Åren går och kroppen börjar svikta.

Efter förra helgen, när jag åkte längdskidor som det inte fanns någon morgondag (bokstavligt talat) så njöt jag verkligen av livet. Solen sken, jag åkte några mil på skidorna och allt var tyst. Ja, förutom mina egna andetag (läs: flåsande). Det var en helt perfekt dag ute i spåren! Vad jag inte kunde ana var att mina vurpor hade gjort något med mina knän, det märkte jag först efter några timmar hemma. Knäna hade svullnat upp, högerknät såg ut som en handboll och började anta en blå/lila färg medan vänsterknät inte var vare sig lika svullen eller blå men jag kunde ana att jag skulle ha ont dagen efter. 

På måndagen fick jag ringa chefen och säga att jag jobbade hemifrån. Kunde inte stå på ena benet utan låg med det i högläge hela dagen. Vilade därför hela förra veckan men i tisdags gick jag till gymmet. Vad hände? En akut läkartid. Jag kunde återigen känna av den molande smärtan i knät. Jag har aldrig förr varit skadad på sånt sätt så jag freakade ur totalt. Läkaren hon knådade och klämde, jag grymtade och vrålade. Sen konstaterade hon att det nog inte var någon fara, men att jag överbelastat ena knät så ledbandet behövde lite omsorg. I morgon ska jag prova igen, att träna alltså. Hoppas innerligt att det går bra, för jag är inte beredd att ge upp hoppet om tjejvasan än! 

Nu till de roliga grejerna! Har äntligen köpt en bok om Kuba så närmsta veckan ska läsa, stryka under och börja planera min korta med troligtvis intensiva semester. 6 veckor är det tills jag sätter mig på flyget mot landet jag drömt om att besöka så himla länge. Det gör mig lycklig ut i fingerspetsarna! 

Count the days or make the days count?

Snart är det mindre än en månad kvar till tjejvasan. Jag har åkt längdskidor 4 gånger. 
Om det är den optimala uppladdningen? Troligen inte. Om jag är nervös för hur jag ska klara det? Såpass mycket att jag tror jag fått magsår. Om jag har något mål med det? Utmana mig själv. Och jag lovar att det här är den största fysiskt krävande utmaningen jag någonsin ställt upp. Ja, det vill säga att jag har ju fortfarande 3 lopp kvar efteråt men jag vet hur man cyklar, simmar och springer. Sen handlar det bara om att inte ge sig. MEN på det fyra gångerna jag åkt har jag skrapat ihop närmre 5 mil. Nu när jag verkligen måste lära mig så ger jag allt. Hade jag bestämt mig för att "bara" lära mig åka skidor då hade jag säkerligen inte svettats och kämpat mil eller mil, utan tagit lite enklare på det. 
Så, det här funkar tydligen för mig. 

Som en liten morot efter tjejvasan har jag länge och väl pratat om en resa till varmare stråk. Jag har väntat och väntat och vääääntat på att flygbiljetterna ska gå ner men jag insåg att det bara var att slå till. I helgen frågade jag mig själv vad som egentligen gör mig riktigt lycklig och jag fick svaret igår. Uppspelt och med en darrande hand klickade jag hem en flygbiljett till Kuba. HERREGUD vad jag längtar! Dags att slipa på spanskan, salsastegen och göra mig klar för en resa bak i tiden. Jag är nästan lite avundsjuk på mig själv.. 

Har nu avnjutit en sushimiddag efter ett träningspass och nu blir det att slöa i soffan heeela kvällen. Det gör mig faktiskt ganska lycklig det med när jag tänker efter. 

Prioriteringar

Idag valde jag bort träningen och gjorde det motsatta. Åt en krämig pastarätt & drack Valipocella med en kär vän. 

Behövde rensa tankarna och bara prata om allt som cirkulerat runt den senaste tiden. En väl vald investering i den mest dystra perioden som finns i året. 

Win! 

Grön mat. Eller granatäpplen.

