too cute to cut.

förra veckan gick jag till en frisör. där startade helvetet. här i oslo kostar det multum och lite till om man vill göra sej fin i håret, så jag gick till en lärling. misstag nummer ett. jag kom dit i godan ro, hungrig som aldrig förr men tänkte att slingning och klippning tar ju inte mer än ungefär två timmar. misstag nummer två. det började slingas och det tog sin tid, men jag var tålmodig. efter en timme var det dags att skölja ur detta, och det var helt underbart för jag fick härlig massage i hårbotten och jag njöt i fulla drag. efter en halvtimme av sköljning började det rinna vatten innanför tröjan på mej och jag började fundera på om det inte var klart snart. en halvtimme senare hade min nacke domnat bort efter att ha lutats emot det stenhårda handfatet. då var hon äntligen klar med massage, två schampokurer och en hårinpackning. sen började hon med klippningen. misstag nummer tre. topparna tog lång tid, och jag tänkte: "ok, bara jag kommer härifrån innan det är mörkt ute".. lärlingen frågade efter hjälp för att vara säker på att hon klippte rätt, och då började orosmolnen hopa sej. kan man inte ens klippa topparna som frisör så kan det inte båda gott? hur som, en annan klippte lite för att visa hur hon skulle göra och sen började hon med uppklippningen, och där hade jag tydligt sagt. "behåll så mycket som möjligt". jag fick panik och började kallsvettas när jag såg hur mycket hon faktiskt klippte bort, decimeter av mitt hår föll till golvet. snart hade jag en hjälm med uppklippt hår gentemot de längre etapperna. jag tittade stint på henne och bad vänligt men bestämt. "ta nu inget, och då menar jag inget, mer på uppklippet". lärlingen började då plötsligt se väldigt nervös ut varpå hon hämtar frisör nummer två som får hjälpa. hon tittar på mej, mitt hår och lärlingen, sen säger hon. "får jag låna din sax, jag tror du behöver lite hjälp med detta.." varpå hon går in och försöker rädda mitt hår. som om detta inte vore nog så försöker sej min svenska lilla lärling att ge sej på min lugg. jag förtydligade att luggen är det viktigaste av allt och den får inte bli för kort, inte för lång utan alldeles perfekt. den uppenbarligen nyutexaminerade lärlingen börjar plötsligt få ryckningar i ansiktet, och tack och lov ber hon frisör nummer två att klippa min lugg och försäkrar henne om att hon lär sej mer av att bara titta på, och att hon inte vill klippa luggen då hon inte klippt så många tidigare .. (?!) jag var evigt tacksam när den andra med vana händer fixade luggen och lät inte lärlingen röra mitt hår igen. när jag ska betala (borde jag ha betalt för detta?) så säger hon glatt: "ja, det blir ju halva priset åtminstone, 700 kr!" medan jag höll tillbaka all världens svordomar betalade jag och därefter fick jag hennes kort. med hennes nummer. om jag skulle vilja komma tillbaka. jag klev ut ur salongen tre timmar och fyrtio minuter efter jag kommit och rev sakta, men säkert och bestämd hennes kort i små, små bitar. det var becksvart ute och jag har nog aldrig känt en sån extrem hungerkänsla. jag förklarar härmed att jag aldrig mer i mitt liv kommer gå till en lärling för att det blir billigare. det är helt enkelt inte värt det. så nu undrar jag, någon som vill hjälp att få i extensions i mitt kort uppklippta hår?