Självinsikt.

Jag är verkligen inte gjord för aerobic. Idag var jag på ett pass som så käckt kallar sig för "Fit for beach". Egentligen är det bra träning, men alla "upp med knän", "sparka bak i rumpan" och vifta med armarna gör mig bara .. obekväm. Speciellt obekväm blir jag när jag måste bevittna min egen patetiska gestalt i spegeln. Ett rödmosigt ansikte och armar och ben i vädret, gärna samtidigt. Min finmotorik måste alltid jobbas upp, och blir det nya steg och rörelser med både armar och ben så visar sig oftast min bristande koordinationsförmåga från sin främsta sida. Hopp och hej, "fortare, fortare, FORTARE!!".. Till slut vevar armarna förvirrat i luften och höger armen gör rätt medan vänster armen är en halv sekund sen, eller värre än det, i en helt annat riktning. Brösten guppar och gör lite småont, det andra som egentligen ska vara fasta muskeln skumpar minst lika mycket och det irriterar mig.. Så, nej. Inga mer aerobic-pass för mig. Tacka vet jag danspass, där jag åtminstone har en sportslig chans att hänga med, eller spinning för den delen. Förresten, step ska vi inte tala om. Herregud, jag ser framför mig hur jag fastnar med foten i stepbrädan och lägger mig raklång på golvet, gärna med en utslagen tand som resultat. 


Mindre viftande till folket! ... Yoga verkar ofarligt, kanske borde testa det! 

Det här skulle förvisso nog ta mig några decennier att göra, om det ens är möjligt..