Jag prenumererar på iform, en fitnesstidning som ger mig en dos av motivation, uppgivenhet och massa reklam. Det ironiska är att den alltid dimper ner i brevlådan när jag tänkt "unna" mig något. Således har jag försökt undvika att köpa hem något runt den 10:de varje månad. De vältränade kroppar som oftast pryder förstasidan ger mig alltid en släng av ångest. Men det jag fantastiskt tycker är roligast med tidningen är alla mattips. Nyttiga sådana men efter flera år med en kost bestående av mycket grönsaker, kolhydratsnåla produkter och kvarg(ish) blir jag genuint glad när jag kan läsa om olika blandningar av frukter & grönsaker. Tydligen pratar jag väldigt varmt om mat så i år fick jag en prenumeration på en mattidning av mamma i födelsedagspresent. Här är det dock en blandning av vad jag ibland skulle vilja äta och det jag faktiskt äter.

Det har vid flera tillfällen slagit mig hur god mat ska vara något gräddigt (och jag kan till viss del hålla med) men låter man fantasin flöda och vågar prova nytt så behövs inte alltid grädde i maten. 

Nya favoriten just nu är granatäpple, synd bara att den är så dyr. Vill knappt veta vad den kostar i Sverige men i Norge har det alltid en tendens till att vara snäppet dyrare, åtminstone i vanliga matvarubutiker. Så i veckan ska jag ta en sväng upp till min nya favoritaffär. Grönsakshandlaren! Utländsk affär med färsk frukt, grönsaker och utländska spännande kryddor, frön och annat gott. 

Det här trodde jag inte om mig själv. 

Dåtiden och framtiden.

Det var längesen jag ens orkade lägga en tanke på att skriva här.

I ärlighetens namn kunde jag inte hitta glädjen i att skriva om de små vardagliga sakerna som hände. Jag ska inte säga att det hänt något speciellt nu heller, men just ikväll fick jag lust att få ner ett par ord igen. Om så inte för dig, men åtminstone för mig.

Vad hände i slutet på 2014?

Jag körde på med fitnessfighten och slutade med bra resultat. Sen tog jag bort en leverfläck på foten som aldrig läkte och därmed tränade jag inte på två månader. Så mycket för slitmånaden i september med andra ord. Någon gång i oktober eller kanske november så bestämde jag och en kompis att vi skulle köra Tjejklassikern 2015. Kort sagt, vi anmälde oss till tjejvasan och köpte skidor och allt vad det nu innebär. Hade jag vetat att det här var en sådan nördsport hade jag troligen inte gett mig in på det, men nu är det mesta inköpt och jag har läst om längdåkning och vallning fler timmar än jag nånsin trodde jag skulle göra. Tjejvasan går av stapeln 28 februari och för er som hängt med, så vet ni att snön valde att inte komma förrän i början på januari. Thank you very much. Har hittills åkt 3 gånger och jag har nosat på snön många gånger.. Men skam den som ger sig, man kommer på långt på vilja och en snorig näsa har jag förstått.

Ett annat mål jag hade under hösten var att dejta. Denna vidriga, men också roliga tillställning. Jag dejtade, bjöd på mig själv och hade en bra känsla. I cirka en månad. Sen började jag inse att längtan efter att vara med någon inte kan ta överhanden och därför fick jag bita i det sura äpplet och ringa det där samtalet. "Det är inte du, det är jag.." Slutet gott, allting gott. Vi är fortfarande vänner, phew.

Sen ska jag plugga i vår också, TEFL - Teach English as a Foreign language. Jag tror jag kan ha tagit mig vatten över huvudet, men må så vara. Plugga är kul! Oftast..

Gav heller inga nyårslöften i år heller. Tycker tjejklassikern räcker gott och väl. Likaså alla resor jag har preliminärbokat. Cuba i mars, Prag i april, Madeira i maj och tjejresa med hemlig destination i juni. So long savings! Men när man går in i det sista året på 20-talet så ska man leva ut. Framtiden kan man tänka på en annan gång.

