om några timmar tar jag med min bästaste tonje och åker mot sverige. ska bli fint med en liten roadtrip och det ska bli underbart att komma bort från jobb och oslo (igen). jag må älska mitt liv här, men jag behöver en paus.
jag ler utåt men kokar på insidan. att något kan vända så abrupt, att det är så enkelt att känna avsmak i en handvändning. men jag hoppas att det går över snart. jag är ju lite av en periodare när det gäller såna ting.
saknar det gamla, saknar mina gamla vänner samlade. vi har alla blivit så olika, och om inte olika så lever vi onekligen olika liv. jag tycker förvisso inte att jag förändrats, men det har jag förmodligen. men jag är fortfarande väldigt hängiven mina vänner, vilket jag ibland kan känna brister från andra. perfekt är jag inte, men försöker, det gör jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar