tillbaka i hörnan, tack.

ångesten har inte velat ge sej av ännu. de blå öppnades vid halv sex imorse och därefter har det inte funnits en chans att somna om. jag förstår inte riktigt vad som sker med mej. tack lov så ringde den där stackarn jag frågade en alldeles för seriös fråga till, och ingenting nämndes. phew. däremot pratade jag på om i lördags och vilken katastrof-fylla jag fick. dock säger han att vi pratar imorgon (idag för mej) för det är något jag verkligen måste prata med dej om. jaha. nu började jag kallsvettas igen och få en känsla av instängdhet och full laddning av panik. för första gången i mitt liv vill jag bara säga: jag vill inte prata, inte diskutera eller analysera. låt det bara vara!