Dag 22

Dags för en uppdatering! Har ju kört stenhårt på fitnessfighten i september men jag hade ett avbrott i helgen för jag skulle på 30-års fest. Vaknade upp i lördags och mådde pyton.. Halsont, tungt huvud och värk i kroppen.. Tur jag inte skulle springa halvmaran! Ut på stan och gjorde alla nödvändiga ärenden sen fick jag gå hem och slänga mig på soffan en stund. Förbannade det faktum att när jag för en gångs skull (ja, för så känns det) skulle jag gå ut och då blir jag sjuk. Det var bara att bita ihop, öppna den efterlängtade ölen och göra sig i ordning. Väl på festen var jag så sjukt övertaggad, drack jello shots som det inte fanns någon morgondag (och det på en nästan tom mage) så halv ett fick jag stryka ett streck över kvällen och bege mig hemåt. Vilket nybörjarmisstag! Tyckte jag mådde alldeles för dåligt igår för att ha sovit många timmar och knappt fått ut nånting av kvällen innan. Nej, tacka vet jag nyktra helger så man slipper det där eländet.. Heh. 

Till råga på allt gjorde jag ett typisk övertramp i min fina hälar så fotknölen fick sig ett tryck. Den är numera svullen och tycker inte alls om att jag går för mycket på foten. Var det värt det? Njaaa. 

Egentligen skulle jag bara haft 8 dagar kvar av FF, men nu blir det 10 dagar till. Bara att maxa sist tiden nu, det värsta är inte träningen - den är hur kul som helst men maten däremot.. Brr.. Är så trött på kvarg, keso och att ha med mig 375829 matlådor till jobbet varje dag. Har vägrat kolla om det hänt nåt mer med kroppen, det får jag snällt vänta med till den 2 oktober..

Och nu är det dags för att laga matlådor till resten av veckan. Hepp!

Motivationen stegrade.

I väntan på att maten ska lägga sig så jag kan ta mig till gymmet så får ni ett par ord igen. 

Måndagar är alltid den värsta dagen att gå upp på, men eftersom jag vaknade av mig själv kl 8 igår så somnade jag ganska fort i natt och det var nästan så jag var pigg när klockan ringde imorse. Benen värkte inte längre efter träningen och jag kände mig ganska fit for fight. Fånga dagen!, tänkte jag. Sen insåg jag vad jag hade framför mig på jobbet och blev lite modstulen. Men det var bara att kavla upp ärmarna och ta tag i det. Så här i efterhand var det inte så illa som jag föreställde mig det skulle vara. 

Testade ett nytt mellanmål idag och damn vad gott det var! Jag brukar käka kvarg och hallon, men efter gårdagens Sverige-besök hade jag laktritspulver som jag blandade i kvargen. Det var ju som att äta lördagsgodis! Satt och hummade och njöt av mellanmålet så folk stannade upp och frågade vad det var.. Utropade glatt mitt nystulna recept och njöt vidare. 

Lyckades få till en fin kycklingwok här ikväll också men saknar rödvinet alldeles för mycket till.. Hoppas det suget ger med sig snart.. De andra som deltar i FF säger att det värsta är sockersuget men jag tänker bara på öl och vin. Eh? 

Oavsett har ju veckan gett resultat. Jag skulle ju inte mäta och väga mig innan jag var klar, men kunde inte hålla mig och hittills visar vågen en nedgång på -3,5kg och 2 cm minskning i midjan (FF's midjemått är över naveln, så dvs flärpet). Om jag var lite omotiverad tidigare idag så fick det åtminstone fart på motivationen igen. 

Hurra för nya utmaningar och succéer! 

Ta ställning och ta utmaningar!

Den här veckan har bestått av jobb, träning och planering av mat. I måndags gick jag med i fitnessfighten för att komma igång med träningen igen. Efter semestern har jag kommit så långt som att tänka att jag ska träna och tagit med mig väskan fylld med träningskläder, men när väl stunden är kommen har jag kastat upp väskan på ryggen igen och bussat hemåt. Jag har läst om fitnessfighten förut och tänkte då att träning 30 dagar i streck, det kan ju inte vara bra? Programmet som jag följer är dock av en väldigt lätt variant, så för att jag ska ha den där sköna känslan av att ha gjort något när jag går hem från gymmet så har jag fått lagt på en del vikter på övningarna. Många frågar mig vad målet är och det är helt enkelt att komma igång med träningen igen och genomföra det här - blir det bra resultat av det så är ju inte det ett minus heller förvisso. Är fortfarande bitter för att benhinnorna inte håller för halvmaratonet så någon annan utmaning var definitivt på sin plats!

