days of my life..

idag såg jag ett ljus i mörkret. jag ramlade in på sidan var man kan se auktionerna på båtarna, och till mitt stora glädje och förvåning så har seafood äntligen köpt lite silledill till oss. wii. blir åtminstone två dagars jobb. gubben kanske blev lite nojjig när en av oss ringde och sa att han fick säga om han skulle köpa mer annars så åkte vi hem. haha. traskade ner till gymmet lyssnandes till nigga - te quiero och tankarna i panama (såklart). tänkte på den underbara människan irvin, pratade med honom igår och jag blir alltid så otroligt glad i hjärtat när jag pratar med honom. är det inte så det borde vara med sin pojkvän också?

eftersom vi hänger ganska mycket framför tv:n så har vi börjat följa days of our lives. (jag vet att maria skulle pika mej om detta, om hon nu läste det). fy fan vilket tragiskt program, men likt förbannat så fastnar man i det. belle som ska gifta sej med phillip, och shawn som ska hindra detta. han som i sin tur har en fästmö som vill ha honom till varje pris så hon drogar honom flera gånger, och detta vet belles bästa vän om men kan inte säga något eftersom fästmön vet om att hon gjort en abort utan att tala om detta för sin pojkvän och blivande man, varför hon inte kan gifta sej med honom då hon måste erkänna detta faktum. och då ska vi inte tala om belles bror som är tillsammans med en brutta med förälskad i chloe som han tror är död, vilket hon självfallet inte är utan bara lite wounded med världens läskigaste ärr i ansiktet. frågan är vad som händer imorgon, eftersom shawn tog motorcykeln genom fönstret i kyrkan för att hindra giftermålet. yikes. ni ser. och jag är inte långt efter. jag står också snart och talar för mej själv (dock inte om att röja nån ur vägen.. eller gör jag det?).. gör uppenbara himlingar med ögonen och ligger med en karl som visar sej vara min pappas bortglömda son. eller nåt sånt. fast näe. det skulle ju faktiskt aldrig kunna hända i målöy.