helg i krillet.

nu har man varit hemma i 3 dagar, och det har varit lite av varje att göra. åkte in till matilda igår och kollade omkring på stan. finns så sjukt mycket jag vill shoppa, men jag vet inte vart jag ska börja? ikväll ska jag träffa späm iaf och dricka lite vin och imorn tänkte jag försöka ta mej till karlstad och gå igenom affär efter affär. vill även åka till stenen i bengan, och till brudarna i göteborg och det vore för jäkla kul att träffa fröknarna färm, men dom bor ju så långt ner i sverige att jag blir illamående bara av tanken på färdvägen. har jag nämnt att jag är ganska trött på att åka buss/tåg efter resan hem? :P

inget jobb än så långt ögat kan nå, så det blir väl att ligga lite under existensminimum som jag har lärt mej göra dom senaste året (bortsett från madeira). och det är fan inte länge kvar tills man sitter på flighten till funchal alltså, det ska bli så kul att träffa alla gamla rävar där! woho! och det härliga är att jag vet att dom längtar lika mycket som jag gör ;) haha.

nehe, nu ska jag slänga i mej en shakemix och sen ta mej in mot den lilla byn. har gått och nynnat på "när jag var en pytteliten..." hela morgonen och tankarna går osökt till målöy-huset och bjudajna. för övrigt drömde jag om stället inatt. är inte det lite.. traumatiskt?

le häng.

idag är det soffhäng istället för sänghäng och istället för målöy är det krillehöla. men fortfarande är det satc som gäller! kom hem igår vid 11 på förmiddagen efter 10 timmar på bussen, och sen 3,5 timme på tåget. otroligt nog gick resan smärtfritt och var inte alls så outhärdlig som jag trodde den skulle bli. kort & gott, jag kom hem för att sen åka till maria. det var gott att se henne alltså! hann även träffa jeanette, det var ännu längre sen jag såg henne. fick mej ett par goda skratt som alltid med henne. you gotta love old notebooks! :D sen fick jag ta mej ner till arbetsförmedligen för att skriva in mej där igen. det är ju ett evinnerligt bråkande från alfakassan angående mina stämplingspengar. dom ska papper efter papper, och just nu är det stora dilemmat att jag måste ha ett E301papper för mitt jobb på samson, där jag jobbade i tre veckor. uppenbarligen tycker inte dom på huvudkontoret där tycka att det är en sån stor sak, medan jag förkunnar om och om igen hur viktigt det är att även dom skriver under en blankett och skickar in, annars .. ja då får jag verkligen inga pengar.

fattar inte hur människor vill gå på soc, akassa eller något annat bidrag. vad gör dessa människor under hela dagarna? jag driver mej själv till vansinne snart. och så vill jag bara äta. fast oftast så blir jag bara förslöad och sitter i soffan och glor. och helt plötsligt är klockan kväll igen.

idag sker det som jag väntat på. och jag hoppas verkligen det blir lite reaktioner från andra sidan jordklotet. även fast det kanske inte är något att ha längre, så kommer det verkligen bli pricket över i:et.

så var dom bara sex..

tjoho för min älskade matilda olsson, nu 22 år gammal!
detta firades med en låda vin och fest under gårdagkväll, natten & morgonen (för vissa)

nu har våra bästa väggiväggare melinda & faxe lämnat fortet. detta hände för tjugo minuter sedan, och det känns redan tomt. men vi ses snart igen bjudaj! <3

skitliv

är så jävla less på allting. och då menar jag verkligen allting. så mycket som jag bara vill häva ur mej, men bättre jag kniper. orkar inte med alla jävla konsekvenser som alltid blir. funderar seriöst på att åka över till panama i december en sväng för att få ur lite av mina problem ur huvudet. och kosta vad det kosta vill. nån som vill med?

miss you.

orättvist

det är så fruktansvärt orättvist. varför är det alltid (nåja, näst intill) bara pensionärer som vinner på lotto, eller triss eller nåt annat spel? jag vill också vinna massa pengar. inte för jag tror jag kommer bli lyckligare (haha, mentiroooosa) men jag tycker jag är värd att få en klumpsumma med pengar på kontot. så om ni ser en vinnande lott liggandes bredvid er nånstans kan ni väl vara så vänliga att posta den till mej? obs! minimum är 50.000kr!!

måsten.

jag har själv upplevt det, via vänner/bekanta eller bara genom att läsa artiklar, bloggar osv. jag snackar om nedlåtande blickar, ett snorkigt leende eller en uppgiven suck samtidigt som man får en känslolös kram. jag tänker på dom människorna som anser sej ha allt; dvs en förälder, eller en nyförälskad, en student tex.

