alla vet ju såklart att man inte blir yngre och tiden springer iväg .. ja, det tror jag alla är helt överens om. vännerna skaffar barn och bildar familjer, är klara med utbildningar och får sig ett toppchefsjobb inom en framgångsrik koncern eller företag, köper hus och tänker husvagn. det kan jag ta. men när jag får höra att den första stora kärleken plötsligt (men dock inte oväntat) ska bli pappa så är det en annan slags oro som väcks inom mig och det lilla hoppet som hela tiden funnits där (men som man aldrig talat högt om) sakta dör ut förstår jag att jag är inte längre den där unga ridande handbollstjejen som smygrökte bakom gympahallen och drack starksprit tillsammans med de goda vännerna och den första stora kärleken när föräldrarna trodde man satt hemma hos en kompis och kollade på film. ja, jag blev mållös men samtidigt glad. jag kunde försöka förneka det i all evighet, men den första stora kärleken förblir alltid den första stora kärleken vad som än händer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar