. Snö.. SNÖ?! Halkade fram till gymmet i den blöta, tunga och tråkiga snön och förbannade att jag inte tog stövlarna på mig.. Övervägde flera gånger att vända och gå hem och lägga mig igen, men hörde plötsligt den positiva rösten i huvudet som manade mig framåt, mot gymmet. Samma röst pushade upp mig på löpbandet igen (för egentligen tänkte jag lata mig och ta crosstrainern) och efter en intensiv intervallträning kände jag mig på topp! Jag hade kunnat springa längre och mer bara tiden hade sträckt till, men är sjukt nöjd med förbättringen från i lördags! Så nu blir det att fortsätta den fina trenden med löpning två gånger i veckan i tillägg till den andra träningen. Woho! 

Men återigen, den som säger att man blir pigg och fräsch efter träning.. Vad är det ni gör? När jag väl kom till jobbet satt jag och gäspade (perfekt att gäspa så stort och mycket under ett viktigt möte förresten..) och jag vaknade nog inte till liv ordentligt under resten av dagen. Så snälla, berätta.. Hur får ni massa överskottsenergi efter hård träning? 

Ni som inte lyssnar på morgonpasset i P3 på morgnarna.. Ni borde verkligen lyssna på Manuela Escobar som fick rymma från sitt liv i Colombia och sin maffiafamilj: http://t.sr.se/PLiW4Z. Sjukt stark tjej och en gripande berättelse om ett liv vi andra inte kan föreställa oss..

Kallprat och snacks

Trots en 11-timmars arbetsdag så kände jag mig ganska fräsch när jag hoppade på bussen hem. Satte mig på det enda lediga sätet på bussen och inser (tyvärr till min fasa) att det var en från jobbet. Även om jag kände mig piggare än vad skulle gjort efter en 11-timmars dag i januari så är jag aldrig helt sugen på att kallprata på bussen till och från jobbet. När jag tänker efter så vet jag inte om jag gillar det på andra bussar eller tåg heller. För det första känner jag att jag måste anstränga mig så mycket, lite extra mycket med tanke på att jag den rollen jag har på jobbet, och för det andra så gillar jag inte tanken på att nyfikna människor bakom, framför eller vid sidan av ska sitta och höra på det uppenbara kallpratet. Vad ger det mig för diagnos? Ibland funderar jag på om det kan vara en släng av social fobi. Ibland slår det mig att det handlar om rädslan för att känna mig dum inför människor jag inte känner. Tror det är en typisk grej för oss tjejer(kvinnor?), det spekuleras och analyseras, och hela tiden ska man vara så smart och omtyckt. Rätta mig om jag har fel. Jag är i alla fall trött på det och jag kan bli riktigt trött på mig själv många gånger. Hur svårt ska det vara att slå av ett kallprat om det gör en annan människa glad? Är det här jag ska sätta mig själv i första hand och ge lite fan och hellre ägna mig åt att tänka mina finurliga tankar under de 20 minuter jag sitter på bussen? 
Uttrycket duktig tjej, googlar man på det så borde man snart få upp mitt namn på första söket. Jädrigt less på't. Så imorgon ska jag man up a bit och bara tänka på mig själv. Word.

Ikväll var jag dock inte så duktig. Var på affären med lågt blodsocker och ögonen rullade i huvudet på mig när jag försökte smita förbi snacksdelen av affären, men skylten brann i nacken på mig: ERBJUDANDE! Ja, så slank en påse chips ner i korgen. Kom hem, hällde upp en liten skål och satte på TVn. Helt perfekt. Biggest loser var det enda "vettiga" som jag kunde hitta så ironiskt nog satt jag och mumsade chips, hejade på dom och kände mig allmänt miserabel när de slet och tränade med jag satt under min varma filt i min gosiga soffa med en skål med chips bredvid mig. Så imorgon får jag skippa sovmorgon och ta mig till gymmet innan jobbet, det dåliga samvetet sköljer över mig fortfarande... Självdisciplinen, nån som sett den på ett tag och kan returnera den till mig? 

Energi!

