känner mej ovanligt håglös och trött idag. inget jobb än, utan återigen en slappdag i målöy sånär på träningen på gymmet & en promenad. det kurrar fint i magen, men vill man vara fin får man lida pin. dessutom så verkar det som mångfalden röstar för en fiffla i brunt hår så jag får väl ta och färga utväxten nån dag.
jag vill inte erkänna det, knappt för mej själv, men jag kan inte sluta tänka på situationen. dom som känner mej vet att jag hellre pratar om saker än att gömma mej för det och det här tar livet av mej. känner mej totalt oförmögen och handikappad. hela tiden. när jag tränar tänker jag på det. när jag äter tänker jag på det. när jag kollar på tv tänker jag på det. när jag vaknar tänker jag på det. när jag duschar tänker jag på det. när jag tänker på annat så tänker jag fortfarande på det. om jag för en millisekund skulle glömma det, så blir jag ständigt påmind av små saker. jag blir galen, det driver mej till vansinne. och ingen vet någonting. jag kan inte vända mej till någon. fem månader sen vi åkte från panama idag. och ändå gör det så ont? fan för mej att raser den väl uppbyggda muren. nu måste jag börja om på nytt igen.
jag måste göra nåt drastiskt. tänkte bygga ut den lilla tatueringen lite. men vet inte riktigt hur. är det någon som har förslag? lägga till en blomma kanske, låta den slingra sej nerför benet eller kanske uppåt ryggen? smärta är bra mot krossat hjärta har jag hört. eller, det var så jag tänkte förra gången. fast.. då var det inte krossat, det saknade bara väldigt mycket då.
1 kommentar:
Jag förstår exakt vad du menar dock har dom gjort lite olika saker men jag förstår din smärta och den är INGET skoj.. Man tänker på personen HELA tiden och vad man än gör så kommer minnena upp.. sitter jag i mammas soffa så tänker jag på när VI satt i den tillsammans osv.. Men vi kommer klara detta fia med tiden.. För vi är egentligen TVÅ STARKA tjejer =) Ta hand om dig.. kramis
Skicka en kommentar