I dag har jag rensat garderoben och plockat under sommarkläderna (det tog emot kan jag lova). När jag ändå var igång började jag rensa ur de där plaggen som man tänker att man ska använda till nästa höst eller vinter. Nu är dom väck och garderoben ekar nästan. Oktober som skulle bli min spara-månad, det ser inte så ljust ut för det i dagsläget.. Och apropå att inte spara pengar, eller spara pengar - det beror på hur man ser det. Imorgon åker jag och kollega till Sverige och storhandlar käk. Det är inte bara garderoben som ekar tom förstår ni, frysen är tom och jag blir ruinerad varje gång jag går till affären här. Dessutom har Norge ett märkbart sämre utbud på vissa varor, så antingen hittar man dom på hälsokosten till en chocksumma eller så hittar man dom inte alls. Jag undrar när Norge kommer ikapp?

Har stressat inför valet den här veckan, jag insåg för sent att jag inte hade anmält till Skatteverket att jag flyttat så jag hade inte fått min valsedel. Ringde valnämnden i Krhamn och bad dom skicka valsedlar med raketfart och ett par dagar senare kom dom. Först då insåg jag att jag inte var säker på vad jag ville rösta på men nu är dom i fyllda.. Givetvis glömde jag att posta dom innan helgen så jag hoppas något innerligt på att de kommer fram i tid om de går iväg med posten på måndag. Jag är skärrad över vad som kan hända i Sverige.. Norge fick ju in en blå-blå regering förra valet men deras motsvarighet till SD är inte i närheten så extrema, så än så länge har man inte märkt av någon skillnad. Jag fick en inbjudan till en grupp på Facebook som uppmanade folk att rösta blankt för att partierna inte vet vad de vill. Rösta blankt? I ett av Sveriges viktigaste val i nutid? Kände att jag provocerades till max! Vi har demokrati för att folket ska kunna säga sin mening, varför inte utnyttja det istället för att inte ta ställning? Nej fy.

Sådär, efter ca en månad fick ni åtminstone några hundra ord om blandade tankar.

Tre underbara veckor

Efter 3 veckors frihet från både jobbet och Oslo är jag nu tillbaka i den älskade-hatade staden. Det kändes som jag inte varit här på en evighet, men efter ett dygn känns det som jag aldrig varit ifrån den! Jag har i alla fall haft en fantastisk semester med extrem värme, både i Sverige och Grekland. 

Första veckan började i Värmland, och jag blev fort lidande av sömnbrist eftersom jag inte är van att somna till barnskrik eller vakna till det. Många timmar om dagen blev det fix inför det kommande bröllopet, det skulle färgas hår, fixas naglar och ögonfransar och i sista sekund upptäckte jag också att sömmerskan som lagt upp och sytt in min klänning troligen trodde att jag vara mindre om bysten än vad jag är. Paniken byggdes upp men där får jag bara tacka för att Facebook finns! Inom loppet av några få timmar, hade jag fått hjälp och klänningen var omsydd. Lättnad! Fick kvalitetstid både med familjen och med Maria och de små kidsen. Sen åkte jag vidare mot Falun för att hjälpa det blivande bröllopsparet att fixa med lokal och göra en tärnas uppgift.. Ju mer det nalkades bröllopsdag desto nervösare blev jag.. Jag hade anmält in att jag ville hålla ett tal och jag ångrade det bittert många gånger, både när jag satte mig ner och försökte komponera ihop något och även timmarna innan det skulle ske. 