Visst blev det en halvtimme på löpbandet i lördags. Jag pinade mig igenom några intervaller men när tänderna började isa och jag fick nog av min skumpande kropp tackade jag för mig och gick in i styrkerummet istället.. Det passar mig mycket bättre. Känslan när man sätter sig i en maskin efter en kille och ökar på vikterna med dubbelt så mycket, det är en fin känsla! (Nej, jag ser inte ut som Hulken.. än). Fortsatte kondisäventyret idag, men på spinningcykeln istället. Det gör mig irriterad att det känns så mycket "lättare" än löpning! Men en dag mina vänner, då kommer jag vara en av de som käckt säger "jag tog mig en löprunda, bara för det är så skönt!" Pff. 

För att hålla fanan högt har jag tagit upp gitarrspelandet igen och damn vad mina fingertoppar ömmar nu. Men man kan ju inte sätta upp mål i livet och inte genomföra dom, det har aldrig varit mitt kopp med te. 

Det är härligt att vara på gång igen! Jag märker på hela mig att energin har kommit tillbaka nu när solen har tittat fram och vintern är ett minne blott.. Jag hoppas åtminstone att den är det! 

I helgen blir det en vända hem till Sverige, kära mormor fyller 80 och vi har gett henne en iPad. Hon avgudar den och jag tycker hon är världens sötaste som verkligen har satt sig in i paddans värld. Det är tydligt att det aldrig är för sent att lära sig något nytt. 

Lördag och träningsångest

Visst är det en underbar känsla att vakna av sig själv utan några ilskna larmsignaler? Enda anledningen att jag längtar till helgerna är just det. Morgonpigg har jag aldrig varit och den här veckan har varit helt extrem. En av morgnarna (ovisst vilken) gick jag upp halv 7, duschade och satte mig ner i sängen igen. Ovanligt dumt av mig, på mindre än en minut hade jag vilat huvudet mot väggen och somnat om igen. Min intention att vara på jobbet tidigt slutade istället med att jag kom senare än vanligt... 

Har kommit helt ur fas vad gäller träningen. Jag är inte motiverad för ett enda korvöre. Jag har kånkat på min träningsväska fram och tillbaka till jobbet onsdag, torsdag och fredag utan att använda innehållet i den. Beklagade mig lite för bror och hans fru igår när vi tog en after work och fick mig ett par kloka ord att tänka på. I maj ska jag vara med i Holmenkollstafetten med jobbet och innan dess måste jag ha börjat löpträna, men SNARK vad tråkigt det är. Läser alla artiklar jag kommer över med rubriken "hitta löpglädjen", "träna dig i form med löpning" etc etc. Nu kanske ni undrar vad effekten av de artiklarna är? Jag sitter fortfarande i soffan och tänker på löpträning. En start? Nej, bara en lam ursäkt för att tro att det hjälper. Men idag, det är då det händer. Jag ska strax till gymmet, för helt ärligt finns det ingen annan känsla i hela världen som är så skön som en trött och sliten men samtidigt pigg kropp efter ett hårt träningspass. 

WORD!

Särskrivning

Något som får mig att bli gränslöst irriterad är särskrivningar. Jag kan för mitt liv inte förstå hur man inte kan se när ett ord ska sitta ihop, speciellt inte när ordet uttalas i ett ord och inte två. 
"Socker bagare", "brun hårig" osv.. Sätt alla särskrivningar i en text och voilá, varsågod att rynka pannan!

"Kaffe, jag är sugen på kaffe kände jag en dag och begav mig till stans café.
RÖK FRITT står det på en skylt och jag blir dumt stående och funderar. ”Ehh – får man röka här? Servitrisen, som är trött på sitt arbete och på dumma frågor himlar med ögonen och snäser: ”Läs på skylten där borta.”
Villrådigt sjönk jag tillbaka i en skön stol och gick igenom svaren jag fått på den kontaktannons jag skickat in veckan innan. Svaren var från:
”En brun hårig man”, ”en sjuk gymnast” samt en ”full vuxen kamrer”.
Bland breven fann jag en inbjudan från en god vän. Kom ut klädd! Vad menade hon med det, klart att jag klär på mig innan jag går ut.
Vankelmodigt vandrade jag iväg och fick fart på benen då jag såg en skylt utanför dörren med texten: ”Häst skjuts på torget idag 14.00.” Med hjärtat i halsgropen upptäcker jag att hästen ser ut att må riktigt bra för att vara dödsdömd, den hade till och med en liten vagn med glada barn i bakom sig.
Jag travade vidare och gick in i mataffären för att handla. Kul potatis, kalv lever skuren i tunna skivor, snabb mat slank ned i min korg.
På klädavdelningen står det textad ”Helly Hansen super under ställ”. Jag tittar till en gång extra under stället och funderar på om det verkligen är bra reklam för butiken att låta folk kröka till där."

