för tre år sedan avskydde jag reggaeton. idag älskar jag det. för ett år sedan klarade jag inte av rnb. det gör jag idag. jag antar att mycket har att göra med vad man kan relatera till musiken, och lyssnar man nog mycket på det så lär man sej att tycka om det. så nu tycker jag om det mesta förutom dödsmetall, och i dagsläget så tror jag inte jag vill lära mej lyssna på det heller. man är ju enspårig tills man inser att man faktiskt kan prova på ett nytt spår-
har träffat på en människa som menar att tycka om, bli förälskad i och älska är samma sak. varje gång det kommer på tal så funderar jag på om denna människa någonsin älskat på riktigt. jag ser mer något osäkert i det sättet att tänka och agera, vara rädd att släppa någon inpå livet men fortfarande vill personen i fråga ha tryggheten. fastän denna personen och jag har det helt bra när vi väl ses så är det ingen jag skulle kunna lägga mer energi på såvida inte tänket ändras omgående och väldigt radikalt. tycker det är synd, vissa människor dras man till på en gång, som om det faktiskt är menat att man ska träffas just då. kanske är det inte menat att det ska vara för evigt, men åtminstone för en period i ens liv. det är faktiskt inte så lätt att klippa de band som redan bundits, tro mej, jag har försökt.
1 kommentar:
hej vännen! Jo jag håller helt med dig, jag kämpar mot det varje dag.. det är inte lätt när hjärtat styr och inte hjärnan..
Skicka en kommentar