tisdag 11 november 2008

to do or not to do.

har ett litet dilemma. nej, jag har faktiskt ganska många dilemman i livet just nu. något kan handla om pengar, något annat kan handla om kärlek och sen finns det något som kan handla om jobb. jag kan konstatera att jag vill ha obegränsat med pengar och lämna målöy bakom mej (jag vet att jag inte är ensam om detta), jag vill inte längre ha ett krossat hjärta och vakna varje dag med en klump i magen och med tankar som susar runt, jag vet inte vad jag vill jobba med i framtiden. det verkar som man har fått ett "erbjudande". men nu är frågan om jag verkligen vill tillbaka till det livet, som förvisso var otroligt okomplicerat sånär på sjuhelvetes baksmällor men i övrigt en bra tid i mitt liv. måste dock tänka på att det fanns en anledning till att jag åkte därifrån och även om det är en trygghet i mitt liv så kanske det inte är det jag borde göra. kanske måste jag fortsätta kasta mej ut på djupt vatten och lära utav andra erfarenheter istället för att bli motsvarigheten till svensson där.

jag borde egentligen inte klaga, men val är något jag drar mej för att göra. vilket i och för sej skadar mej själv mer än någon annan. bara den grejen att jag låter någon hunsa med mej på ett vedervärdigt sätt för tillfället bara för jag är så blint förälskad. gått igenom lite äldre inlägg och känner mej förlöjligad och naiv. och såklart så faller allting tillbaka på mej själv, att förmodligen är det på grund av mej som detta hänt. men fan. nej, för första gången i mitt liv så hade jag bestämt mej för att vara en bra människa och ha ett genuint förhållande. tråkigt när allt kastas tillbaka i ansiktet. man står där med skägget i brevlådan och förstår inte vad som gick fel. varför jag inte väljer att tala högt om detta till alltför många (förrän nu) är för jag, återigen, känner mej som ett stort misslyckande. vill inte erkänna att även denna gången gick det käpprätt åt helvete. jag är sjukt besviken och hjärtat är mer krossat än någon gång förut. det värsta är att det krossas mer och mer för varje dag eftersom jag inte får någon förklaring eller ursäkt.


2 kommentarer:

Anonym sa...

Gumman, vi saknar dig här vet du :-) Så jag tycker du ska tacka ja.

Så det så.

Kram Katja

Anonym sa...

Vännen! Jag vet hur det är med krossat hjärta och det är för jävligt. Mitt är självförvållat men inte kul för det. Gör precis som du känner. Hoppas vi hörs snart. Kramar