tisdag 27 juli 2010

lost in reality.

om jag hade gått och tränat idag hade jag sluppit sitta med handen i brunnen på toaletten. stopp, vad är det?! så, nu får jag inte duscha. handywomens som vi är i denna lägenheten så sliter vi med propplösningsmedel och kokande vatten. jag undrar vem som först spiller hett vatten på den andra?

början på denna veckan har inte varit helt på topp, längtar tillbaka till gamla tider och främst så längtar bort. bort till en ny(gammal) kultur. älskar att leva i oslo och skulle inte vilja byta bort mina vänner, kombosar och lägenhet egentligen men när den där pickande känslan tar vid så är det alldeles för svårt för att kunna blunda. samtidigt som jag skulle vilja leva i en fancy storstad med dygnsöppna starbucks så vill jag lika gärna jobba som volontär i afrika. eller som engelsklärare i sydafrika. eller backpacker i nya zeeland.

och till alla er vänner som bor på er fasta punkt och ni är nöjda med det. jag avundas er så mycket! önskar jag också kunde relaxa och vara nöjd med tillvaron. ibland är det sjukt jobbigt att söka efter något nytt, något mer, något som kanske inte är det som ska sökas efter. har dock kommit till den punkten i livet där jag är rädd för att åka igen, lämna ett fast jobb som jag trivs på och alla nära och kära. oslo är ju trots allt bara ett halvlångt stenkast hemifrån och dra upp de rötter jag nu fått fäst här känns som ett stort och jobbigt projekt.

jag är totalt villrådig. vet inte vad jag ska göra. och jag vet inte vem som kan hjälpa mej, mer än mej själv.

4 kommentarer:

madeleine sa...

jag ar helt med dej pa denna punkt. ar otroligt frustrerande att veta att man ar pavag nanstans, men har ingen aning om vart..?

puss love.

Färm sa...

Fifflan jag är övertygad om att du snart kommer fram till hur du ska göra. Du är stark. Det kommer alltid finnas en del av mig som vill ut och upptäcka, leva. Ett glas vin på balkongen med dig nu hade varit fiiint!

Anonym sa...

Den hemresande Färmaren alltså!

pammis sa...

Älskade sötnos!!! Även om jag har min fasta punkt och är nöjd så har jag ett litet kycklinghjärta som pickar hårt för att jag nu "missar" allt det som jag ville göra, resa runt jorden på egen hand, jobba i diverse länder etc etc. Men så tror jag alltid att det är. Den där känslan av att nog fan, den här gången kanske gräset är grönare på andra sidan. Jag tror det är nyttigt, att människan har den där nyfikenheten av att upptäcka. Det är den som får oss att växa och att alltid fortsätta lära oss, hur gamla vi än blir. Vad du än gör Fia så kommer det att bli bra och du kommer att ha fler minnen och upplevelser i bagaget. Lita på magkänslan, den har väl hjälpt dig förr?