dessa människor tål jag inte. man ser hur tankarna går runt i deras hjärna. "åh, stackars liten, när ska du nånsin få uppleva det jag har". nonsens. vad är det som säger att jag är en mindre begåvad människa bara för jag inte har en liten knodd på armen, eller en ring på fingret? vad är det som talar för att jag har mindre erfarenhet än en mamma, en student eller ett radhuspar? om jag hade velat skaffa barn i tidig ålder, då hade jag gjort det. om jag hade velat ha en fast punkt så snart jag flyttat hemifrån, då hade jag skaffat mej det. men jag förstår inte dessa människor (jag menar verkligen inte att alla är så här, men det finns ett par stycken jag mött) hur dom ens kan anse att deras liv är så mycket mer värt än mitt? jag anser att erfarenhet, det får man av upplevelser. och även om det är en sjujävla stor upplevelse att få barn, att tacka ja till ett frieri eller ta lån för att köpa sitt drömhus så är dessa upplevelser jag gärna kan vänta med. men tro för den skull inte att jag är obegåvad och olycklig.

days of my life..

idag såg jag ett ljus i mörkret. jag ramlade in på sidan var man kan se auktionerna på båtarna, och till mitt stora glädje och förvåning så har seafood äntligen köpt lite silledill till oss. wii. blir åtminstone två dagars jobb. gubben kanske blev lite nojjig när en av oss ringde och sa att han fick säga om han skulle köpa mer annars så åkte vi hem. haha. traskade ner till gymmet lyssnandes till nigga - te quiero och tankarna i panama (såklart). tänkte på den underbara människan irvin, pratade med honom igår och jag blir alltid så otroligt glad i hjärtat när jag pratar med honom. är det inte så det borde vara med sin pojkvän också?

eftersom vi hänger ganska mycket framför tv:n så har vi börjat följa days of our lives. (jag vet att maria skulle pika mej om detta, om hon nu läste det). fy fan vilket tragiskt program, men likt förbannat så fastnar man i det. belle som ska gifta sej med phillip, och shawn som ska hindra detta. han som i sin tur har en fästmö som vill ha honom till varje pris så hon drogar honom flera gånger, och detta vet belles bästa vän om men kan inte säga något eftersom fästmön vet om att hon gjort en abort utan att tala om detta för sin pojkvän och blivande man, varför hon inte kan gifta sej med honom då hon måste erkänna detta faktum. och då ska vi inte tala om belles bror som är tillsammans med en brutta med förälskad i chloe som han tror är död, vilket hon självfallet inte är utan bara lite wounded med världens läskigaste ärr i ansiktet. frågan är vad som händer imorgon, eftersom shawn tog motorcykeln genom fönstret i kyrkan för att hindra giftermålet. yikes. ni ser. och jag är inte långt efter. jag står också snart och talar för mej själv (dock inte om att röja nån ur vägen.. eller gör jag det?).. gör uppenbara himlingar med ögonen och ligger med en karl som visar sej vara min pappas bortglömda son. eller nåt sånt. fast näe. det skulle ju faktiskt aldrig kunna hända i målöy.

misär.

ännu en vecka har gått, och det har inte blivit mer än 4 timmars jobb. och då var det inte jobb på seafood utan domstein. verkar inte som det blir mycket mer jobb i år, så imorn är det vi som ska ringa till chefen och kolla om han tänkt köpa på sej mer fisk eller inte. annars drar jag hem, eller till oslo, eller nån annanstans jag kan få jobba en månad. nu består mest dagarna av soff/sänghäng, träning på gymmet och en himla massa tankar. och det är ju inte lika kul. man blir mest galen på det mesta, de flesta och så vidare. palla att vara bitter..

mitt mission är iallafall completed nu och det ska postas imorn. ska bli intressant att se vilka reaktioner man kommer få på detta, men det får tiden utvisa. jag har gjort det jag kunnat, så nu får vi se.

tatuering.

känner mej ovanligt håglös och trött idag. inget jobb än, utan återigen en slappdag i målöy sånär på träningen på gymmet & en promenad. det kurrar fint i magen, men vill man vara fin får man lida pin. dessutom så verkar det som mångfalden röstar för en fiffla i brunt hår så jag får väl ta och färga utväxten nån dag.

jag vill inte erkänna det, knappt för mej själv, men jag kan inte sluta tänka på situationen. dom som känner mej vet att jag hellre pratar om saker än att gömma mej för det och det här tar livet av mej. känner mej totalt oförmögen och handikappad. hela tiden. när jag tränar tänker jag på det. när jag äter tänker jag på det. när jag kollar på tv tänker jag på det. när jag vaknar tänker jag på det. när jag duschar tänker jag på det. när jag tänker på annat så tänker jag fortfarande på det. om jag för en millisekund skulle glömma det, så blir jag ständigt påmind av små saker. jag blir galen, det driver mej till vansinne. och ingen vet någonting. jag kan inte vända mej till någon. fem månader sen vi åkte från panama idag. och ändå gör det så ont? fan för mej att raser den väl uppbyggda muren. nu måste jag börja om på nytt igen.

