det är alltid någon i min närhet som ska motarbeta mina planer på att resa. jag vet inte riktigt varför men det är ändå nästan på vippen att hon lyckas sätta käppar i hjulet för mej, och detta gör mej totalt galen. jag skulle inte åka iväg om jag inte hade råd till det, och även om jag må ha gjort det förr så försätter jag mej inte gärna i den sitsen igen, så snälla, kom igen. låt mej leva det livet jag vill, och ja, jag har varit i panama förr, men so what? vill jag dit igen så åker jag väl dit igen oavsett att folk tycker jag borde se nåt nytt. jag har inte sett allt i panama, och jag känner mej inte färdig med det landet så bara lägg ner. och just att få höra orden "du gör mej så besviken" triggar mej till att lägga benen på ryggen och trycka ner orden i vederbörandes hals.. ge fan i att ge mej dåligt samvete när jag inte gör annat än att försöka leva mitt liv på det sättet jag vill. människan i fråga borde veta hur jag funkar efter alla dessa år, men även fast vi ska vara nära varann så känns det ibland som om personen ifråga inte vet hur jag fungerar alls. öppna ögonen och bara acceptera mej nu, jag är förbannat trött på att behöva försvara mej för varenda beslut jag tar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar