you cruel, cruel tuesday.

tisdagar är förmodligen den värsta dagen i veckan. det är då man får bita i det sura äpplet om man inte haft en lugn helg. för att hålla mej i skick på jobbet drack jag x antal koppar kaffe och det resulterade endast i illamående. för jag blir inte pigg av kaffe. jag är nästan övertygad om att koffeinet bara piggar upp a-människor, inte b-människor.

jag är en ren och skär b-människa. med detta menar jag inte att jag är en loser. jag menar att om man är en a-människa, då är man morgonpigg. är man en b-människa är man en nattuggla. jag önskar vid vissa tillfällen att jag hade en liten smula av a-människan i mej, men jag är, och kommer förmodligen förbli, en grottmänniska på morgnarna som inte vill prata före frukost eller efter att gruset ur ögonen försvunnit.

till råga på att det faktiskt är tisdag, jag är otroligt utsliten, har träningsvärk efter hetspasset på aerobicen idag, så ska jag även skriva en utomordentlig ansökan på en tjänst på jobbet. mission failed. nu räcker det med tisdag för mej.

fantastiskt irriterande.

vi har dragit ihop ett sjukt kul gäng på jobbet och vi umgås mycket på helgerna och tar ett par öl tillsammans. tydligen har detta uppmärksammats utav andra på jobbet, som känner sej utstött eftersom vi inte bjuder in dem. detta har tydligen gått så långt så ledningen har tagit upp det. jag kan inte annat än bli riktigt jäkla förbannad..

..för det första: jag umgås med människor jag trivs med.
..för det andra: man kan inte vid alla tillfällen bjuda in 70 personer i sin lägenhet.
..för det tredje: jobbar jag på en jävla förskola eller?!?!

det här är pinsamt, men bara pinsamt för dom som klagar, för vi vet vilka det är och det finns anledningar till att vissa är exkluderade och vissa inte. varför skulle jag umgås med en människa som inte ger mej något i utbyte. och hur fan kan det ens vara lagligt av en ledning på ett stort företag att diskutera vad deras medarbetare gör på sin fritid? ..och hur har dom ens mage till att ifrågasätta varför inte alla kan få vara med?

jag kan umgås med många olika människor och jag kommer överens med de flesta men tyvärr så sjunker mitt intresse för att lära känna folk vidare när dom beter sej som bortskämda och bittra tonåringar.

jag blir så besviken på människor som vill sätta käppar i hjulen för andra, det här med att glädjas för sina medmänniskor är något som fallit bort för många den senaste tiden. varför inte stötta varandra, krama godmorgon och kosta på sej ett ärligt leende? av egen erfarenhet så vet jag att det uppskattas och man får så mycket tillbaka av att ge så lite.

med dessa ord avslutar jag vecka sexton och går in i vecka sjutton med en förhoppning av att budskapet eventuellt ska nå fram till dem som behöver det.

slösa.

efter att ha haft ledig igår, av någon anledning jag helst hade sluppit, så gick jag ut och tog ett par öl med ida & caroline. helt fantastiskt att möta sina övermän(kvinnor) i klumpighet. äntligen var det inte bara jag som snubblade på dörrmattor, eller ringde till fel person, eller vände på orden i en mening. jag har funnit jämlika!

uppenbarligen börjar jag bli gammal, hoppade på spårvagnen hem vid tolvsnåret och somnade ganska omgående. fick en stor bamsekram i morse när jag stod och förberedde kaffet, en yrvaken ida hade tydligen drömt att jag hade försvunnit inatt och ingen visste var jag var, så hon hade klivit in på mitt rum vid halv fyra imorse för att se så jag verkligen var där. sött! men, hade jag vaknat och sett henne i dörröppningen hade jag förmodligen fått en mindre hjärtattack eftersom jag fortfarande har men efter the ring. och ida, i sin pyjamas & långa hår är slående lik vid vissa tillfällen.

ikväll blir det lite bursdagfirande för vår kollega och jag som inte skulle spendera en krona till innan lönen kommer har köpt en ny outfit för detta. men dä köster å ligge på töpp har en hört!

word.

köttfärssås á la fia. blir nog en och en annan lovemovie ikväll. bara för det är så gött att gråta. har iofs bölat en skvätt varje dag i det sista. nu när vårkänslorna ska infinna sej. men vet ni? jag vill inte ha någon vårflört, eller sommarflört, eller helgflört. jag trivs bäst med att vara själv för tillfället. utan några svin till karlar.

fuck off.

värk, kramp och illamående. trött, nedstämd och lättretad. om några veckor är det bättre igen. det vet jag. och jag hoppas att yr.no här jävligt fel om snöprognosen!!

enough is enough, right?

solen väckte mej imorse. eftersom jag ännu inte funnit någon riktigt snygg rullgardin än så har det fått duga med vita gardinlängder. dom hjälper ju sådär. varmt var det också. men oavsett var det ett fint sätt att vakna på denna sketna onsdag. jag önskar bara att denna vecka kunde vara över.