Bröllopet var självklart underbart! I strålande sol (inte helt optimalt i en 3-lagers klänning vare sig för brud eller tärnor och heller inte för karlarna i kostym), kom vi roendes till en låt av Håkan och brudparet vigdes under bar himmel. De var så otroligt vackra att jag fortfarande får en tår i ögat när jag tänker på det! När vigseln var över startade minglet och då kom toastmastern och berättade för mig att jag inte längre skulle hålla tal som nummer 5 utan som nummer 2. TVÅ?!, sa jag och började svettas (om än mer än tidigare).. Nej, det går inte! Inte tvåa, efter välkomsttalet?!. Toastmaster sa att det skulle gå så fint så och stack ett till champagneglas i handen på mig. Jahapp, den lilla pressen som jag hade glömt för ett ögonblick var alltså tillbaka igen. Nappade åt mig en öl också och började gå igenom talet i huvudet. Fan fan fan, varför har jag gett mig in på det här, tänkte jag flera gånger. När välkomsttalet var avklarat drack jag vin som aldrig förr.. Jag visste att någon gång vid förrätten var det min tur. När toastmastern plingade i klockan stannade världen still för ett ögonblick och jag hörde han säga att nu är det dags för en barndomsvän till bruden att hålla tal. Jahapp, det var bara att resa sig upp och hoppas på att inte svimma av.. Talet gick faktiskt bra, jag gick in i samma roll som på jobbet när jag pratade men i slutet av talet kunde jag inte hålla barriären uppe utan fick göra ett par pauser för att inte börja lipa. Phew, efteråt trodde jag den sprängande huvudvärken skulle ge sig men trots 5 alvedon under dagen och lika många resorb hjälpte det inte så jag beslutade att dricka bort det. Funkade prima. Jag har sagt det förr och säger det igen, allt du behöver är ett par öl så fixar sig det mesta. Hela dagen och kvällen var så extremt lyckad med fler tal än de hade kunnat tro och middagen blev en lång sådan. Om de var vackra? Har aldrig sett några finare människor. 

Dagen efter tog jag tåget mot Arlanda och flög tillbaka till Oslo för att invänta nästa flyg. Halv 12 lyfte vi mot Rhodos och jag somnade innan vi lyfte. 3 dagar på Rhodos räckte, jag blev stressad över alla turister så jag var glad när vi satte oss på färjan mot Santorini. Jag var på Santorini tre dagar förra året och jag var inte så imponerad som alla andra verkar vara så att vi bara stannade där en halv dag gjorde mig ingenting. Det är fint, men det är överprisat och extremt mycket turister! Vi tog en ny färja till Naxos och det gillade jag verkligen! Promenadavstånd, mysig fiskeby och helt fantastiskt vatten. Efter några dagar där åkte vi över till Paros och det gillade jag minst lika mycket! Påminde om Naxos men det var mindre. Jag hade hört att Parikia, "huvudstaden" på Paros inte var mycket att ha så mina förväntningar var i botten. Jag blev dock snabbt överraskad över hur mycket jag gillade det! En dag åkte vi över till Antiparos, en liten ö utanför Paros och vi besökte även Naoussa. Efter tre dagar där fick vi åka tillbaka till Santorini och jag var ju inte helt begeistrad över det men flyger gick därifrån så what to do? Ja, det blev att hänga på stranden igen då även om jag var sjukt trött på det vid det laget. Semestern var toppen med andra ord, jag såg mycket och åt väldigt mycket. Badade som en liten unge och solade som en gammal tant med massa solkräm. Fuck cancer liksom. 


Nu är jag tillbaka i verkligheten igen och som vanligt är det med blandade känslor. Men denna gången lite mer blandat än vanligt..

Semester!

Förr var inte alla blogginlägg lika genomtänkta och då kom de oftare. Kanske ska tänka om, tänka gammalt igen så jag får upp antal inlägg och likaså läsare här igen.

Dagen idag började med en försovning. Egentligen förstod jag inte varför jag skulle till jobbet eftersom jag gjort klart allt innan semestern men jag pallrade mig upp och jobbade tillsammans i 2 timmar. Resten spenderade jag tillsammans med teamet, pratade skit och åt godis. Hade fjärilar i magen sista timmen och när jag aktiverade frånvaroassistenten var det klart. Inget jobb på tre veckor, inget Oslo på tre veckor. Nu bär det av mot Sverige och Grekland!!