lost in reality.

om jag hade gått och tränat idag hade jag sluppit sitta med handen i brunnen på toaletten. stopp, vad är det?! så, nu får jag inte duscha. handywomens som vi är i denna lägenheten så sliter vi med propplösningsmedel och kokande vatten. jag undrar vem som först spiller hett vatten på den andra?

början på denna veckan har inte varit helt på topp, längtar tillbaka till gamla tider och främst så längtar bort. bort till en ny(gammal) kultur. älskar att leva i oslo och skulle inte vilja byta bort mina vänner, kombosar och lägenhet egentligen men när den där pickande känslan tar vid så är det alldeles för svårt för att kunna blunda. samtidigt som jag skulle vilja leva i en fancy storstad med dygnsöppna starbucks så vill jag lika gärna jobba som volontär i afrika. eller som engelsklärare i sydafrika. eller backpacker i nya zeeland.

och till alla er vänner som bor på er fasta punkt och ni är nöjda med det. jag avundas er så mycket! önskar jag också kunde relaxa och vara nöjd med tillvaron. ibland är det sjukt jobbigt att söka efter något nytt, något mer, något som kanske inte är det som ska sökas efter. har dock kommit till den punkten i livet där jag är rädd för att åka igen, lämna ett fast jobb som jag trivs på och alla nära och kära. oslo är ju trots allt bara ett halvlångt stenkast hemifrån och dra upp de rötter jag nu fått fäst här känns som ett stort och jobbigt projekt.

jag är totalt villrådig. vet inte vad jag ska göra. och jag vet inte vem som kan hjälpa mej, mer än mej själv.

svärmland.

vår lilla utflykt, som jag beräknat skulle ta högst fyra timmar tog fem. det började fela redan när vi skulle ut från oslo.. e6:an mot göteborg? näe. kör med trondheim och e18 vettja! plötsligt så var vi på massa småvägar men vi upptäckte (efter ett par samtal) att vi kunde ta en annan väg. väl över gränsen skulle vi stanna till i arvika och besöka en toalett. vad vi inte visste var att det var arvikafestivalen, så festivalmänniskorna ockuperade toaletterna för att duscha av sej, sminka sej och borsta tänderna. 45 minuter senare var vi återigen på vägarna mot krhamn.
vi kom fram lagom till tre och då fick jag hämta kära farmor som fyllde 92 år. helt otroligt hur pigg hon är trots sin ålder! jag är övertygad om att jag kommer vara som henne vid 60 års ålder..
det vankades pizza och vin på kvällen och lördagen var helt lugn tills vi åkte hem till maria och grillade samt drack ytterligare lite vin..
shoppade mat som aldrig förr igår så nu är frysen fylld av massa snajsigt som i norge skulle kostat det dubbla. körde på hem tre timmar och avslutade en alldeles perfekt helg med sushi på bakgården.

märker att när man varit borta en längre stund så är man inte längre medräknad, vilket jag förvisso tycker är helt fair. men att jag bara duger till att gå ut med, eller att folk tar mej för någon som kan slita och slängas med - det gör mej riktigt besviken. kanske är lika bra att låta det vara som det är. jag orkar inte hålla kontakt med såna som inte håller kontakt med mej. att ha känt varandra i mer än tio år spelar kanske ingen roll i dessa dagar..

paus från oslo.

om några timmar tar jag med min bästaste tonje och åker mot sverige. ska bli fint med en liten roadtrip och det ska bli underbart att komma bort från jobb och oslo (igen). jag må älska mitt liv här, men jag behöver en paus.

jag ler utåt men kokar på insidan. att något kan vända så abrupt, att det är så enkelt att känna avsmak i en handvändning. men jag hoppas att det går över snart. jag är ju lite av en periodare när det gäller såna ting.

saknar det gamla, saknar mina gamla vänner samlade. vi har alla blivit så olika, och om inte olika så lever vi onekligen olika liv. jag tycker förvisso inte att jag förändrats, men det har jag förmodligen. men jag är fortfarande väldigt hängiven mina vänner, vilket jag ibland kan känna brister från andra. perfekt är jag inte, men försöker, det gör jag.

schizofreni?

ibland önskar jag att jag inte vore så spontan. tänka lite på konsekvenserna innan jag öppnar munnen. kan dessvärre inte ångra vad jag sagt och lovat nu, det kan förvisso bli fantastiskt bra. men jag är rädd att det även kan förstöra mer än vad det gör gott.

att personer kan vara så annorlunda på jobb och privat. det skrämmer mej. ena stunden så inger personer sådan respekt att man blir lite knäsvag, andra stunden tittar man på dom med höjda ögonbryn och tänker "vad fan sysslar du med?". det är tydligen något återkommande..

same same

fest, jobb, fest, utslagen. det är var min helg. fredagen blev spontan och jackpot. lördagen var hårdare, men det gick väl more or less som förväntat.

nu längtar jag till fredag morgon, när jag sätter mej i bil eller buss mot värmland!