Nej, jag säger inte att alla är perfekta - det skulle jag aldrig göra. Jag vet själv att min tidigare nästintill perfekta svenska numera präglas av norska ord och uttryck. Men läs texten och förstå att många kan bli frustrerade över särskrivningen som tar över, både i artiklar i stora nyhetstidningar och i bloggar. 

/F.d språkpolis

En helg i Køben

Nu är det mars och äntligen har solen tittat fram! Med en sol som tinar upp min nedkylda kropp efter den här ruskvintern tillsammans med Håkan i öronen kan jag inte hålla borta pirret i magen. Nu är den på gång, den efterlängtade sommaren. 

Första solstrålen jag kände av i år var i Köpenhamn. Jag och min kompanjon åkte dit i fredags morse och möttes av vår skånska favorit. Vi shoppade och njöt ett stort shoppingcenter, sen blev det utgång med massa danskar. Vi höll oss till svenska/norska/danska så länge vi kunde, men fick till slut övergå till engelska för att förstå varandra (pga hög musik, aaaabsolut inget annat). Det shottades, dansades och kvällen var grymt lyckad. Öppnade ögonen försiktigt dagen efter och kände efter hur jag egentligen mådde.. På topp! Vi åkte in till Köpenhamn, shoppade ännu mer, drack ännu mer öl och åt god mat innan vi träffade en gammal kollega på ett microbryggeri. Solen lyste, danskarnas mentalitet är helt underbart laid back och det kändes för en stund som jag var längre ner i Europa. Vi fortsatte med lite shopping och chill på söndagen och avslutade såklart med en stor och billig öl innan vi fick ge upp, ta oss i kragen och inse att jobb väntade nästa dag. När jag satt på tåget ut mot Kastrup på måndagsmorgonen kände jag mig lite håglös och jag hade gärna stannat längre, mycket längre! 

Nu är det snart helg igen och jag fattar inte vart tiden tar vägen. Äntligen har det kört igång på jobbet igen, så nu är det bara att kavla upp ärmarna och köra på. Välkommen våren, som jag har saknat dig! 

Vända trenden

Efter mitt senaste inlägg insåg jag att det blir inte bättre än vad man gör det till och därför valde jag helt enkelt att sluta gnälla och göra något åt saken. Rensade kylen, satte igång med träningen och motarbetade de negativa tankarna som ständigt poppade upp i huvudet. Så simpelt, men ibland behöver man en reality check för att börja handla. Jag har fortfarande inte sett solen en enda gång, men nu är mars äntligen här och enligt väderrapporten ska det komma en liten solstråle nån gång nästa vecka.. Det är ju alltid något!(?). 

I helgen hade jag två av mina bättre vänner här som jag träffar alldeles för sällan. Vi hann med att korka upp ett par vinare, äta god mat, gå på tekniska museet och ta en spontanutgång. Alla de 2000 kort jag tog under tiden på Madeira gick vi också igenom och insåg att vi gärna vill ha tillbaka den tiden igen. Tror även vi konstaterade att man blir snyggare med åldern. Det tog mig nog 25 år att växa ikapp med min näsa tex, och Madeira-livet gagnade nog inte någon kropp eller hy. Men glada, det var vi! En grym helg med andra ord!

Imorgon är det kontroll hos ögonläkaren igen men nu är jag måttligt trött på att vara där och bli påmind om min situation om och om igen. Tålamod har aldrig varit min starka sida om jag säger så..