jag måste göra nåt drastiskt. tänkte bygga ut den lilla tatueringen lite. men vet inte riktigt hur. är det någon som har förslag? lägga till en blomma kanske, låta den slingra sej nerför benet eller kanske uppåt ryggen? smärta är bra mot krossat hjärta har jag hört. eller, det var så jag tänkte förra gången. fast.. då var det inte krossat, det saknade bara väldigt mycket då.

to do or not to do.

har ett litet dilemma. nej, jag har faktiskt ganska många dilemman i livet just nu. något kan handla om pengar, något annat kan handla om kärlek och sen finns det något som kan handla om jobb. jag kan konstatera att jag vill ha obegränsat med pengar och lämna målöy bakom mej (jag vet att jag inte är ensam om detta), jag vill inte längre ha ett krossat hjärta och vakna varje dag med en klump i magen och med tankar som susar runt, jag vet inte vad jag vill jobba med i framtiden. det verkar som man har fått ett "erbjudande". men nu är frågan om jag verkligen vill tillbaka till det livet, som förvisso var otroligt okomplicerat sånär på sjuhelvetes baksmällor men i övrigt en bra tid i mitt liv. måste dock tänka på att det fanns en anledning till att jag åkte därifrån och även om det är en trygghet i mitt liv så kanske det inte är det jag borde göra. kanske måste jag fortsätta kasta mej ut på djupt vatten och lära utav andra erfarenheter istället för att bli motsvarigheten till svensson där.

jag borde egentligen inte klaga, men val är något jag drar mej för att göra. vilket i och för sej skadar mej själv mer än någon annan. bara den grejen att jag låter någon hunsa med mej på ett vedervärdigt sätt för tillfället bara för jag är så blint förälskad. gått igenom lite äldre inlägg och känner mej förlöjligad och naiv. och såklart så faller allting tillbaka på mej själv, att förmodligen är det på grund av mej som detta hänt. men fan. nej, för första gången i mitt liv så hade jag bestämt mej för att vara en bra människa och ha ett genuint förhållande. tråkigt när allt kastas tillbaka i ansiktet. man står där med skägget i brevlådan och förstår inte vad som gick fel. varför jag inte väljer att tala högt om detta till alltför många (förrän nu) är för jag, återigen, känner mej som ett stort misslyckande. vill inte erkänna att även denna gången gick det käpprätt åt helvete. jag är sjukt besviken och hjärtat är mer krossat än någon gång förut. det värsta är att det krossas mer och mer för varje dag eftersom jag inte får någon förklaring eller ursäkt.

tristess..

dagen har varit en otroligt vemodig sådan. fortfarande inget jobb & oväntat nog så händer det inget här. det är fyra veckor kvar, och jag behöver definitivt mer pengar. det här med fiskejobb, som man skulle tjäna så mycket pengar på.. vilket man iofs hade gjort om man arbetat mer än 6 dagar på ett par veckor.. uppenbarligen så får dom inte ta upp mycket mer fisk i år heller, det visar sej att man får ta upp en viss kvot per år och denna är snart uppnådd. fiskejobb är med andra ord lönande när det fiskas upp en jävla massa fisk. ser inte ut som det blir nåt jobb imorn heller. eller dagen efter det. blir galen.

cold

jag nyser, jag snörvlar, jag hostar, jag fryser, jag svettas. det här är inget skoj. orkar inte ta mej upp ur sängen, orkar heller inte vara kvar i rummet/huset, och definitivt så orkar jag inte med målöy längre. det är.. tråkigt, blåsigt, kallt & dyrt. försöker mest blicka framåt. men det gör mej lite nervös och nojjig. bakåt kan jag heller inte titta. så jag får väl helt enkelt leva i nuet och göra det bästa av situationen. buu.

it will always feel the same

The pain inside my heart, it's tearing me apart

Cause now I stand here on my own

But now I cry myself to sleep
Only you are what I need
We can make it if we try
I am nowhere without you
I don't know what I should do
Cause my tears will never dry
And I still wonder why

no creo en nada

det går upp & det går ner. har jobbat som djur torsdag till söndag, men sitter vi här igen. utan jobb & har ingenting att göra mer än att låta tankarna vandra iväg. jag vet egentligen vad som är sant och ändå kan jag inte låta bli att tro att allt ska lösa sej. det kanske löser sej, men kommer jag orka detta psykiskt? orkar inte bråka, orkar inte gråta, orkar inte förstå varför det har blivit som det blivit. enklast är ju att tro att det är fel på en själv. fast .. detta är en annan sak. inte riktigt som det var förra gången. jag förstår ingenting.