öl-fika.

"...vi går och tar en fika!"
"ok!"
"...shit, här var det dyrt.. vad kostar en kaffe?"
"40kr"
"nääe, jag tar nog en öl!"

och så var man där igen. det är trevligt att ta en öl förvisso. och det är gott. men det är också verkligen på tiden att begränsa drickandet om man ska ta sej i form till madeira. det är så enkelt att tänka det och jag säger varje gång att NÄSTA gång, då är jag fit. tss. men denna gången ska jag faktiskt på ett bröllop med en massa kameror överallt (+ att det eventuellt kan finnas en annan anledning).

inte ofta, men ibland är det skönt att stänga dörren till rummet och bara vara. försöker finna min terapi-grej här, men har inte hittat den än.. provade på att spela gitarr men det gör mej mer upprörd eftersom jag blir vansinnig när det inte går som jag vill.. på madeira var det utan tvekan balkongen hemma, där vi hade utsikt över atlanten. kunde sitta i flera timmar och stirra rätt ut i det oändliga och låta tankarna rensas. men här? stirra i en vägg? gå i parken? nej, jag har försökt att hitta rätt men jag gör det inte. kanske det uppenbarar sej framöver. hoppas verkligen det.

är glad att musiken finns!

så det blev..

hur kommer det sej att alla mina vänner hemifrån lilla hålan har barn eller är på gång att få sej en krabat? det är verkligen ett småstadsfenomen. jag tycker inte att det är fel på något sätt, men det är riktigt fascinerande att se hur det utvecklar sej så olika beroende på var man kommer ifrån.. bara det här året har tre redan fått sej sina prinsar och prinsessor och det är två till kvar.. ja, som jag vet om..

jag blir väl gravid lagom till dom får sitt tredje eller så, och det passar mej alldeles perfekt - innan dess kan jag träna på mina vänners knoddar. perf!

imorgon vankas det telefonmöte på jobbet, mitt första ever, med några höjdare från jobbet samt andra samarbetspartners och sen ska jag vara driftansvarig på kontoret resten av dagen. måste erkänna att jag är lite nervös. men det går bra, det måste det ju göra!

karaktär

trots sömnbrist så kan jag inte varva ner och ta natten, det är alldeles för mycket att tänka på nu. måste finna motivation till att, klyscha, ta tag i livet. har det väldigt bra som jag har det nu, men måste ändra på en viss tankegång och inse att även om det är kul att gå ut, så skulle jag uppskatta det mer om jag gjorde det mer sällan. jag har nästan tröttnat lite på det, varje helg är den andra lik och så skickas det lite sms som man får ångra dagen efter.

och jag som var sjukt bra och rökte inte alls mycket, det har gått ganska käpprätt åt helvete igen. likaså med träningen. det börjar likna madeira mer och mer. jobba ihop, dricka ihop, skapa intriger men än så länge inget baksnack! .. eller, inte vad jag vet om iallafall..

om jag hade haft nog med självdisciplin så hade jag gått upp vid halv sex imorgon bitti och tagit mej en morgonpromenad. det är en fin tanke. men att få denna tanken till handling är en helt annan femma.

dessutom har jag fortfarande lite ångest efter helgen. jag ska aldrig någonsin igen spela spel och dricka alkohol samtidigt. och jag ska heller inte ha telefon tillgänglig. jag ska skaffa mej lite karaktär!

segeltorp

är åter tillbaka i mitt lilla oslo efter en helg i stockholm, eller snarare, huddinge. har träffat några gamla madeira-vänner och det är precis som att gå tre år tillbaka i tiden. det blir madeira-style på skämten, det oändliga drickandet och samma sak med ätandet. hann även ta årets första dopp (ja, i know, det var i juli) men jisses, det var inte speciellt varmt om än väldigt uppfriskande! den lilla antydan till huvudvärk jag hade innan försvann ganska kvickt. däremot blev det sämre med sightseeing och det behöver ju jag eftersom jag har varit i stockholm 4 (?) gånger och har direkt ingen uppfattning av hur det faktiskt ser ut. men det tar jag nästa gång!

nu är i alla fall allt klart för madeira, vi har hittat en lägenhet som vi ska hyra och biljetterna är köpta. om två månader är jag tillbaka på den lilla ön som gav mej så mycket och det känns helt underbart! att få känna lukterna, träffa människorna och leva rövare en vecka kommer vara en alldeles perfekt semester.