att jag igår tog mitt förnuft tillfånga och ringa den där personen som för länge sedan skulle behövt höra dom orden som forsade ut ur munnen på mej känns än så otroligt bra gjort och jag är stolt. det var en hög med bokstäver som gick samman och formade fram just dom här ordern:

"i dont want you to contact me anymore, i dont want to see you ever again and i dont want to have you in my life at all. leave me alone, i´ve had enough"

och plötsligt blev den vanligtvis så stora mannen plötsligt en liten pojke som bad på sina bara knän. jag hoppas han står där fortfarande och inser att han gjort ett par för många misstag. och den här gången förlåter jag inte.

beslut.

jag gillar att ha valmöjligheter, men jag är sjukt kass på att ta ett beslut vare sej det handlar om att köpa den röda eller blåa tröjan (slutar oftast med en svart, eftersom det går till allt) eller om man ska sitta hemma eller inte en fredagkväll. tänk då att ta ett livsavgörande beslut. människor gör dom varje dag men dom vet aldrig om det beslutet dom tog var det rätta. och det är alltid för sent att gå tillbaka och ändra sej. kanske kan man rätta till det i framtiden, men just det ögonblicket när beslutet togs, just det ögonblicket är förbi och det kommer aldrig tillbaka.

där handlar det inte om att ta med sej kvittot och byta in den tröjan du i köpt utan där kan du grubbla dej fördärvad. eller så accepterar du ditt beslut och inser att du gjorde det som kändes rätt då.

så gör jag.

food is love.

dagen efter är dagen då man har en lite större ursäkt till att äta mer, eller hur? efter en helt fantastisk dag i solen så tog jag & kombon det fina beslutet att äta. igen. men denna gången, sushi.

nu är jag alldeles kräkmätt men ack så belåten.

det ska bli så skönt med måndag imorgon!

ikno goes drunk.

vi körde stenhårt igår. inflyttningsfest. ca 25 personer invaderade lägenheten igårkväll och det blev total succé! serious talks, utvandrande från garderoben, dans, skratt & en massa vin & shots. jag är ju van vid att festa ihop med arbetsfolk så jag sitter här, glad i hågen idag, medan jag kan tänka mej att det finns ett par stycken som har pure ångest idag. haha.

gjorde den läckraste vurpan på länge igår, benen stod rakt upp i vädret och jag visste att det såg så sjukt kul ut att jag skrattade i fallet ner. hoho. självdistans is the shit!

rampfeber.

det här med att stå inför en grupp människor och prata har aldrig varit en favoritsyssla för mej. sen jag var liten så har jag alltid hållt mej lite i skymundan, även om jag helst har velat göra mest ljud ifrån mej och fått all uppmärksamhet. men jag har en spärr, något som gör att jag håller mej tillbaka och skulle jag göra utlopp för mina tankar, känslor och eventuella spontana åsikter, göra ett litet glädjeskutt, -rop, -vrål så blir jag, mot min vilja, blodrödare än den mest blodröda bloddroppe och så känner jag mej dum. dum för att jag kanske nu gjorde bort mej, för att jag kanske uttryckte mej alltför klart & tydligt, dum för att jag kanske gjorde något riktigt osvenskt.

..poängen jag vill komma till är att vi idag hade en workshop på jobbet och glatt ovetande spatserade jag dit efter jobbet, satte mej in i diskussionerna (ja, för är det en liten grupp går det bra att prata) men frös sedan till is när jag insåg att vi skulle stå inför denna gruppen och presentera våra åsikter & våra tankar. tyvärr var dom i min grupp inte vidare talförda, så jag fick med det mest blodröda ansikte och den mest darriga röst presentera detta. det går ju, men det är bara så sjukt jobbigt, men nu känner jag mej ganska nöjd med mej själv.

tacksam.

ibland glömmer man att de vänner som man förr hade faktiskt finns där fortfarande. det där speciella banden som knyts med dom som är menade att vara i ens liv, dom banden finns kvar hur många år det än kan gå mellan gångerna man ses. självklart är det otroligt synd att man inte kan hålla liv i vänskapen lika mycket som man tidigare gjorde men det är en del av livet. vissa andra kommer och går i ens liv, som förmodligen inte var menade att stanna länge eller sätta djupa spår, men man är fortfarande glad för att man åtminstone mött dom.
jag är iallafall otroligt lyckligt lottad med mina vänner och jag kan alltid räkna med dom om något händer, detta kan jag definitivt säga efter erfarenhet. det finns dom som säger att man inte kan ha många nära vänner, men jag har massor och jag är så obeskrivligt glad för att ha dom i mitt liv!

tack för att ni är dom ni är
utan er hade jag inte varit den jag idag är

babies.

år 2010 är onekligen året då de flesta av mina kära vänner ska föda ut ett barn. jag har sett magar i vädret hela helgen och det är hur vackert som helst! även om jag själv inte har nån lust på att vagga omkring riktigt än, jag nöjer mej med att bli tant fia.

har varit en fin påsk med familjemiddagar, massa kaffedrickande, skvaller, vin & såklart musiklek & återberättande av gamla minnen. men nu ska det allt bli gott att ta sej hem mot oslo imorgon och ta tag i livet igen.